Så här gick samtalet till:
Anders (killen som hade sönder datorn): -Hej! Det är Anders. Hur är det?
Jag: -Jo, det är väl bra. (lite kort i tonen)
Anders: -Trivs ni bra i lägenheten? (försöker vara trevlig?)
Jag: -Sådär...
Anders: -Va? Bara sådär?
Jag: -Jo, men det tar ju en stund att göra sig hemmastadd.
Anders: -Vi har ju betalat dom där pengarna för datorn nu.
Jag: -Jo, vi såg det. Tack...
Anders: -Ja, det var så lite så. Jag tänkte om ni kunde lämna datorn hos Mia? (Hon vi bytte lägenhet med)
Jag: -Ehhhh.... den är ju ganska otymplig och det är ju inte direkt så att vi har vägarna förbi...
Anders: -Eh...jaha.. men då får jag väl komma förbi och hämta den. Är du hemma på måndag?
Jag: -Jo, jag är ju mammaledig så jag är hemma hela dagarna.
Anders: -Ja just det. Hur är det med den lilla parveln?
Jag fattar inte att han har mage att be oss åka och lämna datorn hos hans kompis efter allt strul? Och sen att han är så falsk och försöker vara trevlig efter 3 månaders bråk... blää... trodde att det var över när vi äntligen fick pengarna, men nu måste det definitivt vara över när dom får datorn också.
För er som inte har hängt med i hela dator och flytt historien så finns en del gamla inlägg här: Datorbråket, När datorn gick sönder, Hur fint städat det var i lägenheten när flyttade in och Hur hon vi bytte med krånglade. (Egentligen finns det månag fler inlägg... men om man läser dessa så får man en ganska så bra bild över hur allt med lägenhetsbytet har gått...)