Bambi

3 November 2009 - 19:26

Jag trodde att jag skulle bli lite gladare efter testet imorse (se förra inlägget). Tänkte att jag skulle känna lite mer samhörighet med bebisen i magen efter det att jag visste något mer om den. Både jag och sambon tyckte att det såg ut som flickresultat imorse, men ändå kände jag ingen glädje alls.

En vän som jag pratade med under dagen tyckte inte att det var så konstigt att jag inte är glad över graviditeten eftersom jag har mått så dåligt. Inte så lätt att vara glad när man plågas av en magsjuka som håller i sig i 2 månader. Men det hemska är att jag har många gånger ångrat att jag blev gravid igen... jag hoppas att den känslan (och illamåendet) försvinner snart.

Men det börjar kännas lite positivare, akupunkturen hjälper och jag spyr inte alls lika mycket nu. Jag ska dit imorgon och på fredag igen.

8 kommentar(er)

#1 - Helene 2009-11-03

Pressa inte dig själv att känna glädje och så. Det kommer så småningom, men just nu förstår jag om inte känns så positivt.

#2 - Jenny 2009-11-03

Hej tjejen! Jag mådde pyton första 13 veckorna, sprang på toa o spydde o kom till slut på att jag under graviditeten blivit extra känslig för mjölk. Samma dag som jag uteslöt mjölkprotein (all form av mjölk) ur min kost slapp jag spy, ha magnknip och springa på toa 30 minuter efter att jag ätit. Förhoppningsvis är det inte mjölkallergi du har utan bara en extrem variant av grav illamående, men kan kanske vara värt o testa?

Hoppas du känner dig piggare snart!

Många krya på dig kramar!

#3 - G 2009-11-03

usch låter inte alls roligt. Jag hoppas att känslan kommer så småningom. Jag är själv gravid och har inte mått speciellt bra, men inte alls lika illa som du gjort/gör. Jag känner liksom dig att jag inte är riktigt glad åt graviditeten, för mig handlar det nog dock mer om att jag inte rikigt förstått det än. Blir orolig över att jag inte hoppar av glädje. Jag hoppas verkligen att känslan hittar till dig och att du reder ut känslan av ånger så du får börja njuta. Jag själv längtar efter lyckan och njutningen.

varma hälsningar

/G

#4 - Nina ♡ 2009-11-03

skönt att det är något som hjälper..

skickar en massa kramar!

#5 - Förvirrade Morsan 2009-11-04

vad jobbigt... om det tröstar nåt så vet jag iallafall hur du känner. hade det likadant, och det har med all säkerhet mycket med illamåendet att göra! hoppas det släpper snart...

#6 - Marie 2009-11-04

Jag tycker det är bra och modigt att du vågar berätta hur du känner, det är inte givet att man känner lycka över en graviditet även om den var planerad och innerst inne välkommen. Det blir ju dessutom lätt mycket skuldkänslor då vilket ju inte direkt får en att må bättre... Jag har själv tre barn och tyckte det var pest alltsomoftast under graviditeterna, och kände ibland skuld över det då jag tänkte att jag skulle vara tacksam som kan bli gravid och få barn. Det är ju långt från en självklarhet. Tänk att det är en alldeles ny och unik person som kommer till er, det är det som är det fina - graviditeten är inget mål i sig utan en transportsträcka (om än väl lång;)

Styrkekramar till dig/

Marie

#7 - Camilla 2009-11-04

Förstår att du har det jobbigt men det blir nog bättre. Hur många är det inte som ångrar att man blivit med barn när man ska föda fram dem men när babyn väl är framme har man glömt det onda, mer eller mindre. Jag hade förvärkar från 6månaden fram till busen kom. Jag fick bara sitta still, huvva vad tråkigt det var. Dessutom fick jag en jobbig föslossning. Nu när allt är över så tänker man inte på det. Jag tänker nog bara på första sparken och när jag kände hur busen rörde sig i magen, det är mysigt. Ångra inte att du har blivit gravid du kommer snart att få den bästa belöningen man kan få. Skickar en styrkekram till dig. Kram Kram!!

#8 - Anna 2009-11-04

Hej!

Jag har mått illa ALLA veckor fram tills bebisarna har kommit ut och under min andra graviditet fick jag levla upp till Lergigan comp efter en Postafen-vecka, eftersom det inte gav någon som helst effekt den gången. Det enda som hände var att jag inte kräktes hela tiden, men illamåendet var konstant, betydande och givetvis dygnet runt. To the bitter end.

Under min första graviditet blev jag deprimerad, under andra var jag förberedd, men det blev som sagt ännu värre ännu tidigare.

Det är ganska svårt att känna glädje och "mys" när man knappt klarar av att andas och dessutom har ett litet barn att ta hand om. Du tar trots allt ansvar för dig själv och ditt barn i magen, du försöker göra livet mer uthärdligt, genom olika metoder. För mig blev det mentalt lättare att stå ut och inte gå under, när jag accepterade att jag inte "var som alla andra", vars illamående klingar av efter ett tag. Jag struntade i medmänniskors förfärade kommentarer om att "medicin kan väl inte vara bra...." mm. Samma människor höll på att dö, när jag deklarerade att detta med graviditet är SKIT.

Hur som haver - ut kom en ny liten människa, inte alls som storasyster, helt underbar så klart. Kvinnoförtryck handlar inte bara om utseende utan också om bilden av MODERN, som till skillnad från mannen aldrig kan välja, utan automatiskt måste befinna sig inom de snäva ramar som "normen" anger. Du ska vara toklycklig hela din graviditet, stråla av moderlighet, helt gå upp i moderskapet genom att meditera till valsång eller skriva 40 brev som ditt barn ska läsa när det blir vuxet mm....alla som inte gör så är DÅLIGA mammor.

Det kommer att bli bra! Du kommer att härda ut, fläska på dig enormt (jag gick upp 23 respektive 28 kg) snart, få alla andra graviditetsbesvär man kan få och slutligen flodhästa dig fram och vråla på alla sjukhuspersonal.

Sen är det över :-)

kram

Anna