Veckans bloggämne hos Anna Kaagaard Kristensen:
1: Tycker du att det är ok att låta barn tro på tomten, lurar man dem inte då? Eller är det tvärt om elakt att spräcka bubblan och låta dem veta sanningen?
2: Är det verkligen tanken som räknas när det kommer till julklappar, är det snålt att välja att köpa billiga julklappar till sina barn fast att man har råd till mer? Eller är det tvärt om bra för barn att lära sig att uppskatta det som de får oavsett prislappen?
3: På en arbetsplats där personal även behövs på julafton, tycker du att de som har barn ska få första tjing på julledigheten? Är det viktigare att föräldrar får ledigt på julafton?
1: Egentligen tycker jag att man inte alls ska ljuga för sina barn. Jag vill behandla mina barn med respekt och det gör man ju inte när man ljuger. Men i denna fråga har jag nog lite dubbelmoral. Julen är ju en sån mysig tradition och tomten hör ju till det. Tomten gör att allt blir spännande och man blir förväntansfull som barn. Det skulle faktiskt kännas lite tråkigt att ta det ifrån mina barn, att få skriva önskelistor till tomten och vänta på tomten på julafton... Nej, det vill jag nog att dom ska få uppleva! Och ja, det skulle kännas lite elakt att spräcka bubblan och låta dom få veta sanningen (fantasi och sagor hör ju ändå till barndomen tycker jag!).
2: Jag tycker om när man kan blanda lite, båda få någon dyr julklapp och någon billigare men väldigt personlig julklapp. Jag tror inte på att köpa ALLT som finns på barnens önskelistor bara för att man har råd, dom ska absolut inte få allt dom vill ha! För då lär dom sig verkligen inte att uppskatta presenter (tror jag). Utan jag föredrar ett par noga utvalda julklappar och gärna någon som inte finns med på önskelistorna!
3: Nej, jag tror på rättvisa! Även dom utan barn har väl familj och vänner och vill väl umgås med dom lika mycket som dom med barn? Man får försöka turas om, om man fick ledigt på julafton förra året så får man jobba detta år..osv.
1 kommentar(er)
