Jag ringde till min mamma tidigare under kvällen för att tacka henne för sockorna. Tyvärr så var sockorna till Zack för små, så jag berättade det. Men jag sa att jag kunde spara dom till (förhoppningsvis) Zacks kommande syskon. Då säger min mamma: "Ja, för ni ska väl ha en liten flicka?" och jag försöker förklara att det faktiskt inte spelar någon roll.
Senare när hon hör Zack "prata" i bakgrunden så säger hon också "Ja, jag hör dig mormors lilla fli... pojke."
Hon har alltid varit lite fixerad vid detta med att det ska vara en tjej. Känns tråkigt. Som om Zack inte är värd lika mycket för att han är en pojke?
När jag var gravid och innan vi visste vilket kön det var på bebisen så hoppades jag på en flicka. Men nu så är det minsta jag bryr mig om... men det hade jag ingen aning om innan jag fick barn. Det enda som spelar roll är att han är glad och frisk... faktiskt...