bambi

Jag hade absolut gjort det, om jag hade kunnat. Och inte för pengarna utan för jag vet hur jobbigt det är att inte kunna bli gravid själv. Och jag kan föreställa mig hur fantastiskt det hade varit om någon kunde ställa upp på det sättet för mig. Visst hade 15 årslöner varit riktigt najs och en härlig bonus men eftersom jag lever gott på de pengar jag har idag tycker jag det hade känts konstigt att göra det för pengarna och inte för själva sakens skull.

Synd att det inte finns några vettiga system för det här i Sverige. Det går att kringgå reglerna eftersom det knappt finns några, men jag förstår inte varför det måste vara så himla komplicerat om det nu finns folk som vill göra det här för någon annan och vi är så många som har svårt att få barn på egen hand.



Jag följer en blogg som handlar om en tjej som i Sverige bär ett annat pars barn och det är otroligt spännande att läsa om. Ni kan ju kika på den om ni är nyfikna:

http://surraomsurro.blogspot.com/

Tittade också på dokumentären. och måste säga att de skulle vara ett svårt val, jag tänker att de indiska kvinnorna har så mycket lägre standard, ena kvinnan gjorde ju de för att dottern skulle få studera, och i sverige har vi ju fri skolgång. Tror även att man får ett stort band till de barn som ligger i en i 9 månader, alla sparkar osv. Och att de sen ska vara svårt att se barnet på förlossningen och aldrig mer sedan. Även om de inte är ens eget DNA.

Som du säger så är det inte den lättaste frågan att besvara, men jag vet inte om jag skulle göra det för pengarnas skull. Även om det är väldigt mycket pengar! Det skulle nog vara ett lättare beslut att ta om det gällde någon man står nära; en vän, ett syskon, eller så. Och vid ett sådant tillfälle skulle jag nog kunna göra det utan "betalning", så att säga.

Det här har inget med inlägget att göra.

Men jag undrar var du köpt tunikan du har på bilden och vilket märke är det? :)

Menar alltså den du har på dig på bilden ovanför. Den vita :)

Såg inte sokumentären men skulle nog aldrig palla det. Att inte få behålla barnet sen alltså. Nä fyy hemska tanke.



Men det är en fin handling mot barnlösa. Även om jag tycker det verkar mkt mkt bättre att adoptera.

Helen K Det är en Odd Molly tunika som heter Voile Short Dress och den kommer från Tintin Style (men den är nog slutsåld sen ett tag).

Jag kan inte säga att jag tycker att det är fel. Personligen skulle jag inte kunna göra det. Jag är inte förtjust i att vara gravid och allt som det innebär att bära och föda ett barn. Ska jag genomgå en graviditet vill jag inte ha annat än ett barn som lön för mödan.



Men om man känner att man klarar av det och att skilsmässan från barnet sedan inte kommer att bli för hemsk så är det en fantastisk möjlighet för barnlösa.



Det moraliska dilemmat handlar om ifall kvinnan inte fått möjlighet att rannsaka sig själv innan eller rentav blivit pressad att ställa upp som surrogatmamma av den fattiga familjen eller liknande. Det är inte värt ett ärr i själen.

Aldrig i livet! Av egoistiska skäl, jag mår KASS av att vara gravid, kräks flera gånger om dagen halva tiden, foglossning o halsbränna from hell plus alla andra åkommor...men har full förståelse för att den indiska kvinnan gjorde det, hade man bvarit i den livssituationen är det en annan sak...

Såg också dokumentären. och nej jag hade inte kunnat tänka mig att göra det, inte ens för 15 årslöner. Tror att det hade varit väldigt traumatiskt att skiljas från barnet efter förlossningen även om det inte var mitt eget rent biologiskt. Kan tänka mig att man får ganska starka band ändå under de 9 månader som barnet växer i ens kropp.



Precis som Natosh skriver ovan så ligger det moraliska dilemmat i att erbjuda stora summor pengar till väldigt fattiga kvinnor och de kanske till och med gör det mot sin egen vilja. Jag tycker att det är bra att man har väldigt strikta ekonomiska begränsningar i Sverige när det kommer till medicinska studier, organdonationer osv.

Jag önskar att jag kunde svara ja på din fråga för att på så sätt hjälpa andra som inte kan få barn på egenhand. Mina tankar kring hur det är att vara gravid med ett litet barn och sedan inte kunna behålla det får mig att i slutändan svara nej. Det finns en stor risk att jag knyter an till barnet under tiden det ligger i magen och kan inte tänka mig hur hemskt det skulle vara att lämna det ifrån mig.

Hej Bambi!



Du har en blog award att hämta inne hos mig. Tack för en fin blogg!



Innan jag träffade min sambo och vi fick barn pratade jag och en bögkompis om att jag kanske skulle vara surrogatmamma åt han och hans kille barn. Jag kan fortfarande tänka mig att ställa upp, men det är inget min sambo skulle gilla. Så, det blir ingen surrogatmamma av mig.

Jag skulle så gärna vilja göra detta för par som inte kan få barn, skulle även vilja donera ägg.

Men jag kan bara inte, är så känslig över allt som har med barn, mej, mina barn.

För mina ägg skulle alltid för mej vara mina barn.

Ett barn som växer och lever i min mage skulle bli mitt barn.



Är dock tacksam att det finns andra kvinnor som kan och gör detta.

Jag vet hur traumatiskt det är att behöva lämna ifrån sig sitt barn när det har fötts eftersom jag har fått göra det själv. Han dog i min mage. Att lämna honom där på sjukhuset var det värsta.

Även om det inte är ens eget kött o blod hade jag ALDRIG gjort om det igen.

Pengar är verkligen inte allt i världen. Det är det minsta man tänker på i ett sådant läge.

Jag har svårt att sätta mig in i de barnlösa paren som så gärna vill ha ett barn, även om jag är en av dom. För jag förknippar mig mycket mer med kvinnorna som tvingas lämna bort de barn de har burit på i 9 månader.

Jag skulle nog ha gjort det för 40000euro. Om någon verkligen vill ha barn men inte kan själv & tekniken finns så tycker jag inte att det är så mycket att fundera kring. Jag har turen att kunna få egna och kan inte tänka mig hur hemskt det måste vara för dom som inte kan få egna barn pga t.ex livmodercancer som du säger.. Men jag skulle inte göra det för att någon är "lat" och inte vill vara gravid, för då är dom inte värda ett barn..

Nej, jag skulle nämligen inte kunna släppa i från mig barnet. det ör så mycket mer än bara biologi. Det är känslan att bära barnet. Jag älskar att vara gravid, den bästa tiden i mitt liv.

Däremot tycker jag att det ska vara helt tillåtet för att hjälpa barnlösa.

Jag tycker absolut inte att det är fel! Skulle däremot inte klara av det själv...

Det är en svår fråga, men jag tror absolut att jag skulle kunna tänka mig det.

Jag skulle gärna ställa upp på att vara gravid åt någon annan. Men frågan är om jag skulle klara av det efteråt. Efter förlossningen. När man har burit på barnet i 9 månader, och gått igenom en förlossning. Jobbigt att behöva skiljas från barnet, som jag nog skulle ha ett starkt band till.

Men kanske kan man distansera sig, och förbereda sig på att barnet inte är ens eget... men frågan är ju om det går.

Jag tycker inte att det är fel att låna ut sin livmoder och jag kan förstå att man gör det om man är i stort behov av pengar. Det hemska är väll att surrogatmamman knyter an till barnet hon bär i nio månader, att sedan behöva lämna det ifrån sig måste vara helt fruktansvärt.

hej! åååh vilken söt blogg du har! hittade hit idag och har redan hunnit besöka dit minst tre gånger! :)

det där med livmodern,njä...inget för mig tyvärr, det skulle kännas förpersonligt och jobgit att lämna bort nåt så värdefullt! nej, inte ens för flera miljoner. Men tanken är mycket god, synd bara att kvinnorna som gör det i de länder de gör det inte får tillräckligt för det!



hej

Jag tycker inte att det är fel, men jag vet inte om det är något jag skulle göra för 15 årslöner.

Det som tar emot är tanken på att barnet knyter an till mig med där inne, och så är jag inte där sen när det kommer ut... :(

Men visst, gillar jag de blivande föräldrarna alldeles enormt mycket så skulle jag kanske göra det ändå.



Jag har iofs inte sett dokumentären, men min tanke var att många av kvinnorna i fattiga länder gör detta vare sig de klarar det emotionellt eller inte. Det kanske blir ett trauma?

Men och andra sidan kanske det väntar dem något värre runt hörnet...

Aldrig! Aldrig! Har ju tre barn och bara tanken på att göra en abort är helt galen för mig- och då att bära ett barn som sedan någon annan skulle "få"/ett barn som inte är mitt- nej det skulle jag aldrig göra.

Nej, även om jag kan förstå lyckan hos de som får hjälp...men jag kanske är för traditionell..tänk på de två homosexuella som kanske skulle fått 4 (!!) barn på en gång om det lyckats! Hallå! (det är inte att de är homosexuella jag reagerar mot utan att de som inte har några barn plötsligt ska få/ha 4!! Som om man köpte dem på Ica..)