Som vanligt så ammade jag henne. Men det fanns inga tecken på att hon ville somna, så hon fick ligga och snutta länge för att se om hon kunde bli sömning. Icke. Så sambon satte henne i bärselen och gick runt med henne i den i lägenheten (han brukar göra så ibland) men då kräks hon en massa istället (för att hon har ammat så mycket). Vi provar att lägga ner henne i spjälsängen och ger henne nappen och smeker henne lite på huvudet. Men nej, hon vill inte sova. Jag står och vaggar henne medans hon gråter tills min arm somnar. Jag vill nästan gråta själv för jag undrar varför mitt trötta barn inte kan somna. Det gör ont i hela mig att höra hennes gråt och inte veta vad jag ska göra.
Att somna är ju det lättaste som finns, bara att ligga ner och blunda, men ändå verkar det vara så svårt för en del bebisar...
Nu kom sambon in med en sovande Leah... nu kan jag äntligen få sova lite också. God natt på er alla...