Även om jag inte har skrivit rakt ut att jag har suttit här med tårarna rinnandes nerför kinderna så kanske det har lyst igenom mina ord ändå. För ni har kommit med era fina ord och lämnat så värmande kommentarer till mig. Kommentarer som jag har tänkt på i flera dagar och som har funnits i mitt hjärta.
Efter fredag så hoppas jag att sorgens ord ska bli kärlekens ord, då jag mer kommer att blogga om vår resa till Thailand och vårt bröllop. Jag hoppas att ni kommer att finnas här och läsa varje ord även fast det inte kommer att vara sorgen som präglar denna blogg utan glädjen.
Idag ska vi nämligen ta en tur till thailändska ambassaden och ordna med visum (nej, det blev aldrig ordnat förut men det tar bara 4 dagar). Sen måste vi ringa till UD och höra vart våra vigselpapper har tagit vägen! Det har nog gått 3 månader sen vi skickade dom till UD och vi har inte hört något ifrån dom. Jag börjar bli riktigt nervös angående den lagliga biten (som måste gå via UD och ambassaden).
Egentligen är inte den lagliga biten den viktigaste, utan vår kärlekscermoni. Men jag vill gärna att samma datum ska stå på pappret som då vi står på stranden och lovar varandra evig trohet.
6 kommentar(er)
