bambi

Jag tycker att det är försummelse att låta sitt barn skrika i till och med 5 min. Hur jäkla svårt ska det vara att krama, trösta och lugna sitt barn? Varför låter man barnet gråta, klart att barnet lugnar sig men vad ger man för signaler? Barnet fattar till sist att föräldern inte bryr sig och slutar med gråtandet, trycker undan sina känslor. Idiotiskt. Så serieförfattarna har nog inte så mycket empati eller kunskap om barn tycker jag nog.

sv: oj, förlåt! jag trodde hon skrivit sin egna blogg, my misstake!

Hur långt har du sett? Har du sett hela serien någon gång? Om jag inte minns fel finns det nämligen en orsak till Abbys "frånvaro" när det kommer till babyn... Men ska inte säga för mycket om du inte sett serien. Och vem vet, kanske den scenen redan orsakat ramaskri i staterna?!

SV: Ja, som sagt. Om jag inte minns fel så... Men japp. Jag har följt ER. Var precis lika galen som du! Fast det är jag i nästan alla serier jag fastnar för... Hoppades länge på Abby och Carter, men fick ge upp hoppet ju mindre Carter var med och ju mer Abby skaffade familj. Men jag gillar Luka med. Abby och han har ju haft en ganska långtgående relation med //Er-nörden :-)

Det var typ samma i Desperate Housewives för nåt avsnitt sen. Hon lät barnet ligga och skrika tills det somnade, i början tog det kanske en timme men sen blev det bara kortare och kortare, det var jättepraktiskt förklarade karaktären för en annan mamma. Så jag antar att det är okej i staterna?

Se Greys Anatomy om du inte gjort det. :)

kommer alla att hoppa på mig och tycka att jag är en dålig mamma om jag säger att vi låtit våran son gråta så.

för att få han att somna själv och somna om om han vaknar har vi kört med att inte ta upp och trösta, krama eller prata. han får gråta tills han slutar, precis som i desperate housewives.

det fungerar och han mår lika bra iallafall, ingen skada skedd.

enligt barnmorskan så är det OKEJ att gå ifrån 15 min om man behöver paus då barnet skriker. Det är ju inte så att barnet dör. OCH det är okej som ovanstående skrev enligt henne också.

Jag kan inte göra så med min son, men jag tycker inte att de som låter barnet gråta (skrika) tills det somnar är dåliga föräldrar. Jag har valt att gå in till min son när han är ledsen, och får då göra det ofta. Oftare än vad jag egentligen orkar, men det är mitt val. Jag vill vara där för min son när han är ledsen, rädd, trött eller vad det nu må vara. Är man en curlingförälder då?

Det äär allt värre för oss föräldrar än vad det är för barnen. 5-minutersmetoden är ju rekommenderad?! Jag tycker man gör som man själv vill. Jag har aldrig sprungit för att trösta och ta upp min dotter om hon legat och gråtit ett tag utan har prata så att hon ska höra att ja finns där. Ibland har jag även rusat dit och tröstat bara för att modershjärtat blöder och man orkar inte höra gråten. Är man en kärleksfull förälder vet barnet det ändå. Värre vore det väl om barnet inte grät för att den visste att ingen kommer iaf.....

Ja, det är nog mest för förälderns skull som man springer dit så fort bebisen börjar gråta. Men jag har jättesvårt för att bara sitta och lyssna på bebisen. Den gråter ju av en anledning.



Men alla gör som dom vill! Jag är nog lite av en curlingförälder :)

Nej att låta mitt barn ligga och gråta är för mig helt omöjligt. De gråter ju av en anledning, och för egen del kan jag inte förstå att det är så viktigt att barnen ska lära sig somna på egen hand att man hellre lämnar dem ensamma och ledsna. Barn som nöjt somnar själva är ju en helt annan sak, och de föräldrarna är det bara att gratulera! :-)



Jag lyssnade på en barnpsykolog en gång som menade att femminutersmetoden är helt förkastlig, men att självklart fungerar den förr eller senare eftersom barnet ger upp när han/hon märker att ingen kommer och tröstar trots att man är ledsen och behöver närhet. Hon menade att varje gång man går in till barnet och säger godnatt och därefter lämnar barnet igen (eller vad man nu gör/ säger) så sviker man barnet på nytt. Ett barn under 8-9 månader kan inte förstå att mamma/pappa finns där när de inte ser en. Jag tycker att det ligger mycket i det resonemanget och tycker att det är väldigt märkligt att BVC rekommenderar en sådan metod, ofta som det enda alternativet dessutom. Men först och främst så tycker jag att det här med att vara där med och för barnet är det mest naturliga i världen, och självklart lär de sig att somna själva förr eller senare. Och jo, jag har barn som har sovit fruktansvärt dåligt och där läggningsproceduren tagit lång tid. Men å andra sidan är det en relativt kort period av ens liv, och för mig går barnens behov före min egen bekvämlighet.

När vår dotter är på viset och inte vill sova på kvällen för att hon till exempel är övertrött så är enda sättet att låta henne vara själv och komma till ro. Är man där med henne så blir hon bara arg och frustrerad för att vi inte tar upp henne.



Och vi VILL att hon ska somna själv i sin säng, försökte länge med att sitta med henne, men insåg att de inte gick. Och nu när hon är ledsen på kvällen när hon ska sova så gråter hon i ca 2 min sen så ger hon upp och då går vi dit pussar henne godnatt och sen somnar hon tryggt.

I Desperate Housewives tyckte en karaktär att 20-60 minuter inte var nåt alls.

Om det är okey att låta ens barn gråta?

Både ja och nej.

Det rå på.

Jag brukar nästan alltid natta Elvira i min famn tills hon somnar, men så finns det gånger det faktiskt inte går att att natta henne för att hon är övertrött.

Så då får hon faktiskt ta och skrika av sig, hon somnar aldrig gråtandes utan när hon har lugnat ner sig så ligger hon tyst tills hon somnar själv.



Men om man bara låter dom skrika sig tills sömns utan att ens försöka natta dom , det tycker jag är fel.

Man måste faktisk försöka åtminstånde.

Det kniper i magen på mig när Elvira skriker, men för det mästa är det bara gnäll.



Gnäll gör mig inget alls, om hon ligger och gnäller i sin säng när hon ska sova så ja men då får hon göra det.

Hon är så pass stor nu att hon har en egen vilja och vet själv vad hon vill.

Hon ja vissa gånger så vill man inte sova så då gnäller hon och protesterar.

Men det är stor skillnad från att skrika och gråta!