Igår så umgicks Zack och hans kusin, William hela dagen (Williams pappa är min halvbror). William är bara 2 månader äldre än Zack, så det blir alltid att man jämför dom två när man träffas. Men ju äldre dom blir desto mer personlighet ser man och man märker hur olika dom är.
Zack är väldigt försiktig och blyg. Han har lite av en "uppvärmningstid" där han bara sitter och tar in omgivningen, innan han vågar göra något. Igår tror jag att han satt stilla i en kvart och bara tittade sig runt omkring, medans hans kusin for runt som en boll! William är allt annat än blyg, medans Zack är ganska svårflörtad och ger inte vem som helst ett leende.
Eftersom Zack är så försiktig så ramlar han sällan och slår sig. Han har extremt bra kroppskontroll och slår sällan i huvudet eller ramlar nu när han har börjat ställa sig upp. Han klämmer sig nästan aldrig heller när han leker med dörrar och byrålådor (vilket han älskar). William går lite själv, men ramlade hela tiden... fast han var inte ledsen för det utan började då krypa istället!
Zack sitter gärna för sig själv och plockar med grejer. Han kan sitta lugnt och stilla hur länge som helst om han får någon intressant grej att studera, medans William inte satt stilla längre än 30 sekunder och for runt överallt!
Innan jag fick barn så trodde jag att det mesta av ens personlighet och beteende var inlärt, men nu efter jag fick Zack så tror jag mer på att det är ungefär hälften miljö och hälften arv. Zack visade så tidigt en egen personlighet, så det känns inte som om vi kan ha lärt honom så mycket redan. Han har alltid varit så lugn och stilla jämfört med andra barn i hans ålder.
Tror du att vår personlighet byggs upp av vår miljö eller vårt arv?
15 kommentar(er)
