Det kändes lite hopplöst under natten och jag var nära att ge upp. Jag vet inte om det är för att vi tröstar honom att han inte lär sig dom nya rutinerna. Vi tar även upp honom ibland och kramar om honom och det kanske vi inte borde göra? Läste på Babycenter att det ibland är bättre att låta bebisen gråta själv så lär den sig att komma till ro av sig själv. Vi kanske tröstar för mycket?
Men det är så svårt att ligga och lyssna på honom när han ligger där och är ledsen, det är svårt att låta bli och trösta. Och jag vill att han ska känna trygghet, att vi är där när han behöver oss. Men vi kanske måste bli lite hårdare på nätterna. Han har i allafall inte ätit på 4 nätter nu, så det borde han ju vara van vid.
Nåja, vi ger väl inte upp riktigt än... dom 3 tidigare nätterna gick bra tyckte jag... så detta känns bara som ett tillfälligt bakslag.