Jag tänker på hur detta med min sköldkörtelcancer har påverkat min familj. Zack pratar om sjukhus, att mamma gråter och är ledsen och att mamma inte mår bra. Jag blir ledsen när jag tänker på att han har fått uppleva allt detta när han är så liten. Men förhoppningsvis så behöver vi inte gå igenom detta något mer. Även om detta har varit en väldigt stor sak för vår familj, något vi har pratat om och tänkt på varje dag, så kan jag inte ens börja föreställa mig hur det är om man känner att detta är kanske sista julen man har tillsammans.
Detta hemska cancermonster tar mammor och pappor ifrån deras barn och tar små liv, ibland liv som knappt har börjat från deras föräldrar och familjer.
Linda, som har följt min blogg och jag hennes, innan vi båda fick cancer. Nu undrar hon om detta är hennes sista jul tillsammans med hennes fyra söner. Tänk att ha den tanken i familjen. Hon vill göra fina fotoböcker till dom, men det är dyrt med fyra stycken fotoböcker. Speciellt när hennes make är hemma.
Hon har lämnat ut sitt plusgironummer. Gör som jag och skänk gärna en slant. Vissa skriver att det är tiggeri bland kommentarerna till hennes inlägg och det gör mig faktiskt illamående. Hur kan man skriva så till henne när hon tänker att hennes barn kanske har denna sista jul med henne? Ska hon må dåligt över att hon "tigger" pengar också? Nej, usch... om man inte tycker om det så kan man väl hålla käften istället!!
BeckaH, vars son har en sorts Histiocytossjukdom, har startat en insamling hos Barncancerfonden för att hjälpa forskningen inom detta område. När jag fick cancer så tänkte jag hela tiden "bättre mig än någon av barnen", jag kan inte ens föreställa mig vad man går igenom när ens barn får diagnosen cancer!
Bidra gärna med en slant, en liten slant är bättre än ingen alls! Många bäckar små....
8 kommentar(er)
