bambi

Varför ska jag göra mig själv så orolig?


Jag vet inte om man ska kalla det självplågeri, mitt nya intresse? Jag läser dagligen 3 bloggar om småbarn som är sjuka, sen några bloggar till skrivna av mammor som har förlorat sina. När jag läser på framsidan av senaste Mama "Min 2-åring dog i mina armar" så kastar jag mig över artikeln. Varför detta intresse i att läsa dessa sorgliga berättelser? Jag gråter en massa och kramar om Zack. Jag känner mig oerhört tacksam över allt jag har, men blir samtidigt orolig... man kan förlora det så snabbt.

Men jag vill inte leva i oro.. verkligen inte... jag vill leva i nuet och uppskatta det jag har. Så varför ska jag hålla på så här? Känns lite knasigt...
#1 - Lady Dahmer ...::Confessions of a Neurotic Attentionwhore::...

jag undviker dem som pesten. Jag orkar inte läsa och gråta. Jag orkar inte oroa mig. Jag orkar inte alla känslor som väller fram.



Nej, Bambi -- håll dig borta du med! Det föder bara negativa tankar som i sin tur föder nya!

#2 - Elin (Edvinsmamma)

Känner igen det där lite...man läser fast man inte alls vill och man känner samma rädsla varje gång! Men det kanske gör att man uppskattar det man har nu lite mer istället (om man nu kan uppskatta sitt barn mer än det man redan gör?)

#3 - mammagladh

Även fast det är sorgligt så är det nog bra läsning. Som en påminnelse för hur skört livet egentligen är.

Älska idag, imorgon kan det vara för sent.



http://mammagladh.blogg.se

#4 - Jenny

Jag klarar inte av att läsa såna bloggar, men det är hemskt hur fort det kan gå.

#5 - Sophia

Jag vet vad du menar. Man kan inte låta bli.. :/ Men man kanske lär sig att uppskatta det man själv har lite mer.

Kram på er



Zack är supersöt!!

#6 - Maria

Hej. Vilken charmig liten krabat du har :)

Du ser inte så jättestor ut på bilden, tycker du ser jättefin ut :) Men huvudsaken är ju att man trivs själv. Jag har precis börjatr styrketräna, elelr ja för några veckor sedan, jag vill gå upp i vikt jag. Kanske lite ovanligt att vilja gå upp i vikt men vi finns vi också :)

Upptäckte även att träning var förbaskat roligt så det var ju en bonus :)



Ha en skön fredag!

//Maria

#7 - Jenny i Dalby

Jag läser också flertalet sådana, med blandade känslor. Det väcker, precis som hos dig, en massa oro men samtidigt som mammagladh skriver ovan så är det en påminnelse om hur skört livet är. Många föräldrar skriver också så oerhört inlevelsefullt och nära", så att man nästan kan känna att man är där. Tycker också att det är viktigt att det syns att mitt i all denna misär om det måste innebär att ha ett svårt sjukt eller döende barn, så finns det också mycket lycka, glädje, och framförallt stark stark kärlek.

#8 - sara

jag brukar undvika sådana bloggar för klarar inte av det!

#9 - erika

gud vad söt han är :)

#10 - nina

Fy det är så vidrigt att läsa sånt där. Ibland kan jag inte heller låta bli. Men jag försöker. Tror det är det bästa, att undvika sånt som gör en ledsen och orolig. Tror faktiskt inte man njuter mer i nuet av det.