Kroppsligt, så har jag mått väldigt bra. Jag var väl trött någon dag efter operationen men övergången till tabletter istället för att kroppen själv producerar sköldkörtelhormon har gått väldigt smidigt. Det enda som har varit jobbigt är egentligen att jag har varit lite stel i nacken och att jag har varit lite rädd för att röra halsen. Men det har helt gått över nu och jag rör på mig nästan helt normalt igen.
Lite läskigt är det dock att jag inte har någon känsel runt operationssåret. Jag var också bortdomnad på högersida från käken ända ner till axeln. Nu är jag lite öm där om jag tar på det området. Det är ju det området som dom har tagit bort några lymfkörtlar ifrån och jag antar att några nerver blev lite skadade. Men känseln verkar vara på väg tillbaka nu.
Psykiskt, så har det ju gått upp och ner (som ni kanske har märkt i bloggen). Dom senaste dagarna så har jag mått bra. Att få prata av sig och skriva av sig gör otroligt mycket!
Jag ska på återbesök en månad efter operationen (alltså om ca 2 veckor) och då får jag veta vad dom hittade under operationen. Sen så blir det nog strålbehandling i september-oktober nån gång. Jag vill ju skjuta på den så mycket det går så att jag kan amma Leah så länge som möjligt, helst hoppa över den helt (men jag tror inte att jag får det, men vår läkarkompis säger att strålbehandlingen är knappt nödvändig i såna här fall men att man gör det för att det är rutin och för att eliminera den där promilles-chansen att något ska finnas kvar).
4 kommentar(er)
