5 kommentar(er)
I det här fallet får hon defenitivt ligga som hon bäddat för sig! Visst det är synd om henne att det har blivit en sån här enormt stor grej runt det hela men det borde hon ha "tänkt på liiite tidigare".
Boken hade ju inte varit sämre (eller ens sålt sämre?) om det stod att den var baserad på en sann historia.
Svårt också att agera seriös journalist efter att det kommit fram att man gillar att "krydda lite".
NEJ Stina! Det Liza Marklunds förlag, inte hon, gjort när de gjorde omslaget, skrev en sann historia, vilket det är eller i varje fall borde förstås vara för ALLA som gick i gamla skolan och lärde in det lärare lärde ut - boken har trots allt kommit ut som dokumentärroman dvs det man förr kallade nyckelroman OCH inte som en memoarbok, självbiografi eller ens som en biografisk bok om Mia.
Detta sätt att rubricera en roman är vanligt. När TV-profilen John Chrispinsson gett ut "Den grå eminensen" en bok om en man som levde på GustavIII:s tid, så sägs det att han presenterar den sanna historien. När Elisabeth Nord tillbringade tre år tillsammans med Främlingslegionen så sägs filmen ge 'Sanningen om Främlingslegionen'. I intet av fallen är det annat än respektive författare och manusförfattares personliga tolkningar som kommer fram.
Orden sann berättelse är alltid en subjektiv sann berättelse. under första delen av 1900-talet lärde sig eleverna detta redan i tredje årskursen.
Trillar förbi...
Jag håller med "Stina" så tillsvida att Marklund har dragit stora växlar på sanningshalten i boken, även om det är förlaget som har satt underrubriken. Hon har hävdat båda i radio och i skrift att boken är sann, och på ett sådant sätt att det inte finns några tveksamheter i formuleringarna. Då får man som sagt var gott ligga kvar i sin knöliga säng, tycker jag.
Bloggerska som gillar matlagning, bakning, familjen och katter (främst rasen Ragdolls).
