Varför ska man alltid längta efter det man inte har? Andra stunder skulle jag kunna ge vad som helst för att få hur mycket tid (i fred) framför datorn och flera sovmorgonar. Men nu när jag kommer att få det så känns det lika lockande längre. Jag vill hellre gosa med mina barn. Och lukta på Leahs huvud, som fortfarande luktar bebis. Snart försvinner det. Jag vet inte hur många dagar till hon kommer att lukta bebis, men några av dom kommer jag att missa nu...
Och Zack som säger nya ord varje dag. Massor med nya ord och roliga uttryck sprutar ur honom! Han berättar så roliga saker. Saker som jag inte kommer få höra nu på några dagar. När han ropade "mamma! mamma! mamma!" mitt i natten nu senaste natten så tänkte jag att nästa gång han ropar på mig mitt i natten så kommer jag kanske inte kunna komma :(