bambi

Finns ingen bättre...

 
Plutten har så snygg stil när han går  ;)


Dom senaste nätterna har plutten hostat en massa. Jag har tyckt så synd om honom och så låter det inte bra (låter lite "rossligt"). Igår kväll så hostade han lite men sen så var det tyst, i flera timmar... jag låg och väntade och väntade på att höra hans små hostningar... men nej, det var helt tyst. Till slut så blev jag så orolig och började fantisera att nåt hemskt hade hänt honom. Till slut så väckte jag sambon och frågade om han inte kunde kolla till plutten, men han tyckte att jag var larvig och precis då så hostade plutten till! Nästan som om han hörde mig (fast det kunde han omöjligt ha gjort eftersom hans dörr är stängd och jag viskade). Så då blev jag lugn igen...

Men ibland så får jag sån panik och tror att plutten ska dö. För det känns som om han är för bra för att vara sann (som LadyDahmer skrev här om dagen). Han är så duktig på alla sätt och vis och så glad och underbar så ibland så tänker jag att så här bra kan vi väl inte ha det..? och så väntar jag nästan att nåt hemskt ska hända...

Speciellt innan vi fick barn så trodde jag aldrig att det skulle vara så här roligt och lätt att ha barn (säger jag nu ja... jag vet att det kommer nog ändras). Jag längtar efter plutten varje dag (speciellt nu när jag mår illa och inte kan umgås så mycket med honom) och jag känner en sån enorm kärlek till honom och säger varje dag att jag älskar honom! Jag har aldrig varit minsta lilla arg på honom (irriterad kanske, men aldrig arg) och han kan fortfarande få mig att bli tårögd när han gör nåt sött. Så detta får mig att känna lite oro inför bönans ankomst, kommer jag älska bönan lika mycket? Det går väl inte? Finns ju ingen bättre än plutten!
#1 - E

PRECIS så känner jag med. Det är väl det som är det svåraste med att vara förälder, att man är så sårbar...

#2 - Nina

Vilka fina ord. Du verkar bara en jättefin mamma. Jag tror att när barn nr 2 kommer så ploppar det bara upp ännu mera kärlek, som man inte visste fanns. Precis som att man inte var medveten om all kärlek man kan känna för barn nr 1.

#3 - Linda

Ja visst oroar man sig för sina barn ibland och man blir så rädd för att något hemskt kan ha hänt. Jag kollar gärna till en gång för mycket än en gång för lite. Varje kväll innan jag själv går och lägger mig går jag och tittar så att W verkligen andas. Lite hönsigt kanske... men sån är jag... ;-)



Här har det också varit hostigt. Sen så har han det lite jobbigt med förkylningsastman också så då nojjar man sig extra mycket.



Din kärlek kommer säkert räcka för båda dina barn så jag tror inte du behöver oroa dig för det! :-)

#4 - Ina

Känner igen mig, man älskar de så mycket att det gör ont och tanken att något ska hände ens barn är outhärdlig så man måste försöka hålla de tankarna ifrån sig.

Förstår också dina känslor inför det nya barnet för hur kan man älska på samma sätt igen? Det kan man, tro mig då du har det nya barnet finns det inget naturligare och mer självklart och du kommer ha plats för båda för ett hjärta rymmer mycket kärlek. Tro mig det kommer bli underbart!!

Kram Ina

#5 - Fru Evelina

klart du kommer älska bönan precis lika mkt!!

de är ju två olika individer men båda är din och din mans, som ni skapat tillsammans :-)

hoppas du mår bättre snart!



kram!

#6 - Jenny i Dalby (mamma till tre)

Klart att du kommer att känna lika mycket kärlek när bönan kommer! Det föds en ny kärlek med varje barn, även om man älskar dem på helt olika vis, individer som de är! :-)



Hoppas att du snart mår bättre och får lite mer energi!

#7 - a-k

Jorå det kan du! Idag är det 19 år sen jag fick mitt första barn. En stark ,vacker förtrollande tjej som fortfarande gör mig tårögd när jag tänker på hur unik hon är. Denna fantastiska varelse har en lillebror som framkallar precis samma djupa känslor hos mig och hade jag fler skulle det nog vara likadant. Ja de har t o m varit "perfekta" tills nu i allafall. Aldrig sjuka, funkat bra socialt, kompisar, skolan, ja jag kan också nypa mig i armen och tro att det är inte möjligt men so far so good så jag gillar läget. Gör det du också! =)

#8 - Apan

Jag kom precis hem från MVC och frågade min barnmorska om konkreta tips inför vad som komma skall. Är nu i vecka 33 och ploppar snart med andra ord. Vår son är precis fyllda 2 år. Barnmorskan bara log och sade:



"Att ge sitt barn ett syskon är den finaste gåvan man någonsin kommer att kunna ge."



Sen lade hon till att Toddo förmodligen kommer tycka det är jobbigt stundtals och tycka att det kan bli dags att lämna tillbaka bebben, men tids nog så kommer barnen vänja. Något jag hoppas innerligt i varje fall :)

#9 - Anonym

Jag har 3 barn och kärlek räcker till alla!!



Men Zack kommer kanske inte att tycka att det är lika roligt som ni. Jag måste säga att det var mycket jobbigare när en blev två än när två blev tre.

#10 - GI-Malin

Varför har han stängd dörr?

#11 - ♥ ♥ ♥ bambi - gravid igen! ♥ ♥ ♥

GI-Malin: Eftersom vi bor i lägenhet och han går och lägger sig kl. 19 så skulle han nog störas ganska mycket av oss. Men vi hör honom väldigt bra (hör ju hans hostningar utan problem) trots stängd dörr.

#12 - johanna

hej

jag minns jag hade samma känsla när jag vänta barn två och det är 4 år mellan mina barn. Jag tyckte min dotter och jag hade ngt speciellt och jag älskade (älskar) henne av hela mitt hjärta och förstod inte hur detta skulle kunna delas...men hjärtat växer liksom och man älskar barn två lika mkt!Jag har aldrig upplevt att mitt stora barn tyckt det var jobbigt med ett syskon hon har bara varit en stolt stora syster. Det är först nu när de är äldre som de kan bråka lite med varandra..

#13 - a lovely borderline

haha mittenkortet är helt underbart!

#14 - samantha

Känner igen dina tankar om du kommer att älska "bönan" lika mycket som Zack. Jag funderade mycket på detta när vi bara hade Tilda...sen när Thea kom så var det som om det fanns en omgång med lika mycket kärlek till till bara henne. Man delade inte på den man hade till Tilda som jag tänkte...det fanns lika mycket till!

Mina barn (som nu är 8 och 11 brukar fråga mig vem jag älskar mest...och då säger jag att jag älskar dem lika mycket...men helt ärligt så har jag ju älskat 11 åringen tre år längre...Jag älskar henne inte mer...jag har bara älskat henne längre...och så är det ju för syskon.)

Vill tipsa dig om världens gulligaste bok som jag läser för mina barn...Vad som än händer av Debi Gliori

Handlar om en mammas kärlek till sitt barn och är skriven till/för barn.

Krya på dig

Hälsningar Samantha