Det har blivit en ordentlig amningsdebatt här runtomkring, både i bloggen och bland mig och mina vänner. Att något så naturligt kan väcka så mycket känslor!
Jag, som förstagångsmamma, är väldigt förvånad över att det är ett sånt delat läger. Antingen så är man amningsförespråkare och ammar tills barnet är 2 år eller så slutar man amma tidigt (eller inte alls) och tycker att alla som ammar mer än ett halvår är äckliga (har läst en del såna trådar på FamiljeLiv). Finns det inget mellanting?
Jag har i allafall bestämt mig för att amma så länge jag och Zack vill, sen får alla tycka att jag är konstig... det skiter jag i. Nu helammar jag inte fortfarande, men jag ammar ungefär hälften av målen. Det känns lagom just nu.
Men som med alla saker så finns det fördelar och nackdelar med att amma. Den största fördelarna är närheten och näringen, tycker jag. Största nackdelarna är att jag blir lite bunden och att man alltid måste tänka på vilka kläder man har på sig!
Så när jag slutar amma (när det nu blir) så tänker jag:
+ Slänga alla amningsbehåar (3 st.) som är så slitna efter att ha tvättats 1 gång i veckan i flera månader nu
+ Köpa nya fina fräscha behåar
+ Ha på mig en massa icke-amnings-vänliga kläder
Men än så länge överväger fördelarna nackdelarna... så då är det ju bara att fortsätta...