Bambi - Är båda föräldrarna lika viktiga för sitt nyfödda barn?

20 Januari 2010 - 18:58

Är båda föräldrarna lika viktiga för sitt nyfödda barn?

Studentmamman har skrivit ett intressant inlägg på sin blogg, med frågeställningen:

Tror ni att båda föräldrar är lika betydelsefulla för sitt nyfödda barn? Finns det ett band mellan mamman och barnet under de första månaderna som inte kan ersättas av pappan?

Visst finns det ett band mellan mamma och barn eftersom mamman har burit på barnet inom sig. Men jag tror inte alls på att det är ett oersättligt band. Jag tror också starkt på att detta ger desto större orsak till att släppa in pappan desto fortare och mer i bebisens liv, för deras anknytnings skull.

Jag kan berätta lite om mina egna erfarenheter. Ett par timmar efter förlossningen så var jag väldigt pigg och speedad av allt som hade hänt. Inte en chans att jag kunde sova direkt efter förlossningen, även fast jag fysiskt var väldigt trött. Men sambon och Zack var väldigt trötta! Så sambon tog av sig på överkroppen och hade Zack sovandes på sig.

Sambon och Zack sovandes efter förlossningen

Det kändes verkligen underbart att se mina älsklingar sovandes så där nära varandra och jag tyckte också att det kändes ganska så självklart att jag inte skulle roffa åt mig Zack helt och hållet. Sambon hade äntligen chansen att få vara nära sitt barn, vilket jag egentligen redan hade haft.

Sedan så ansvarade sambon för matningen av Zack på BB (Zack fick lite ersättning under dom första dagarna innan amningen kom igång). Vilket jag också tror var väldigt bra för deras anknytning.

Sambon klarade av att ta hand om Zack alldeles utmärkt. Jag tror att var väldigt nyttigt också för Zack att tidigt knyta an till sin pappa också. Då hade han tidigt två föräldrar som han kände trygghet hos. Sambon fortsatte också att ta mycket ansvar när vi kom hem. Jag pumpade också ibland så att sambon kunde mata Zack några gånger i veckan.

Varför utesluta pappan i början? Varför låta viktig tid spillas? Det känns som om det är viktigt att låta pappan komma in så fort som möjligt i bebisens liv, finns ingen anledning att inte göra det!

11 kommentar(er)

#1 - Cissi 2010-01-20

Jag håller med helt och hållet. Släpp in pappan så fort bebisen är ute. Det vinner alla på: barn, pappa och mamma!

Adams tofflor har tyvärr inte kommit fram. Dom ringde från Vincent och lämnade ett kollinummer, men när jag skulle hämta paketet hade jag fått fel nummer så jag fick inte ut några tofflor. Tråkigt.

#2 - stina 2010-01-20

Bra skrivet!

Jag Lovar att Pappor Fixar biffen!!

Som när Gustav var 2 veckor och jag blev inlagd på sjukhus i en vecka ! Så fixade Jonas allt. Han stod där med en 3 åring och en Bebis när jag åkte iväg i ambulansen det var bara för honom att knata ner till affären och kolla vad som fanns till bebisar :)

Jag kände mig trygg!

#3 - nina 2010-01-20

Jag vet inte ens om jag tror att vi kvinnor har starkare bande.. vaddå band egentligen. Alltså, kanske kan det var ngt lättare för oss att knyta an till bebisen för att vi haft den i oss men... jag är inte ens säker på det. Om man precis som du säger släpper in pappan omedelbart så får de lika stara band. Det är jag övertygad om.

Vi gjorde som ni att RObban matade Ville med urpunpad mjölk regelbundet redan första andra veckan å det gick jättebra.

#4 - Jessica 2010-01-20

Håller med! Första barnet var min man ledig på heltid med när hon var fem månader, och med andra bebisen ska vi köra något liknande. Det enda som blir problematiskt är amningen, men löste vi det förra gången (lunchammade) ska vi nog lyckas nu med :-)

#5 - Studentmamman 2010-01-20

En mycket intressant vinkling på frågeställningen. En del av mig tänker att det kanske kan finnas en rädsla för att släppa taget om graviditeten. Barnet som har levt inom oss i niomånader har plötsligt lämnat vår kropp. En del mammor kanske därför skapar ett band för att hålla fast vid det som en gång variit? Bandet upplevs därför enbart av oss mammor och inte av barnet.

#6 - Sofie 2010-01-21

Jag håller med. Släpp in pappan också.

Min sambo bar sonen mycket i sjal i början, vilket var väldigt mysigt för dom båda.

Fast jag är lite rädd för att det blir annorlunda med barn nummer 2, risken är ju då att pappan av naturliga skäl mer tar hand om det äldre barnet medan jag som mamma ser till den nyföddas behov. Men jag ska verkligen försöka undvika att det blir så.

#7 - Filippa 2010-01-21

absolut viktigt med båda två!

Jag har inte ammat mina 3 barn så pappa har funnits från början och delat lika 50/50, tycker det är optimalt och det bästa för vår familj, det har funkat superbra!

Så jag har utan problem lämnat bebis ensam med pappa så fort jag är på benen efetr förlossningen=) Har aldrig någonsin tvivlat på att pappan inte kan lika bra som tyvärr en del mammor känner...

#8 - Mollie 2010-01-21

#9 - Mollie 2010-01-22

Klart att barnet har ett starkare band till det nyfödda barnet. Det är ju inte ett dugg märkligt. Men det behöver inte innebär att pappan utesluts eller inte knyter an till barnet. Men jag tror att mamman är viktigare den första tiden. Utan att för den skulle utesluta pappan. Förstår egentligen inte denna typ av frågeställningar då man alltid sätter saker och ting mot varandra-tex om mamman är viktigare- då får inte pappan knyta an till barnet... Det är ju ingen "tävling" utan bara sunt förnuft. Mamman ammar oftast, hon har burit på barnet i 9 mån, inte så underligt att mamman har ett försprång.Så varför sätta sig upp mot biologin och det som är naturligt.

Alltid lika kul att du tar upp dessa frågor. Kram

#10 - Mollie 2010-01-22

Skulle stå mamman har ett starkare band till det nyfödda barnet... Skriver som en kratta kram

#11 - Danitra 2010-02-05

Vad jag tycker i frågan är ingen hemlighet. Jag ser det som en självklarhet att pappan duger lika bra! Dom ev fördelar mamman har är små och kan lätt överträffas av pappans personliga lämplighet i många fall.

Om du inte redan läst det så gör det gärna: http://danitra.wordpress.com/2010/02/04/oppet-brev-till-birgitta-ohlsson/