bambi

Mobbningen som alla är så rädda för...


Min fina son i rosa


Jag blir lite trött på alla som använder mobbning som argument till varför man inte kan klä pojkar i rosa. Alla måste passa in, annars blir man mobbad.

Men är det inte så att alla blir mobbade någon gång i livet? Är det inte konstiga kläder så är det en stor näsa eller att man är kort. Mobbing är en del av att växa upp.

Ingen vill att ens barn ska bli mobbad, men samtidigt så ska vi inte vara rädda för mobbing. (Jag vet mobbning är riktigt hemskt ibland och kan ibland ha förödande konsekvenser...) Men snart så kommer vi operera varje näsa som är lite för stor, färga alla rödhårigabarns hår och ge tillväxthormoner till alla korta barn för att alla måste passa in.

Är det inte bättre att visa för omgivningen att olikheter är bra och något som finns? Pojkar och flickor kan se ut hur som helst. Om vi är vana vid att se barn i alla möjliga kläder och skepnader så blir det inget konstigt till slut.

Men sen hittar barn något annat att mobba andra barn för. Så är det väl? Finns det verkligen folk som aldrig någonsin har blivit mobbade? Så då är det ju bättre att lära våra barn acceptans av olikheter istället för att lära dom att dom måste passa in och vara som alla andra. Stärka deras självförtroende i att dom är unika och får vara och se ut som dom själva vill och behöver inte rätta sig efter alla andra. tror jag att vi kan få bot på denna mobbning som alla är så rädda för... Det är bättre att agera och göra något åt saken än att bara sitta och vara rädd och försöka göra allt för att undvika det, det går ändå inte bort av sig självt....
#1 - Anna

Tyvärr så tror jag inte det räcker med att man lär sina barn att alla är olika och ser olika ut.

Vänta tills Zack växer upp och han förstår att om han inte har just den dära saken så kommer han att bli utfryst eller mobbad, kommer hem och tjatar om det, självklart köper man det för man vill inte att ens barn ska må dåligt. Som vuxen är man nästan själv likadan, köper mkt som andra köper för att passa in i samhället och inte känna sig utfryst. Tror inte att det kommer att ändras för så länge där finns en dyr sak t.ex och en billig så kommer alla vilja ha den dyra och då är man helt ute om man har den billiga =)

#2 - Anna Kaagaard Kristensen

Jag tror inte alls som Anna, vi är inte djur och därför behöver vi inte falla in i flockbeteende. Det är barn som säger till Oskar att han har tjejgrejer ibland eller retar honom, men han står inte bara och tar det, han säger ifrån och försvarar sig själv och så brukar han säga typ "skitungar bestämmer inte" till mig på vägen hem, han vet att han har rätt att vara och se ut som han vill. Ska vi lära våra barn att vara lallande idioter för att passa in, knappast.

#3 - LADY DAHMER - confessions of a neurotic attentionwhore

1. oscar bevisar tydligt att mobbing inte har med materiella ting att göra. En sån liten inspiration!



2. Jag citerar mig själv från ett blogginlägg eftersom att jag är för lat för att upprepa mig. (sorry Bambi hahaha)



"Jag kan börja med att berätta för de som faktiskt inte vet att det egentligen inte handlar om att den mobbade klär sig konstigt eller har fel åsikt eller är tjock eller ful. Det är bara ursäkter man hittat på för att rättfärdiga sitt beteende.



*Den egentliga orsaken till att någon blir mobbad är att "flocken" har valt ut just denna person till att bli det.* Fula kläder/fräknar/rött hår/glasögon/konstiga åsikter är inte orsaken till själva mobbningen, utan dess symptom. Man kommer inte tillrätta med sjukdomen genom att bota symtomen, utan genom att bota sjukdomstillståndet.



För mobbning handlar om hierarki och status. Den som mobbar är överordnad, den som mobbas underordnad. Den svagaste individen i en grupp blir utsedd till att vara hackkyckling. Flockmentalitet i sitt esse. Gruppdynamik."



#4 - LADY DAHMER - confessions of a neurotic attentionwhore

Sen tycker jag personligen att man inte ska låta rädslan för mobbning styra hur man uppfostrar sitt barn eller göra så att man kompromissar med sina värderingar. Om vi ska göra det så kan vi ju börja med att förbjuda alla som inte är vackra, rika och intelligenta skaffa barn.



För om man blir mobbad för de yttre attributen så är man ju grym om man som tjock och ful väljer att skaffa barn ch föra vidare sina ful-gener. Eller om man är fattig för herregud, man måste ju köpa märkeskläder så ungen inte blir retad

#5 - Tess

Otroligt bra skrivet! Precis så säger en del folk till mig när jag säger att "självklart ska mitt barn få ha rosa även om det är en pojk". Barnet kommer bli mobbat. Då säger jag att det är bättre om barnet får vara sig självt och inte tvingas passa in i en "mall" bara p.g.a. rädslan för att det kan bli mobbat. Då tycker de att det är JAG som är knäpp.

#6 - Frk Bruce

Kanske är det så att alla någon gång blir mobbade. Men kanske är det också så att många föräldrar tycker att det är tillräckligt hårt ändå, utan att barnet ska behöva bära sina föräldrars behov av att känna sig lite "annorlunda och provocerande"? Jämlikhet är så mycket mer än rosa kläder på pojkar. Jag skulle aldrig sätta på mitt barn vissa kläder om jag visste att det kanske skulle kunna bli retat. Varför gör man så? Oavsett hur fel det är och hur orättvist, så ska väl inte barnen få betala för det? De är inte dockor som skall användas som demonstrationsplakat. Din gubbe är ju vuxen, klä ut honom då i rosa rosetter om du vill hävda din ståndpunkt.

Den dag din son själv vill markera att han har rätt att välja färg, jag DÅ är det en helt annan sak ju.

#7 - ♥ ♥ ♥ BAMBI - nybliven 2-barnsmamma!! ♥ ♥ ♥

Frk Bruce Men jag klär inte Zack i ALLA färger för att provocera, då har du helt missuppfattat saken. Jag klär honom i olika färger för att jag vill att han ibland ska vara gullig och söt, och andra gånger tuff, för att inte bli satt i ett fack. Utan har möjlighet att utveckla sin egen personlighet och inte den som "pojkar ska ha".



Men det som inlägget handlar om att när jag försöker med detta så får jag ofta höra (precis som Tess) att han kommer att bli mobbad och det tycker jag inte är någon bra ursäkt till att inte klä honom i rosa.

#8 - Cilla

Något jag tänkte på när jag läste LD:s inlägg är alla dessa gånger som jag hört argumentet "men barnen kommer ju att bli retade" som argument för att homosexuella inte ska få skaffa barn/adoptera. Irriterar mig lika mycket varje gång, och jag brukar då använda samma argument som LD gjorde här att det är ganska många som inte borde få skaffa barn i så fall eftersom det då bara är de snygga, intelligenta osv. som med det argumentet borde få ha barn.

#9 - Candy

"Jag vet mobbning är riktigt hemskt ibland"



Mobbning är väl alltid hemskt? Det är ett otrevligt beteende och en vidrig mekanism hos människan, oavsett hur "allvarlig" mobbningen är eller hur stor/liten skada den mobbade tar så är mobbning alltid för jävla hemskt.



Men annars håller jag med dig.



Anna Kagaard Kristenssen: Eh, människor är visst djur.

#10 - Fia

Jag låter min son klä sig som han vill. Han gillar rosa väldigt mycket och har ofta på sig någon av sina rosa skjortor. Han har också ganska långt blont hår och trevartsbyxorna som jag köpte till han hittade jag på tjejavdelningen. De är förvisso brunrutiga men har lite rosa i också. Ibland har de haft spa-dag i skolan och då har sonen behållit sitt nagellack på tills det har ramlat av, allra helst skulle han nog vilja ha nagellack då och då om jag hade haft det hemma. Kanske ska jag köpa det till han bara för att han tycker om det. Han är åtta år idag.



I höstas så började det som alla föräldrar är så rädda för. Han blev sparkad på av en klasskompis för att han hade kvar sitt nagellack kvar efter helgen. Eller kanske snarare för att han talade om för klasskompisen att han minsann också hade haft nagellack fredagen innan. Det har inte slutat efter den incidenten. Den killen har fortsatt att terrorisera min son periodvis genom att sparka på han, slå han, säga fula saker till han. Jag och sambon har haft möten med skolan och de klarar inte av att ta hand om situationen. Det har hänt att han har kommit hem och sagt att han vill byta ögonfärg för att de säger att han har ful färg på ögonen och att han behöver raka av sitt hår eftersom att klasskompisarna sagt att han ser ut som en tjej. De säger att han ser ut som en Bratz-docka. Skolan vägrar att se det som mobbing eftersom att han kan säga ifrån och själv blir arg. Fram till slutet utav vårterminen spred sig mobbingen från en kille till tre killar i klassen och flera utav flickorna. De lyckades alltså inte bryta det de inte kallade mobbing utan de fick det att eskalera till något som blev värre än det var innan.



Från att ha varit en väldigt levnadsglad kille så har han blivit en ledsen, försiktig pojke som vill kasta sig ut ifrån balkongen för att dö eller skära halsen av sig eller sätta en plastpåse på huvudet.



Jag har gjort vad jag kan och har fixat så att han har en psykolog vi pratar med och nu har vi även bytt skola i ren panik. Dels för att vi faktiskt kommer att flytta i vilket fall som helst och dels på grund utav det här. Självklart funderar jag över om jag inte borde ha sett till att han aldrig hade tjejsaker här hemma och att jag tog bort nagellacket som de andra pojkarnas föräldrar så snabbt han kom hem eller varför inte ens påverka han att inte vilja ha något nagellack överhuvudtaget.



Tror jag att det skulle ha hjälpt? Tror jag att det verkligen var därför han råkade illa ut? Antagligen inte. Han hade inga problem förrän den här grabben började rikta in sig på min son. Jag vet att den andra har problem hemma med nyligen skilda föräldrar. Jag vet att han även kastat sig över andra barn på skolan och sparkat på de och varit elak precis så som han gjort mot min son. Jag vet att det inte hade spelat någon roll för han behövde inte ha någon orsak den här killen.



Jag tror inte att man kommer lösa något genom att göra så att barnen hamnar i könsroller som kanske inte passar de. Tänk om jag inte hade tillåtit sonen att tycka om den färg han faktiskt gillar eller låta han få ha det långa hår som han har. Tänk om jag hade uppfostrat han med att han är mer värd än flickorna bara för att han råkade vara född med snopp? Det är inte lösningen på något.



Självklart så är jag livrädd att samma sak ska hända på den nya skolan. Han är inte alls i samma form som han var innan och tycker nog att det ska bli både skönt och läskigt att börja i en ny skola. Jag hoppas att den här perioden inte ska påverka han för resten av hans liv utan jag vill att han ska bli samma kille som han var innan... Jag vill att han ska vara stark och fortsätta vara den person som han är och tycka om de färger, lekar och saker som han brukar tycka om, inte för att andra tycker att han ska göra det utan för att han själv faktiskt vill göra det.



Någon gång i ens liv blir man nog alltid retad och nä det spelar nog ingen roll vad det råkar vara för attribut som gör att någon stör sig. Alla människor kommer inte komma överens med alla inte ens barnen frågan är om det inte är dags att lära folk att ha respekt för varandra och andras olikheter... Jag kan känna att det är alldeles för lite utav den varan. Man kan kritisera och man kan ifrågasätta andras val men gränsen till att vara respektlös är ganska fin och det är lätt att trampa över den. Kanske är det något sånt vi ska lära våra barn...

#11 - Amanda - En blogg om glaskonst

Jag har inget emot att folk klär sina barn i färger. Skulle man klä en tjej i blått skulle man inte höja ögonbrynet. Klär man pojkar i rosa tror jag den här "Gay-faktorn" ploppar upp som om att de är en "oskriven regel" att de är så de är om man är rosaklädd som kille.

Jag tycker de är kul att du klär din son i rosa, jag skulle de med, speciellt för att se folks reaktioner. Jag skulle fråga de om de stirra vad de är som är fel med de.

ha en bra dag. kram

#12 - AliasLillaMy

I min värld har du absolut rätt!!

Man kan inte använda mobbning som ursäkt för att inte klä pojkar i rosa. Det mobbas pga massor med anledningar men mest för att mobbaren vill visa makt. Skulle blå kläder på din son ändra på det. Jag tror inte det. Dessutom verkar han trivas i rosa. Vi kan väl inte lära våra barn att ge vika för mobbing. Då kommer ingenting att förändras. Nää, gå på din magkänsla och din övertygelse!

#13 - Johanna

Jag håller helt klart med dig, och det måste ändå vara lättare och ändra värderingar och säga att alla är okej hur man än ser ut eller hur man klär sig.. eller om man är lång/kort, hetro eller homo..osv.



jag tycker din son är kanon fin i rosa. och man skall uppmuntra sånt. jobbar på förskola och varje gång pojkarna säger man inte kan ha rosa dementerar jag det och säger man visst kan det, ha ringen av era pappor rosa skjorta, jo säger någon då, där ser du, man kan ha rosa som pojke..



jag tror man måste börja från det de föds och trycka in det att man är okej som man är :)



mobbning kommer alltid finnas kvar, det går nog inte utrota, men använde det som ursäkt för inte klä en pojke i rosa eller en flicka i blått är fegt!

#14 - Frk Bruce

Jag tycker du motsäger dig själv en aning

om du hävdar att du klär din son i olika färger för att du vill uppnå olika personlighetsyttringar. Tuff ibland och söt ibland? Det är väl verkligen att sätta in i fack eller? Svart=tufft då och rosa=sött? Då väljer ju du hans personlighet?

Nej, jag har inte missförstått. Jag tycker också att man ska få klä sig i precis vad man vill. Men att däremot utsätta sitt barn för att möta andra människors inskränkthet tycker jag är fel. Att hävda att "alla blir väl mobbade för något" och att det därmed skulle vara ok?

#15 - ♥ ♥ ♥ BAMBI - nybliven 2-barnsmamma!! ♥ ♥ ♥

Frk Bruce Men du måste väl hålla med om att man kan klä barn tuffa/söta/etc? Kläder uttrycker olika stilar, så är det ju. Jag försöker variera detta då och inte bara klä Zack på ett sätt.



Men är det inte bättre att visa för andra och lära sitt barn att människor kan klä sig i alla möjliga färger och stilar än att lära sitt barn (och andra) att vi alla måste anpassa oss till könsmallen? Nej, jag säger inte att mobbing är okej för att alla blir det någon gång. Utan det är just därför vi måste göra något åt saken istället för att anpassa oss... annars kommer det ju aldrig försvinna om alla ska vara så rädda! För snart så kommer vi börja operera näsor, färga hår, etc också för att undvika mobbing... jag tycker inte att det är någon ursäkt till konformitet.

#16 - Lotta

Frk Bruce: Men snälla du! Går det att klä sig helt neutralt? Klart att man blir instoppat i ett fack på grund av sina kläder. Det är inget Bambi har hittat på. Det går inte att undvika helt enkelt.

Sen ser jag inte vart Bambi skriver att mobbing är ok? Snarare tvärtom, att vi borde göra något åt saken istället för att vara rädda möss.

#17 - Jenny i Dalby(mamma till tre)

Jag måste bara opponera mig emot användandet av ordet mobbning. Jag tycker att det används helt feaktigtl i många olika sammanhang. Att bli mobbad innebär att systematiskt utsättas för våld, hot, trakasserier etc inom en social grupp. Det är en stor skillnad på det och att bli retad någon gång. Det tror jag också att alla har, men jag tror definitivt inte att alla har blivit mobbade. Jag har det iallafall inte, tack och lov.



För övrigt tycker jag också att det är fint med rosa på pojkar (och flickor), men jag tycker att orsaken till att klä sönerna i rosa borde vara just den, inte för att markera en ståndpunkt. För övrigt måste jag säga att Frk Bruce har väldigt goda argument som jag instämmer fullständigt i. Jag hävdar också (som jag skrivit många gånger tidigare) att det första steget är att börja med sig själv (och varför inte sin man) för att demonstrera sin åsikt. Argument som att det är svårt att ändra på egna gamla vanor kan jag inte riktigt köpa. Det är ju likställt med att det är omöjligt att ändra på gamla traditioner och åsikter ute i samhället.

#18 - Frk Bruce

Lotta, du behöver inte vara nedlåtande och "snälla" mig. Vi diskuterar ju bara. Jag arbetar med barn och tycker ämnet är otroligt viktigt. Vart skrev jag att ens tycker att vi ska klä barnen neutralt?



Jag trodde att det handlade om att bemöta barnen så neutralt som möjligt. Oavsett vad de har på sig. Att inte automatiskt kalla någon "söt" för att mamma har valt vissa kläder. "Idag är Kalle tuff" imorgon kanske han är "söt". Att "stoppa in i fack" är väl det vi vill undvika?

Jag tycker du gör rätt som klär honom varierat om du vill det. Och jag förstår vad du menar. Metoden förstår jag dock inte.

Menar du att om Zack i förskoleklass får elaka kommentarer om sina kläder, att han som sexåring ska behöva stå och försvara det?

#19 - ♥ ♥ ♥ BAMBI - nybliven 2-barnsmamma!! ♥ ♥ ♥

Jenny Jo, folk har olika syn på vad som definieras som mobbing. Men t.ex. att bli utfryst av några eller att någon/några retar en annan under flera tillfällen anser jag är mobbing.



Min man har skjortor i alla möjliga färger, även rosa. Tyvärr så kräver hans jobb att han använder skjorta. Men han trivs bäst i myskläder, samma gäller mig och det är det vi har på oss här hemma.



Jag varierar min klädstil ganska mycket och älskar t.ex. jeans, men jag visar upp mina Odd Molly kläder eftersom bloggen har den inriktningen. Ska jag klä mig i kläder som jag inte trivs i för att göra min ståndpunkt hörd?



Jag vill i allafall ge mina barn möjligheten att kunna välja sen vilken stil och personlighet dom vill ha senare i livet. Jag vill inte stoppa in dom i ett fack och bestämma det åt dom.

#20 - ♥ ♥ ♥ BAMBI - nybliven 2-barnsmamma!! ♥ ♥ ♥

Frk Bruce Självklart är målet att bemöta barnet så neutralt som möjligt och lära känna dens personlighet. Men tyvärr så väcker färger/figurer/mönster känslor. Det går väl inte att undvika? Vi säger ju alltid nåt med våra kläder. Har du något förslag på hur jag ska göra för att Zack inte ska kategoriseras utifrån första intrycket?



Jag försöker i allafall variera det första intrycket så att Zack ska bemötas på alla möjliga sätt och på så sätt "neutralisera" det hela... eller hitta en balans är kanske ett bättre sätt att beskriva mitt mål? Så att bemötandet inte bara lutar åt "tuffing" hållet eller "gullet"hållet... för som sagt så påverkas vi ju av färger/mönster/tryck. Det går väl inte att undvika?

#21 - Frk Bruce

Varför måste vi klä våra barn så medvetet? Zack är Zack vad han än har på sig. Han har samma fantasi, smilgropar och allt annat som gör honom till honom. Det jag reagerar på är att du skriver att du medvetet klär honom för att han ibland ska vara "tuff" ibland "söt". Det befäster ju könsrollerna, enligt mig. Då förstärker vi ju det faktum att kläderna är ens personlighet.

På något sätt kommer Zack alltid att kategoriseras. Man får ha tillit till att de människor som betyder något för honom och er inte påverkas av vad han har på sig.

Om jag ser en mamma som har en son med rosa tröja och jeans, tänker jag nog inte ens på det. Ser jag en mamma som klätt sin pojke i rosa märkeskläder från topp till tå tänker jag att "där har vi en sån där märkesmamma som vill vara genusmedveten".

Missförstå nu inte mig för att jag är argumentativ. Jag besöker din blogg varje dag för att jag tycker att den är så eftertänksam.

Jag råkar bara brinna lite extra för den här frågan :) Den dag Zack är så stor så att han själv är med och bestämmer, får han göra det då? Om han bara vill ha Spidermankläder från HM t.ex.?

För övrigt skulle jag tycka det var oerhört spännande om din man skrev ett (helt objektivt och ärligt ;)) gästblogginlägg i ämnet.

#22 - ♥ ♥ ♥ BAMBI - nybliven 2-barnsmamma!! ♥ ♥ ♥

Frk Bruce Ja, det är ju ett väldigt intressant ämne. Jag tänker inte medvetet att "idag ska jag klä Zack gulligt" utan det är väl snarare att jag tänker efter när jag köper kläder till honom, t.ex. "nu har han en hel del svarta tuffa kläder redan så nu kanske jag borde köpa lite sötare tröjor". Sen när vi klär på honom (det är mestadels min man som klär Zack för att han är den som går upp med honom eftersom jag tar nätterna med Leah) så tar vi det som finns i garderoben och försöker matcha det lite. Jag vet att mannen brukar låta Zack välja tröja och sen väljer han ut matchande byxor/shorts.



Men jag försöker ha en sån blandad garderob som möjligt till Zack. Jag blandar färger, mönster och dyrare och billigare kläder för att ha en bra grund att blanda utifrån.



Men den dagen då Zack själv säger att han vill ha en Spiderman tröja så ska han få det, men han kommer inte få ha bara Spiderman kläder (t.ex.) men något enstaka plagg tycker jag är helt okej.



Haha... jag ska tjata på mannen om ett gästinlägg för jag kan säga att han har lite andra åsikter än mig... han tycker att genus är en sån liten grej i det stora hela. Han tycker att jag förenklar världen lite för mycket. Men jag ska se om jag kan få honom att skriva lite om hans tankar...

#23 - Malin

Det är ju knappast de små barnen som kommer på att annorlunda är konstigt och ska hackas på. Det är ju något som de lär sig under uppväxten, av vuxna.

#24 - ♥ ♥ ♥ BAMBI - nybliven 2-barnsmamma!! ♥ ♥ ♥

Malin Det är så jag tänker när föräldrar resonerar att dom aldrig kommer att klä sin son i rosa. Men då lär dom honom att det är "fel" att pojkar klär sig i rosa, vilket han kanske sen kommer säga till pojken som kommer i rosa tröja...

#25 - Anna Kaagaard Kristensen

Candy Det beror på hur man ser på saken, vi har förmågan att reflektera över vårt beteende och vi reagerar inte bara utifrån instinkter, vi är intelligentare än "de andra djuren" så det vore ganska korkat att inte ta till vara på det.



Sen måste jag bara sucka över hur många det verkar vara som tror att man klär sina barn i alla färger för att provocera, det handlar inte om att provocera eller om att visa sin ståndpunkt, det handlar om att man tror att det är bäst att ge sina barn tillgång till mer än bara det könsstereotypa, det är ju i all välmening för att det är det man tror är bäst för barnen. Ni har missat avsikten helt verkar det som.

#26 - Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Jag ¨håller med dej. Bra skrivet!



Jag tänker också att det är positivt att försöka få sina barn att våga sticka ut. Inte för at man mpste det, absolut. Men att våga gå mot strömmen. Att våga välja det man själv vill.



Jag tror precis som LD att en kille i rosa riskerar inte bli mobbad för att han har just rosa. Om han blir mobbad hade han förmodligen blivit det oavsett färg på kläder.

#27 - Carina

Min son har en ljusrosa pikétröja, och folk ger komplimanger när han har den. Det är snyggt!

#28 - Milo

Jag har ingen son, men om jag får en så kommer jag nog inte heller utesluta någon färg i hans garderob. Mina flickor har alla färger så det skulle min pojke också få ha! Jag har verkligen haft alla färger på min flicka som nu snart är 3,5 år. Hennes älsklingsfärg var grönt, hon älskade den färgen! Sen började hon dagis och efter det är hon totalt hjärntvättad! Det spelar liksom ingen roll vad vi säger åt henne, det är bara rosa som gäller. Finns ju så många lite äldre tjejer på dagis som hon ser upp till. Före dagis var det grönt som gällde och hon älskade musse pigg. Nu är det rosa och hello kitty!

#29 - Soffy

Jag hörde en mamma på ÖF vars son sytt en rosa väska i slöjden och pappan vägrade låta honom använda den i skolan med risk för att han skulle bli retad!!! Jag kunde inte låta bli att ifrågasätta det, för min erfarenhet är att de barn som har bra självförtroende vågar visa sin "tjejiga" sida, och det brukar leda till att klimatet blir mjukare. Sen finns det ju mobbning pga detta också, men att det skulle bero på ex. en rosa väska...nä, en mobbare retar sig på allt, inte bara utseendet.

#30 - Maria E

Jag håller med dig.

Att uppfostra våra barn till att vara rädda för att inte se ut som alla andra av risk för att bli mobbad är inte rätt sätt att bearbeta problemet. Problemet sitter inte hos offret. Även om vi nu alla skulle se ut som identiska tvillingar, med identiska kläder, frisyrer etc. skulle dessa förövare ändå hitta något att mobba för. Det är som sagt inte hos offret problemet sitter hos!



Nej, alla har inte blivit mobbade.

Det är stor skillnad på att bli mobbad och retad. Däremot har nog alla blivit retade någon eller flera gånger i sitt liv men mobbning är något helt annat.

Mobbning handlar om systematiska trakasserier i olika former som pågår regelbundet och i de flesta fall under en mycket lång tid (flera år).

#31 - Lina

Begriper inte de här argumenten några kör med, att det skulle vara elakt att bestämma att ens som klär sig i rosa. Att han får bestämma färger själv när han blir stor.

Men då kan vi ju inte klä våra barn överhuvudtaget, de får gå nakna. För vem är jag att bestämma att min son ska ha blåa och gröna kläder. Han kanske inte alls kommer trivas i det.

Föräldrarna klär väl ändå sina barn i färger de själva gillar. Gillar man rosa, hur tusan kan det vara taskigt att sonen få ha på sig den färgen. Vad är det med rosa egentligen? Folk blir ju som galna, det är ju en färg för bövelen!

#32 - Anneli

Har följt din blogg i över ett år. Har även följt Nina Ruthström och Lady Dahmer.

Ni har verkligen fått mig att vakna upp vad det gäller genus. Innan jag började läsa era bloggar så tänkte jag inte ens så mycket på detta med könsrollerna.

Nu tänker jag på det hela tiden. Man ser allt på ett annat sätt. Jag tänker på det när vi leker och med vad vi leker. När vi handlar kläder. Jag tänker på hur jag bemöter alla barn jag träffar, hur jag inrett mitt barns rum osv. Jag vill se barn som barn och inte som kön.



Jag jobbar i en fotbollsförening med ca 900 aktiva barn. Där känner jag att jag är glad att jag har denna kunskap där jag kan påverka en hel del. och det har jag gjort och kommer att göra ännu mer, tack vare er :)



Alla borde läsa på mer om detta!!!

#33 - Sigrid

Jag håller helt med! Blev så engagerad igen att jag var tvungen att skriva ett inlägg om det i bloggen :D

#34 - Linnea Granström- Ungmamma & Ryttare

Vad söt din grabb är :)

#35 - Tess

Blev inspirerad av ditt inlägg och en sak i tidningen Vi Föräldrar och har skrivit om ämnet jag också:

http://highlandertess.blogg.se/2010/july/jag-haller-med-ang-barns-valfrihet.html

#36 - mori

jag blev jätteglad av det här inlägget för jag minns fortfarande när min pappa sa till mig att det mest själviska man kan göra är att skaffa barn i ett homosexuellt förhållande för då kommer barnet bli mobbat. Jag är homosexuell och det vet han och jag fattar fortfarande inte hur han kunde säga så till mig, ditt inlägg gjorde mig lättat..