När det ringer på vår hemtelefon så är det antingen släkt eller någon telefonförsäljare. Det ringde här hemma för 5 minuter sen, jag ser på nummerpresentatören att det är något 040-nummer, vilket betyder telefonförsäljare.
Jag svarar. Det är tyst. (Varför är det alltid så?) Jag upprepar mitt namn. Då kommer försäljarens röst fram.
- Ja, hej mitt namn är XX och jag ringer från Aktiv Sport. (Jag skrattar för mig själv för vi är dom mest icke-sportintresserade människor som finns.) Finns... (letar efter namnet på den han skulle ringa upp).. Jens hemma? (säger försäljaren med extremt uttråkad röst)
-Nej, tyvärr han är inte hemma, svarar jag.
-Okej, tack. Då återkommer jag senare.
Klick.
Stackarn. Jag hörde verkligen på hans röst hur uttråkad och hopplöst han tyckte hans jobb var. Att ringa mitt på dagarna hem till folk (som aldrig är hemma eftersom dom flesta jobbar mitt på dagen) och när han väl får tag på någon så tackar personen nej. Hur meningsfullt kan det kännas?
#1 -
mia
Hade aldrig trott att din kille heter jens! Har funderat pa manga namn, men inte pa det!
#3 -
jossan
när jag jobbade som telefonförsäljare så var det faktiskt väldigt många som tackade ja :) så jag tyckte att det var ett roligt jobb som man tjänade bra pengar på om man var duktig!
blev också väldigt förvånad över att din sambo heter jens. Det var så otippat att jag tänkte när jag läste att du skulle skriva att han ringt fel.. hahah, konstigt egentligen eftersom jag verkligen inte visste vad han hette ! Jag tycker att han ser ut att heta anders, thomas, erik eller något sånt.. :)