bambi

Natt 4 av Projekt "No more night-meals"
Jag som hade läst att det skulle ta 3 nätter sen så skulle det vara nya rutiner. Men så var det inte här i allafall. Zack vaknade två gånger under natten och grät/gnällde i ca 20 minuter under båda dessa gånger.

Det kändes lite hopplöst under natten och jag var nära att ge upp. Jag vet inte om det är för att vi tröstar honom att han inte lär sig dom nya rutinerna. Vi tar även upp honom ibland och kramar om honom och det kanske vi inte borde göra? Läste på Babycenter att det ibland är bättre att låta bebisen gråta själv så lär den sig att komma till ro av sig själv. Vi kanske tröstar för mycket?

Men det är så svårt att ligga och lyssna på honom när han ligger där och är ledsen, det är svårt att låta bli och trösta. Och jag vill att han ska känna trygghet, att vi är där när han behöver oss. Men vi kanske måste bli lite hårdare på nätterna. Han har i allafall inte ätit på 4 nätter nu, så det borde han ju vara van vid.

Nåja, vi ger väl inte upp riktigt än... dom 3 tidigare nätterna gick bra tyckte jag... så detta känns bara som ett tillfälligt bakslag.
#1 - Lisa F

Vad tråkigt... Men om han ändå somnar om och sedan sover länge (alltså ett par timmar eller mer) så känns det ju ändå som att det tyder på att han inte är hungrig, eller hur känns det..?



Går det att trösta honom och han ligger kvar i sängen så ni inte behöver ta upp honom?

Det kan vara ett steg på vägen.

#2 - carro - bloggar om dottern tilde

Jag tror verkligen inte på att man ska låta bebisen gråta. Den gråter av en anledning och om man inte är lyhörd lär den sig att det inte är någon mening att visa känslor då ingen ändå lyssnar.



Däremot tror jag det är viktigt att låta dom gråta medans man tröstar dom, alltså att inte få panik och testar alla möjliga sätt att få den att sluta, utan man kanske bara sitter en stund så gråtet får komma ut. Så tröstar man på det sättet istället...



Vet man att alla behov är tillfredställda så kanske barnet bara behöver gråta och kramas en stund..



Det är iaf vad jag tror :)

#3 - Lena

Jag håller med ovanstående. Tror inte det är bra att låta dem gråta sig till sömns. Jag tycker ni verkar ha lyckats jättebra hittills. Att bebisar lär sig sova själv på bara tre dagar är nog en stor myt, det går nog för vissa men inte för de flesta.

Läste förresten i en bok om ämnet jag håller på och läser nu att barn som lär sig somna med skrikmetoden ofta får bakslag vid minsta förändring i sitt liv så man måste börja om från början igen.



Keep up the good work!

#4 - Katrin

När vi ganska nyligen lärde Alma att inte äta på natten, tog vi i början upp henne och vaggade i famnen tills hon somnade. Men vi upptäckte då att vi vande henne med det istället - egentligen samma sak som att få äta... Nu sover hon hela nätterna, men det har tagit ca en månad att få det att funka fullt ut, även om det blev stor skillnad redan efter två nätter. Vi har gungfötter på sängen och har hållit händerna stadigt på henne och "lullat" i sängen. Jättebra för oss :)

#5 - Fröken A

Det bästa rådet är att göra det som känns bäst för just er familj. Det finns väldigt få rätt eller fel. Däremot vet jag av egen erfarenhet att man som vuxen verkligen måste ha bestämt sig på förhand innan man sjösätter en ny rutin. Vi har iallfall låtit vår dotter stanna kvar i sängen men i början fanns vi intill och klappade på henne. För oss har det varit viktigt att lära henne att vara trygg och kunna somna och somna om själv i sin spjälsäng. Det måste vara det bästa i förlängningen även för en liten baby. Barn gråter. Hur man än vrider och vänder sig kan man inte alltid "undvika" eller förhinda detta. Man får helt enkelt laga efter läge. Men min erfarenhet är att det alltid är lite "tandagnissel" när en ny vana ska etableras. Antigen blir det lite bättre allt eftersom eller så får man ta ett steg tillbaka och testa om ett tag igen. Eftersom barnet utvecklas hela tiden kommer det ofta ett "bakslag" - två steg fram och ett steg bak. Lycka till och gå på din egen känsla!

#6 - åsa

jag blir ibland lite förvånad när du inte vet nånting om basal anknytningsteori trots att du är psykologilärare. eller missar jag något? jag menar inte att vara dum mot dig, jag vill bara att du ska tänka själv, inte bry dig om hur och när andra ammar, sover hela nätter osv. jag tror på barnets medfödda kompetenser. om han bara vaknar lite av gammal vana och inte är hungrig/ledsen/ammig/mammig så kommer han somna om om du hyschar honom lite och visa att du är där. om han gråter i tjugo minuter är det för att han försöker förmedla något. att i det fallet låta honom gråta ensam kommer få honom att somna om, men bara för att han förstår att ingen kommer komma. det är inte det budskapet du vill sända väl?

kram och lita på ditt hjärta

#7 - ♥ ♥ ♥ bambi ♥ ♥ ♥

Åsa: Jodå jag kan hel del om utvecklingspsykologi. Men precis som med alla andra delar av psykologin så finns det många olika teorier och då gäller det att välja vilken man ska tro på.



Men det jag skriver i min blogg är ju mina tankar och funderingar. Jag följer alltid mitt hjärta och det jag själv känner är bäst för Zack oavsett vad någon skriver på bloggen. Det trodde jag att jag förmedlade på bloggen, men det kanske inte kommer fram riktigt?

T.ex. även fast många ifrågasätter hur jag kan sluta med nattmålen så känner jag att han är hungrig och gör det jag tror är bäst för oss.