Ja, igår kväll gick jag och la mig rätt så tidigt för jag var så trött. Efter en stund så började jag fundera på när jag hade känt bönan röra på sig senast, för hon brukar vara som livligast på kvällen när jag går och lägger mig. Så jag blev lite orolig men försökte ändå somna. Efter en timme ungefär så hade jag fortfarande inte somnat eller känt bönan så jag började buffa på magen - ingen reaktion. Så jag ropar på sambon som får komma med ett glas kall Loka som jag dricker - ingen reaktion. Sambon hämtar två isbitar som jag knaprar i mig - ingen reaktion.
Nu blev vi båda väldigt väldigt oroliga och jag började darra i hela kroppen. Bönan som alltid är så livlig på kvällskvisten! Så jag ringer till förlossningen som säger att jag får komma in direkt på kontroll - skönt! Så sambon ringer efter en taxi och jag får åka iväg själv (sambon måste ju vara hemma med Zack som sover).
Taxichaffören blev förvånad när jag sa att jag skulle till förlossningen (eftersom jag ser inte så gravid ut med jacka på) så jag förklarade hela situationen. Han börjar då babbla på en massa om hans barn och hur dom alltid bråkar. Kändes lite som om han försökte få mig att tänka på annat... han var faktiskt jättesöt och önskade mig lycka till flera gånger.
När jag kom till förlossningen så darrade jag fortfarande i hela kroppen och var så nervös. Jag kunde inte sluta tänka på att bönan kanske inte levde. Dom var supergulliga på förlossningen och jag fick komma in i ett rum på en gång där dom direkt letade efter hjärtljuden. Dom hittade dom rätt så snabbt, så då blev jag lite lugnare. Sambon ringde som en tok och var förstås superorolig! Han tyckte att det var så jobbigt att han inte kunde följa med. Jag fick stanna kvar så att en läkare kunde göra ett ultraljud också.
En undersköterska väntade med mig i rummet, men blev snart kallad på. Hon bad så mycket om ursäkt att hon var tvungen att lämna mig ensam. Men nu var jag lugnare och jag förstår att dom har viktigare patienter att tänka på. Efter ett tag kom en barnmorska in och bad också om ursäkt att jag fick vara ensam och frågade om allt var okej (och nu var det ju det). Sen efter att ha väntat ca en timme kommer läkaren som gör ett snabbt ultraljud och allt såg jättebra ut. Jag hade känt två små puffar från bönan medans jag väntade på läkaren så allt kändes mycket bättre vid det här laget.
Så jag kom hem runt midnatt och kände mig lite fånig som hade blivit så orolig (även fast alla som jag träffade på förlossning sa att jag hade gjort helt rätt). Det var väldigt skönt i allafall att alla tog min oro på allvar och barnmorskan sa att bönan kanske har vänt på sig och sparkar inåt nu... och då känner man inte så mycket.
Jag är superglad i allafall att jag var orolig i onödan. Men det var jobbigt att bli så rädd och tanken att nåt hemskt hade hänt bara växte sig större och större i mitt huvud och till slut så kändes magen helt tom till och med... Skönt att jag hade fel! Både jag och sambon blev rejält uppskrämda. Bönan har blivit lugnare sen igår så det är nog så att hon bara har vänt på sig lite.
22 kommentar(er)
