Jag minns hur jag mötte henne och hennes kille när dom var ute på sin första promenad med deras son. Dom var så glada och lyckliga. Jag förstod inte då hur speciellt den promenaden är... när man äntligen vågar sig ut med sin lilla bebis. Jag är glad att jag fick ta del av den fina stunden med dom.
Jag minns också hur Maria och jag var nästan dom enda som inte hade körkort i vår vänskapskrets. Vi propagerade för hur man inte behövde ha körkort, Maria talade om att det var billigare i längden att ta taxi när man verkligen behövde åka någonstans. Efter något år fick Maria körkort och sen är det så hon dör. Jag kunde inte låta bli och tänka på det när jag själv fick körkort för två år sen.
Sedan så försöker jag ägna en tanke åt Henrik då och då. Han tog livet av sig för ett par år sedan. Jag hade ingen aning om att han mådde så dåligt, men så hade vi glidit ifrån varandra och hade inte så mycket kontakt. Han var en riktig hippie-typ med dreads och när vi blev vänner så tänkte jag genast att han skulle vara perfekt för en av mina allra bästa vänner. Jag presenterade dom för varandra och kärlek uppstod. Dom flyttade ihop och var tillsammans ett par år. Men sedan gick dom vidare åt varsitt håll men hade fortfarande en del kontakt. Det var hon som berättade om det tragiska som hade hänt.
Jag försöker då och då tänka på dessa två vänner för att jag vill inte glömma bort dom, så jag vill återuppliva mina minnen av dom hela tiden. Speciellt nu när jag själv har barn så tänker jag på Maria och hennes son och hennes ofödda barn. Jag vill att dom aldrig ska glömmas bort...