bambi

Men.varför inte låta föräldrarna bestämma själva vem som tar ut dagarna!!?? I vissa fall kanske det är så att kvinnan och mannen bestämmer att kvinnan SKA VARA HEMMA med barnen.Varför kan inte hon få alla "föräldradagarna" i sådana fall??Eller tvärtom kan de ju också var i vissa fall.Att mannen är hemma mer än kvinnan.Tycker att det är rätt löjligt med reserverade dagar...Det kanske låter som om jag är en typisk "hemma-fru",men i våran familj har min man varit föräldra ledig mer än vad jag varit.Så det borde ju vara upptill varje enskild familj att bestämma över dom berömda dagarna!

Tack för en fin blogg.

Hos oss är det jag som kommer mesta dels vara hemma och det är pga. att min sambo tjänar alldeles för mycket, vi skulle gå back om jag var hemma, för jag har haft ett ganska simpelt jobb med en simpel lön. Så det skulle aldrig gå.



Vi är ju ändå båda föräldrar och kommer träffa bebis lika mycket. Men jag förstår ditt resonemang och om vi båda hade haft liknande inkomster hade vi gjort så. För det r viktigt med lika ansvar.

Jag tycker också att det är jätteviktigt att tänka på samhällets framtid! Vi var hemma tilsammans de första 3 månaderna och sen delade vi 50/50 även om jag var arbetlös.

Det är vansinnigt att lagstifta om lika föräldradagar. Det gynnar verkligen inte alla och skulle dessutom diskriminera dem som löser det på andra sätt. Jag har hittills nu när dottern är 1.5 år gammal tagit ut all föräldraledighet och pappan har skrivit över dagar på mig. Varför?? Jo för att han har varit hemma nästan lika mycket som jag. Det handlar inte alls om att han inte vill eller kan ta ut föräldraledighet utan om att han får sitt med, på grund av den arbetssituation som han har. Jag känner att jag har lämnat henne mycket med pappan, de har varit iväg en hel del till öppna förskolan och sånt själva och allt som oftast har jag skickat ut dem att leka själva (Med största trolighet skulle han inte gå ut med henne självmant om man inte sa till honom att han skulle göra det) Istället skulle vi förlora hela föräldrapenningen om han skulle gå hemma med föräldrapenning och vi skulle ha det mycket sämre än vad vi har det...

*Jag vet att det är många som inte håller med mig i denna fråga. Men detta är mina åsikter.



Jag tycker att det också är viktigt att tänka på FRAMTIDEN och SAMHÄLLET och inte bara sin egen situation.



Vi kommer inte heller kunna dela helt lika då sambon nu har ett väldigt krävande jobb. Där man ibland måste ställa in sin semester för att ett viktigt ärende dyker upp, så att vara föräldraledig halva tiden kommer inte vara en självklarhet även fast vi kommer att sträva efter det.



Men jag tycker ändå att det skulle vara bra för samhället att reserva hälften av dagarna till mamman och hälften till pappan. Även om det kanske inte kommer passa oss heller...*

jag tycker att man ska bestämma själva. hos oss är jag hemma mest men det beror främst på att jag vill det och att det passar vår situation bäst då jag inte har något jobb. skulle vi dela lika skulle vår son behövt börja på dagis mycket tidigare. nu kan vi vara hemma i två år med honom för att jag inte tagit ut dagar alls i vissa perioder under första året

Tycker det är rätt bra som det är nu, att man har öronmärkta dagar för båda föräldrarna men sedan också dagar man kan själv få dela upp. Att lagstifta om en 50/50 fördelning är nog inte det bästa alternativet även om man bör sträva efter att båda är hemma lika mycket med barnet.

Det är ju en sanning med modifikation att om man vill helamma länge så kan man bara ta ut färre dagar per vecka. Det beror ju helt och hållet på vilken inkomst man har och därmed hur stor f-penning man får...



Jag är helt emot att lagstadga om en lika fördelning av föräldradagarna. Jag tycker att det ska vara ett fritt val som man måste få göra inom familjen. Jag inser också de samhällsproblem som du beskriver, men tror att man måste börja någon helt annanstans, som till exempel med en förändrad lönepolitik. Man ska ha RÄTT att dela lika på dagarna, givetvis, men absolut inte tvingas till något som inte passar den enskilda familjen. Jag tycker att det är bakåtsträvande med sådana här typer av tvång.

Å BAMBI jag ÄLSKAR DEj.

Nej nu tog jag kanske i lite. Men jag är könslomänniska.

Saken är den att jag i detta nu filar på ett inlägg om just föräldraledighet och jag tycker PRECIS som du. EXAKT!!!

Otroligt bra inlägg. Kan jag låna citera texten om jag länkar?

Jag tror att idealet vore att männen var hemma lika mycket/länge, om parterna förstås vill det. Men en realitet för många är att (tyvärr) ekonomin inte skulle gå ihop. Tror att en konsekvens av att lagstifta om en delning skulle innebär att föräldrana skulle tvingas att lämna sina barn tidigare än planerat på förskolan. Jag tror inte att kommunerna har kapacitet att ta emot alla 1-åringar ? Sedan är jag för valfrihet. Min make och jag delade inte på ledigheten. Jag fullkomligt älskar att vara hemma och min man skulle nog bli galen av att gå hemma hela dagarna. Inte sagt att jag är mindre jämlik eller jämsälld än min make.

Jag har tack vare denna tid vuxit och ser på min förmåga på ett helt annat sött. Jag har startat eget företag och ligger mycket högre i lön (om man jämför med min yrkesgrupp).

Jag tror på en striktare lagstiftning gällande diskriminerande löner på arbetsmarknaden. Tror att detta är en bättre approch än att ha "tvingande" lagstifning om hur familjerna ska göra. Kram

I vår sits skulle min man få säga upp sig från en cheftjänst med väldigt hög lön och jag skulle få stämpla om det skulle bli lag på hälften var av fp. Det tycker inte jag är positivt för varken framtiden eller samhället. Vi skulle gå hemma och må dåligt båda två och det brukar tyvär barnen må dåligt av. Min man är anställd av ett Engelskt bolag och är ledig varannan månad så han är hemma med sitt barn lika mycket som mig. Hans lagstadgade pappadagar skulle isåfall bara försvinna och det är väl synd. Det finns säket fler familjer som har det så. Det skulle säkert behövas en lag om att männen ska städa,tvätta,stryka,lagamat och diska mm och att kvinnorna ska laga bilen, snickra, renovera mm om det ska vara rättvist i hemmet. Men man måste väl kunna komma överens i familjen om vem som ska göra vad utan någon lag. Jag håller med Jenny i Dalby att det måste ske en förändring utan lagar i familjehemmet utan i samhället. Vilken fin blogg du har fått!

Hej! Jag håller med dig på alla punkter.

I vår familj har vi delat rakt av på föräldraledighet och gör detsamma när det gäller vab. Trots att jag är den som tjänar mest. Vi är, precis som du säger, båda lika mycket föräldrar och älskar barnen lika mycket. Så varför ska jag (mamman) förlora inkomst och därmed pension pga mitt kön?? Vi var två som skaffade barn och nu är vi två som tar hand om dem. När barn nr 2 blir större kanske det blir aktuellt att gå ner i arbetstid. Då planerar vi att gå ner 10% var.

Jag förstår situationen för andra familjer där mannen kanske tjänar tre gånger kvinnans lön, men i det långa loppet i jämställdhetskampen, så måste inte bara kvinnor ta för sig mer; männen måste också släppa fram oss. Ett steg på vägen är att ta bort stigmat att en mamma "alltid" kommer att vara fl i två år och sedan vabba varje gång barnet blir sjukt. Jag känner iaf att jag drar mitt strå till stacken inför framtidens arbetsmarknad. Dessutom kommer vi att bli förebilder för våra barn.

(Sorry för uppsatsen). Tack för ordet! Kram

Jag är helt för att dela föräldraledigheten rakt av. Jag tycker att det är synd att de som klagar med kommentarer om att de kommer att förlora pengar pga att mannen tjänar mer inte verkar inse att det finns ett samband mellan föräldraledighet och lön. Precis som du skriver kommer det att vara lättare för kvinnor att avancera på arbetsmarknaden om män i lika stor utsträckning tar ut föräldraledighet. Då finns det ingen fördel att anställa en man istället för en kvinna. För det är självklart att arbetsgivare är medvetna om det faktum att anställer de en kvinna i 30-års åldern är risken stor att de snart kanske behöver hitta en vikarie. Dessutom hamnar kvinnor på efterkälken karriärmässigt av att vara hemma, något som avspeglar sig i lönen. För att inte tala om alla fördelar för barnen och pappan med delad föräldraledighet.

Visst vore det fint om alla kunde bestämma själva, men vad som händer är att tradition och ekonomi påverkar i sådan utsträckning att männen förblir mindre delaktiga.

Jag befinner mig för tillfället i ett land där pappaledighet inte existerar. Där många män kallar det att vara barnvakt när de tar hand om sina barn (!). Det lustiga är att det här är väldigt vanligt att kvinnor inte ammar, något som man kan tro skulle göra männen mer delaktiga. Men här förefaller det inte alls vara en faktor.

Här finns inga roliga tuffa barnkläder som inte är uppdelade i antingen puffigt rosa eller blått med traktorer o dylikt. Här är folk förvånade att jag som kvinna klipper gräs, och att min partner lagar mat. Hur man förväntas vara som man respektive kvinna är väldigt tydligt här, och rollerna är oerhört snäva. Något som är negativt för alla, då det begränsar människors möjlighet att själva forma sina liv utifrån vad de önskar, oavsett kön. Jag gick ifrån ämnet lite här, men tror jag att alla dessa saker hänger ihop? Ja, det gör jag!

När männen föder barn då kan vi väl snacka Jämnställt!!! Framtid blablabla.. Se hur det gick när 70 tals barnens föräldrar skulle kämpa för ett jämnställt samhälle.Inte tycker då jag att det blev så bra.Nää det visade sig att deras barn blev ännuuu drygare.Kvinnor i 30 års kriser har alltid funnits.Så är det ju bara eller hur!Barn verkar mera vara en status grej för 70-talisterna(inte alla men MÅNGA).Men tänk på samhället och FRAMTIDEN. Mera Akassa och socialbidrag.JAA.Alla är inte lärare och tjänstemän.

Debatten håller ännu på i min blogg. Tyvärr har jag igen alls som håller med oss Bambi.

TYcker Annalise och Carol här ovan har mkt bra synpunkter, kan ni inte komma med dem i min blogg oxå!?! Jag kan behöva lite stöd.

http://ninaruthstrom.blogg.se/2009/november/kvoterad-foraldraledighet.html

70-talister suck

Anonym: Jag vet inte riktigt vem du suckar åt? Jag är då ingen 70-talist...

Usch. Jag tycker så mycket att jag inte ens orkar skriva ner allt...

Kan börja med att säga att jag tycker det är trist att man BARA kollar på statistiken när det faktiskt ser annorlunda ut än vad statistiken säger...



I vårt fall har jag tagit ALLA dagar jag kan få. Det är av den anleningen till att min sambo var arbetslös de första 6 månaderna av vår dotters liv och han fick den högsta a-kassepengen man kan få. Jag har den lägsta föräldrapenningen man kan få...

Nu jobbar han och får ändå ut bra mycket mer pengar än mig som är arbetslös om jag inte är föräldraledig.

Finns lixom ingen anledning till att den som är arbetslös och utan erfarenhet ska gå hemma och söka jobb medans personen som har ett jobb ska vara hemma och föräldraledig!! Risken att min sambo skulle förlora sitt jobb skulle ju öka stort ifall han var föräldraledig, och vilka pengar skulle vi då få?



Kan även säga att även ifall han haft kvar sitt gamla jobb skulle jag nog ändå vilja ta alla dagar jag kunde få. Jag har varit arbetslös (förutom några kortvik) sedan jag tog studenten (utan fullt betyg) och kommer inte alls få tag på ett jobb så lätt som han kan, som har flera års arbetserfarenhet och diverse utbildningar.

Jag suckar åt alla feminestiska 70 och 80 talister men det finns flest 70 talister eller hur!?? 30 års krisen är inte rolig jag vet..

Det är alltid samma sak när den här frågan diskuteras. Det dyker upp en massa kvinnor som påstår att deras män har så viktiga jobb och tjänar så mycket att de minsann inte kan vara hemma ens tre månader med barnet... Men om det vore tvärt om då? I vår familj tjänar jag mest, jag tjänar ungefär 20 000:- MER i månaden än vad min man gör. Alltså borde vi inte ha råd att jag är hemma, enligt det här resonemanget. Men jodå, det har vi. Vi får naturligtvis minska våra utgifter under tiden, och vi får spara under graviditeten, men det är det värt för jag VILL vara hemma med mina barn. Om männen ifråga också ville, och om deras fruar ville släppa in dem så skulle de familjer där männen tjänar mest också kunna dela lika, jag lovar!

MEN ALLA KANSKE INTE VILL DET!!!?? DET VORE VÄL UPP TILL VAR OCH EN ELLER???

Jag tänker som Carolina här ovan: Men alla kvinnor då som är egna företagare, har viktiga chefsjobb, har högst inkomst eller så (det som används som argument för att pappan inte kan vara hemma lika mycket) De är ju hemma ändå.. och det funkar..



Jag tror också att man måste lagstifta eller göra något drastiskt (som kan kännas lite jobbigt och väl styrt till en början) för att förändra samhället. Man kan ju inte bara utgå från sig själva när man diskuterar och tycka att "Min man är minsann en lika delaktig förälder trots att han inte är hemma" när det faktiskt visar sig så i undersökningar som den i Kamratposten att barn hellre pratar med ingen alls än med sin pappa. Något måste det ju bero på, och för samhällets och framtidens (barnens) skull måste vi ju göra något åt detta. Trots att det kanske blir lite obekvämt för oss själva. Jag tror inte man bara kan hoppas på att pappor kommer ta ut mer och mer ledighet och att arbetsmarknaden kommer bli mer jämställd...



Vi planerar vår föräldraledighet för vårt första barn nu och jag kommer vara hemma ca 1 år (knappt) och min sambo kanske 7 månader. Men han kommer nog ta fler dagar än vad jag gör för han tjänar mer.. Det blir ju inte helt lika i tid, men min sambo jobbar hemifrån, så hela tiden jag är hemma kommer han också vara det till stor del. På sätt och vis är jag lite avundsjuk, när jag sen börjar jobba måste jag ju vara borta hela dagarna, så blir det ju inte för honom.. Han får ju vara hemma mycket längre kan man säga. sen är det självklart för honom att inte nöja sig med att han jobba hemifrån.Han skulle aldrig gå med på att jag "tog hela ledigheten, föräldraledighet är en sån förmån som han inte vill avstå. Att få koppla bort jobbet helt i flera månader och bara ägna sig åt sin familj, sitt barn. En sån lyx vi har i Sverige. Vi är ju två som bestämt oss för att skaffa barn och självklart är vi två som tar hand om det.Han VILL ju vara med vårt barn. Sen med VAB-dagar kanske det blir så att jag tar ute fler dagar som syns i statistiken men det innebär ju inte att jag blir hemma mer, han kanske inte behöver VABBA för att vara hemma, han kan ju jobba sen på kvällen när jag kommit hem istället. Sånt blir ju lite lurigt att se när man ser på siffror och statistik.



Tack för en bra diskussion hur som helst, och ett bra inlägg, Bambi!

Nej. Allt syns naturligtvis inte i siffror. Ofta har man råd med mycket mer än man tror. Om man skär ner på onödig shopping och restaurangbesök, handlar second hand, letar lite extrapriser i mataffären, låter bilen stå. Ens barn är väl mer än värt det!



En pappa sa en gång: Man kan ta lån för att köpa ny bil, men inte för att vara hemma med sina barn.



Nu menar inte jag att man ska ta lån i onödan, men det ger många en tankeställare.