Det är så obeskrivligt skönt att vara hemma. Bara att komma ut ur sjukhusbyggnaden var som att kunna andas igen (inte så konstigt kanske efter att ha varit instängd i samma rum i 3 dagar).
Leah sover sin förmiddagslur så jag har inte hunnit krama henne än och Zack är på dagis. Jag har god lust att gå in och väcka Leah. Jag får verkligen stoppa mig själv från att göra det.
Det var lite skumt att åka buss och tänka på att tänk om hon som sitter bredvid mig visste att jag nyss hade varit radioaktiv? Skulle hon vara rädd för mig om hon visste det? Sambon var i allafall inte rädd för mig när jag kom hem. Och fysikerna sa att om jag inte haft småbarn så hade jag fått åka hem utan restriktioner, bara åka hem och leva som vanligt.
//Ska nog gå ut i köket och skramla lite med kastruller...
9 kommentar(er)
