bambi

Min fobi


Att ha en brandsläckare hemma måste vara väldigt många vuxenpoäng, eller hur? Men nu när man har plutten så känns det som om det kanske vore bra. Vi är några som ska gå en HLR-kurs för barn också.

Men jag måste erkänna en sak, jag har fobi för att det ska börja brinna. Jag hatar brandövningar eftersom jag blir alltid helt svettig och nervös när brandlarmet tjuter i hela byggnaden. Låter ju som om världen ska gå under!

Bland det läskigaste jag har varit med om var för ett par år sen. Jag och sambon satt framför våra datorer (som vanligt) då jag kände att det luktade bränd popcorn. Jag frågade sambon om han hade poppat popcorn, det hade han inte... Så jag går ut i köket och sniffar... men det var inte där lukten kom ifrån. Jag sniffar vidare och märker att lukten kommer från ytterdörren.

Jag öppnar dörren och jag ser att trapphuset att fylld med rök. Jag får panik och skriker på sambon (min puls ökar bara jg skriver om detta igen för jag kommer ihåg paniken så tydligt). Vi bodde på tredje våningen och trapphuset är full med rök... så jag tänkte att nu dör vi.

Jag ropar till sambon att vi ska ta varsin katt i famnen och springa ut. Han försöker lugna ner mig men jag tar den ena katten och tar ett djupt andetag och hukar mig ner så att jag ska komma lite under röken och börjar springa nerför trapporna. När jag kommer halvvägs ner till nästa våning så är det en massa brandmän där och dom säger åt mig att gå hem igen och stänga dörren.

Så jag lyder brandmännen och springer upp igen. Sambon är kvar men säger att vi kanske borde börja packa en väska om vi måste evakuera. Men det behövdes aldrig för brandmännen fick branden under kontroll, men vår granne fick åka in till sjukhus för sina rökskador.

Sen har jag även fobi för fästingar... men den historien tar jag en annan gång...
#1 - Jessica

Usch, när jag bodde i Katrineholm då låg Lucas o sov och så plingade det hysteriskt på dörren. Det var någon som jag inte kände igen, som bara gapade "det brinner, ut med er!" Det brann för fullt hos grannen vägg i vägg med mig, snacka om läskigt! Som tur var gick det bra, alla klarade sig och huset står kvar, men deras lght fick renoveras och saneras. Brandsläckare är en billig livförsäkring!



Förresten. Du har fått en utmaning! Kolla in på min blogg (http://banditkoll.blogg.se) så får du veta mer!!

Mvh Jessica

#2 - Ann-Louise

Jag har själv en hemsk fobi för att det ska brinna, jag hade nog dött i ren skräck om något sådant hade hänt i mitt hus :( Samt att vår katt nog skulle klösa sönder mig om jag försökte springa med henne i ett rökfyllt trapphus....

#3 - sofie

Oj, usch, otäckt!

Tycker det var gulligt att du tänkte på katterna. =) Det var fint utav dej. Man måste ju rädda dem som inte kan rädda sej själva!



För ca två månader sedan så brann ett helt hyreshus ned här i Örnsköldsvik. (Liten stad, stor nyhet) Det hade börjat med ett el-fel och sen brann alltihop ner! Hemskt.



Tänk om något sånt skulle hända när man inte var hemma? Vem skulle rädda katterna då!?



Ha det bra!

#4 - Malin - brandteknologen

I en normal lägenhet klarar man sig minst en timme om man håller dörrar och fönster stängda. Man ska bara se till att uppmärksamma räddningstjänsten på att man är där så att de kan hjälpa en därifrån om det skulle bli aktuellt. Framför allt ska man aldrig ge sig ut i en rökfylld trappuppgång (även om det känns mer logiskt att göra det än att sitta kvar på tredje våningen).



En brandfilt är också en bra investering. Klarar ungefär lika stora bränder som en handbrandsläckare klarar, men utan sanering, och du är mer skyddad då du använder den.

#5 - Lena

Usch vad otäckt! Vi har en brandsläckare hemma, fick den av min brors familj i inflyttningspresent. Är ju egentligen den ultimata inflyttningspresenten.



Deras hus brann för cirka tio år sedan. Blev nåt elfel i barnens rum när de satt och spelade tv-spel. Ingen skadade sig dock för de kom ut så fort, men huset blev rejält förstört.