Först ut bland gästbloggarna är 28-åriga Cecilia som har bloggen Barn Ombord, där hon bloggar om sin söta 5 månader gamla dotter och livet som småbarnsförälder. Cecilia skriver med humor och glimten i ögat. Detta inlägg som hon har skrivit till min blogg känner jag igen mig väldigt mycket i själv, chocken av att allt inte riktigt blir som man tror att det ska bli!
När jag var 14 år hade vi barnkunskap i skolan. Det var en av de lättaste kurserna vi hade och vi fick lära oss allt som var värt att veta om barn och barnskötsel. Naturbegåvning var man ju också så högsta betyg fick jag. Det var ju busenkelt!
Åren gick och tonårstiden passerade. Man klev in i vuxenlivet, började jobba och spenderade fritiden på krogen.
Vid detta nu hade jag börjat närma mig 30 år (eller nja, jag hade passerat 26 år i alla fall). Vänner och jämnåriga hade börjat få barn och självklart var de små knoddarna söta, men ha barn själv? Nej tack, sånt var inget för mig. Inte än på länge...
Redan nästa midsommar hände det plötsligt något...
För första gången skrämde inte tanken om att bli förälder längre. Jag kunde känna längtan efter en egen liten plutt att få älska och beskydda.
Sagt och gjort, överfertil var man visst så 9 månader senare välkomnade vi vår lilla dotter.
Nu började allt det roliga och med mina höga betyg från skolan så kunde jag ju bevisligen allt om barn!
Nu har 5 månader gått och här sitter jag med en söt liten krabat och fattar ingenting!
Jag visste inte att barn inte får i sig födan genom munnen utan att de stoppar fingrarna i maten, kladdar in hela sig och liksom suger i sig näringen genom huden.
Vad jag heller inte visste var att blöjbyten inte alls är en mysig stund där mor och barn rullar runt bland vita lakan så som i tv-reklamen. Nej, det luktar ju apa att byta blöjor och rullar man runt med ett litet barn så spyr dom och då är inte vita lakan det bästa underlaget.
I övrigt går halva dagarna åt till att leta nappar, diska flaskor och klippa bebisnaglar (jag lovar, dom växer fortare än hårförlängningarna i Hollywood). Inget av detta fick vi lära oss på barnkunskapen!
Trots min tro att "jag visste allt" är jag inte det minsta besviken. Att leva med barn är faktiskt mycket roligare och mer utmanande än vad vår fröken fick det att låta för sisådär 14 år sen.
Att dagligen få kluriga uppdrag som hur man på bästa sätt får ut puré ur öronen på en spädis eller hur man byter blöja med en hand medan man viker tvätt med den andra, är helt klart det bästa som hänt mig och idag är jag faktiskt glad över att jag inte visste allt om barn. Det blir mycket mer spännande såhär och varje kväll längtar jag till nästa morgon då nya äventyr med min lilla tjej väntar...
4 kommentar(er)
