Om vi träffar på en person som snäser åt oss och är otrevlig så tänker vi genast "Vilken otrevlig person", men om vi själva är otrevliga mot någon så tänker "Jag har sovit dåligt." eller "Jag har precis bråkat med min partner.". Det som The Fundamental Attribution Error handlar om är att vi oftast förklarar andras beteenden med interna orsaker (det är deras personlighet, det kommer "inifrån") medans vi oftast förklarar vårt beteende utifrån externa orsaker (omständigheter runtomkring).
Detta har ofta med att vi vet själva alla omständigheter runtomkring vårt liv. Vi vet om vi har sovit dåligt/ätit dåligt eller bråkat med någon... vi vet varför vi är på dåligt humör. Medans personen som nyss knuffade till mig på bussen och inte sa "ursäkta" vet jag ingenting om, alltså drar jag slutsatsen att det är en otrevlig person istället för att tänka ett steg längre och tänka att den personen har nog bara en dålig dag...
Detta gäller även tvärtom. Vi tycker ofta att alla försäljare är så trevliga och även om vi vet att kassörskan får betalt att säga "Ha en trevlig dag. Tack och välkommen åter." så ser vi henne som en trevlig person. Återigen så förklarar vi hennes beteende med interna orsaker istället för att tänka på att hon har blivit tillsagd att bete sig så där eller att hon beter sig på det sättet för att få en löneökning.
Vi ser ofta andras personligheter i svart eller vitt. Antingen är en person "god" eller "ond" medans vi vet själva att vi själva kan ibland vara goda och ibland onda... det finns egentligen ingen person som är bara god eller bara ond. Vi ser alla dessa nyanser hos oss själva men gör det inte lika lätt hos andra. Något att tänka på ;)