Och detta var inte vilken elev som helst, utan en som hon inte hade kommit så bra överens med säger hon. Så hon räknar inte med att få jobbet...
Ja, som lärare så möter man faktiskt gamla elever ganska ofta. Jag gör det till och med i stora staden Stockholm. Oftast på stan, tunnelbanan eller bussen. Oftast så hejar dom glatt och det värmer verkligen i hjärtat. Ibland stannar dom till och pratar en stund och det är verkligen underbart!
En gång så kom en gammal elev fram till mig på tunnelbanan när jag klev på i Kista och skulle åka till t-centralen... tror att den resan tar ca 20 minuter. Vi pratade hela vägen... och det pinsamma var att jag hade totalt glömt bort hans namn! Så när han säger hej till mig, så säger jag "hej!..." och mumlar det jag tror han heter. Det var tre år sen jag hade eleven...
Men så jag sitter där och skäms för att jag kanske mumlade fel namn till eleven och sitter och funderar... "hette han så?!?!" . Så när jag kommer hem så var jag bara tvungen att rota fram en gammal skolkatalog och kolla... och självklart så hette han inte det jag hade mumlat fram! Hoppas att han inte hörde mumlandet... han låtsades i allafall inte om det....
Det var synd för han var en väldigt väldigt trevlig elev... känner mig lite dum att jag inte kom ihåg hans namn. Men jag kom ihåg att han fick VG i psykologi...oftast kommer man ihåg betygen bättre än namnen!
1 kommentar(er)
