Tack för alla fina och förstående kommentarer till inlägget som jag skrev angående att jag var in till förlossningen. Det värmer verkligen! :)
Däremot var det en som inte var lika förstående...
Det verkar vara någon som inte brukar läsa min blogg eftersom den inte vet varför jag kallar bebisen i magen för bönan och verkar inte heller riktigt veta att jag redan har barn?
Jag blev i allafall arg när jag läste kommentaren (och det kanske var det denna anonyma person ville eller kanske såra?).
"Varför sådan dramatik?" Ja, kanske för att det var dramatiskt för mig. Hela jag darrade av oro och rädsla, vilket jag inte ens kan minnas har hänt förut. Det är min blogg och därför skriver jag om mina upplevelser. Detta var hur jag upplevde situationen och jag vill dela med mig av mina upplevelser och tankar under graviditeten. Det är nog en hel del av mina läsare som inte har varit gravida och det kanske är intressant för dom att läsa hur det är, vad man oroar sig för, osv. Men också andra gravida kanske känner igen sig.
"Var glad att du kanske föder ett "friskt barn" istället för ett som har dött i magen." Ja, jag vet ju inte om barnet är helt friskt. Det kan man ju inte veta förrän barnet är fött, eller till och med senare kan det hända saker... Klart att vi är välmedvetna om att det kan hända vårt barn något och som jag skrev i inlägget, så är jag jätteglad att bebisen i magen inte har dött.
"Snacka om att utnyttja sjukvården." Detta är min andra graviditet så jag vet att dom flesta gravida oroar sig. Jag ringde förlossningen innan, dom sa åt mig att åka in för kontroll.... är det att "utnyttja sjukvården" att lyda deras rekommendationer? Sen så kan jag tala om för dig att jag har jobbat hela mitt liv (även när jag har studerat) och betalat skatt. Jag har aldrig levt på bidrag och enda gången jag har "utnyttjat" sjukvården är när jag har varit gravid... annars har jag knappt besökt ett sjukhus/läkare.
"Att få barn är en gåva!!! inte ngt man tar för givet" Får du verkligen intrycket att jag tar barnet för givet i magen? När jag tror att det har hänt den något och oroar mig? Jag är ju skitskraj varje dag att nåt ska hända mina barn! Så jag förstår inte alls vart du har fått det ifrån. Sen att det tar mig 5 minuter att åka till förlossningen (vilket det faktiskt gör), vad sjutton har det med saken att göra? Kan du inte bara glädjas åt att jag bara behöver oroa mig 5 minuter istället för kanske 1 timme som det tar för vissa att åka in för kontroll? Är jag mindre glad för mitt barn bara för att jag bor nära ett sjukhus, eller vad??
Jag vet inte om du "anonyma" kommer att läsa detta inlägg eftersom du verkar inte vara någon regelbunden läsare av min blogg. Men jag får intrycket att något hemskt har hänt dig eftersom du kände att du var tvungen att attackera mig så bara för att jag hade skrivit om min oro och mina känslor kring mitt barn i magen. Det är verkligen sorgligt om det är så att det har hänt dig något hemskt.
Jag har haft lite svårt att knyta an till barnet i magen för att jag har mått så illa under graviditeten så att jag blev så orolig och nervös för bebisen kändes på ett sätt bra... att jag verkligen hade utvecklat starka känslor för den. Sen så var jag givetvis superglad att bebisen mådde bra och jag hoppas att den fortsätter att göra det.
14 kommentar(er)
