bambi

Hej på dig!



Ang sövningsbiten förstår jag att du känner dig nervös. Det var jag också första gången jag skulle göra det. Narkosläkare jobbar med detta dagligen och är väl medvetna att det känns jobbigt för personen. Den personal som hade hand om mig var helt otroliga. Dom fick en att könna sig trygg och väl omhändertagen så det tror jag att du kommer känna dig med. Min mamma har sövts flera gånger och hon har aldrig varit med om kallhjärtad personal.



Sen förstår jag ju såklart att det är själva sövningsdelen som skrämmer dig mest. Man lägger sig ner på britsen, dom sätter nån kanyl i armen och sen får då andas litegranna i en sån där mask och efter det gåre väldigt fort = du somnar in nästan på direkten.



Innan du åker in på operation så kommer du få prata med din narkosläkare och då har du möjlighet att berätta hur du känner och få vissa eventuella frågetecken utsuddade.



Försök tänka positivt även om det är svårt. Men jag klarade det (har kraftig panikångest) helt galant så det kommer du också att göra!!! Du är i goda händer

glöm inte det



Stor Kram!

Sv: Av alla de olika psykologilärarna jag har mött, vilket är cirkuscirka tre kanske? Varav en som var lärare i min kurs. Termen används också i läroboken vi använde oss av, men som jag glömde namnet på någon gång under studentfesterna. Google it, It exists. :) Men det är nog som du säger att du plockat det från din amerikanska lärare, som använder rätt term - men fel språk. : )

Förstår din oro över att bli sövd. Jag var livrädd första gången! Men tack vare en jättegullig narkossköterska så gick det faktiskt jättebra. Så just att sövas är jag inte ett dugg rädd för längre.



Håller mina tummar för att operationen går bra för dig! Skönt att tumören verkar vara en liten rackare. Snart är den borta!! :-)



Så söt hon är lilla Leah! Väldigt lik sin storebror!



Kram!!

har du hörts Kents nya skiva? Vad tycker du?

Så söta ni är tillsammans, du och din fina dotter! Håller tummarna för dig, kram

Jag operererades när Nike var ca 3-4månader och tyckte det var skitläbbigt innan men det gick bra. Dels så hinner man knappt säga att: Hör ni det här funkar inte, sen vaknar man upp lagom dåsig och desorienterad. Jag fick ha Nike hos mig på sjukhuset och kunde amma och så som vanligt så det var skönt.

Man brukar blåsa upp allting innan, jag tvingade Jonne att lova massa saker UTIFALL att jag skulle dö under narkosen (dramaqueen) så jag förstår att du är orolig men jag håller tummarna för att allt går smidigt!

Åh, jag kan bara skriva att jag tror att allt kommer att gå väldigt, väldigt bra! Förstår att du är nervös, det hade jag med varit. Tycker du verkar väldigt modig! Och förresten fick du mig att tycka till på Mcdonalds igår!

När jag läser att du är nervös för att sövas, så tänkte jag tala om hur det var när jag sövdes.

Jag fick först dricka lugnande medicin (som smakar väldigt illa). Efter det så kördes jag ner till operation, redan på vägen dit så började jag känna mig snurrig. Inne i operationssalen så får man andas syre i en mask, och så får man mer lugnande medicin i armen, genom en infart. Jag kan säga att jag inte minns att jag andades någon syrgas... då sov jag redan :).

Så jag tror att det kommer att gå jättebra för dig med. Man kan frysa under uppvaket, men det beror på att det är svalt i operationssalen. När jag låg på uppvaket så låg jag under två filtar, och hade en värmefläkt som blåste på mig.

Hej!

Har inte besökt din blogg på länge men förstår att mycket hänt sen sist. Ville bara dela med mig av att jag för 8 år sedan fick diagnos sköldkörtelcancer. Hela sköldkörteln togs bort, samt 3 bisköldkörtlar. Eftersom jag hade en hyperthyreos innan tog det ett tag att få medicinen inställd, men allt annat med operation, sjukhusvistelse och läkande fungerade väldigt bra. Kommer att tänka på dig på din op-dag! Kram Katarina