Jag oroar mig för allt möjligt. Jag tänker på skräckhistorierna man har hört då folk har sövts men inte riktigt somnat och känner och hör allt som händer. Det måste vara fruktansvärt och jag tänker förstås att det ska hända mig. Plus en massa annat... alltid det värsta... men om jag sysselsätter mig hela tiden så hinner jag inte tänka alla hemska tankar.
Snart bara en vecka kvar till operationen. Jag försöker att pumpa och pumpa så att Leah ska ha tillräckligt med mjölk medans jag är inlagd på sjukhus. Jag oroar mig för henne också förstås... men hon har börjat bli lite mindre mammig så jag känner mig lite lugnare när det gäller allt med henne. Men jag kommer sakna mina älsklingar enormt! Tur att jag kunde skjuta på strålbehandlingen i allafall... så nu blir det bara att vara ifrån dom 1-2 nätter.