Bambi - Kan man ta igen 3 års sömnbrist på en helg?

4 December 2010 - 16:03

Kan man ta igen 3 års sömnbrist på en helg?

Sköldkörtelcancer

Jag sover, äter och tittar på Cityakuten. Jag försöker sova, sova och sova. Känns ju som om jag har lite somnbrist att ta igen. Jag har mått bra, inget illamående bara haft lite ont i magen.

Idag har jag en sån snäll sjuksköterska som tar hand om mig. Hon vågar i allafall öppna dörren och prata med mig (men hon står kvar utanför). Igår kväll så pratade den sjuksköterskan bara genom dörren med mig. Sen så fixade dagens sjuksköterska en stor termos med tevatten till mig och en massa tepåsar så att jag får mitt te!! Så underbart! Tänk att det lilla kan göra så mycket :)

Jag saknar mina underbara fina barn. Idag kommer deras farmor och farfar hem till oss. Så Zack pratade bara om det. Han ville inte ens prata med mig i telefon. Då försökte sambon lura honom och sa istället att det var farmor i telefonen men då när han hörde att det var jag i telefonen så blev han arg att pappa hade lurat honom. Haha, det gör inget att han inte ville prata med mig.... det går ju inte att slå farmor och farfar ;)

Snart dags för middag! Här äts det kl. 16:30 och jag som tyckte att vi åt tidigt med Zack när vi äter kl. 17.....

8 kommentar(er)

#1 - Helén 2010-12-04

Första gången jag varit inne på din blogg. Tråkigt att du är där du är, men det är tvunget. Önskar dig kraft. Tänk på allt som är roligt och det du älskar. Det ger energi. Att leva är fantastiskt. Ibland är det bara mer närvarande och tyngre. Myntet har alltid två sidor. Jag är själv cancerdrabbad med allt det innebär, men är nu behandlingsfri sedan flera år. Dessa innerliga kontroller bara....

#2 - Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan 2010-12-04

Ok, samma sits där med farmor och farfar förstår jag. Det är ju positivt att han inte saknar sin mamma så att han mår dåligt av det. Även om det säkert känns som för mig, att man blir lite... bortvald. Men du är ju så klok så jag tror du säkert styr dina tankar i rätt riktning.

Va härligt med en snäll sköterska.

#3 - Jenny i Dalby(mamma till tre) 2010-12-04

Tyvärr sägs det ju att man inte kan ta igen förlorad sömn, och inte heller lagra den, men man känner sig ju ofta ändå betydligt piggare om man får en rejäl natts sömn efter en lång tid av sömnbrist! Gott med massa te på rummet, det hade jag inte heller klarat mig utan! :)

#4 - Bina - everydaymolly 2010-12-04

<3

#5 - Evelina 2010-12-04

åh vad du är stark och kämpar på!

måste vara mycket känslor nu på en och samma gång, även om det i ditt fall verkar gå väldigt bra. men det är ju ändå en behandling för en allvarlig sjukdom och du är ifrån hela din fina familj. TUR att det bara är för ett kort tag och att du har snälla sköterskor omkring dig. Och datorn och tv:n. Och ostörd sömn ;-)

Och Zack kanske bara inte vill erkänna att han saknar dig men sen när du kommer hem, ja då kanske det släpper och hans känslor kommer fram mer då. Mamma är ju alltid mamma, klart han saknar dig när du är borta!

KRAMAR

#6 - Malin 2010-12-04

Hej! Det var först för några dagar sedan som jag snubblade in på di blogg. Det är otroligt intressant att läsa om hur du har det, och mycket inspirerande, även om det i sammanhanget låter som helt fel ordval. Vad jag menar är att genom att läsa om hur du klarar det svåra som pågår i ditt liv, blir man mer inspirerad att faktiskt njuta av det liv man har och vara nöjd, inte ta allting för givet och inte gnälla över småsaker. Håller tummarna för dig jag tänker på dig några gånger om dagen faktiskt. =)

#7 - Martina 2010-12-04

Min dotter ville inte följa med hem från farmor idag utan skulle bestämt sova över där.

Första gången hon sover borta själv... Och jag som ville hon skulle sova hos mig i natt eftersom jag kommer sova borta minst 2 nätter på sjukhuset sen...

Men men vem är jag som nekar dottern att känna sig stor och självständig...suck!

#8 - Petra- mamma till Lion, Izabelle och tonåringen Rasmus 2010-12-05

Jag hittade din blogg för några dagar sedan och har inte hunnit läsa ikapp allt. Men jag blir så berörd av de du bloggar om och din kamp om sjukdomen. Måste vara så fruktansvärt att gå igenom allt du gör och även din familj. Önskar dig all styrka!!

Stor cyber kram