Igår så bråkade tydligen Zack och en annan pojke på dagis om en leksak. När dom inte kunde samsas så slog den andra pojke Zack. Zack tog tydligen detta väldigt hårt, sa personalen. Inte att det gjorde ont utan att han blev chockad. Det är första gången han har blivit slagen och han slåss aldrig själv så det var nog en omtumlande händelse för honom.
Det kändes lite som om hans världsbild förändrades. Även fast han och pojken och en fröken hade suttit länge och pratat om vad som han hänt så verkade det som om det påverkade Zack mycket eftersom han kom inspringandes till oss kl. 01.30, vilket han aldrig brukar göra. Han verkade behöva en massa trygghet och kärlek.
Jag förstod att detta skulle hända någon gång. Det är ju oundvikligt, men det gör lite ont i mammahjärtat när jag tänker på det.
Imorse verkade han vara lika glad som vanligt och han fick promenera till dagis (det är ju så spännande) så att Leah kunde ligga i liggvagnen och vi kunde ta en långpromenad efter lämningen.
3 kommentar(er)
