Vår "nya" bil

Anna undrade förut vad vi har för bil. Vi har en gammal BMW. Jag säger gammal för att det är en 93:a. Vi har fått bilen av min pappa och det var hans ögonsten innan han köpte sin nya bil. Han har vårdat den här bilen ömt och putsat och pussat på den.

Den har ingen rost alls, trots sin höga ålder, för att min pappa har skött den så fint. Min pappa fortsätter att sköta om den, trots att den är våran nu. Men vi kan ingenting om bilar och min pappa är pensionär och säger att han så gärna hjälper oss med bilen. Så han hjälper oss att byta däck, olja och fixa och greja med den. Jag tror att pappa ser bilen som ett sätt att hålla kontakten också.

Detta gör att det känns som om vi inte kan sälja bilen... även fast vi egentligen inte har råd eller behöver den så mycket.

Den kostar en hel del. Bara parkeringen kostar 700 kronor i månaden sen tillkommer en massa massa annat. Varje år så går den inte igenom besiktningen och vi måste åtgärda någonting. Idag så ombesiktigade sambon bilen och nu är den godkänd. Men denna gång så var det handbromsen som tydligen låg i även fast den inte var i. Vi lämnade in den till verkstad och vips var vi 3000 kronor fattigare.

Min pappa sa att han trodde att det bara var att skruva på en skruv för att ställa in hur mycket handbromsen ska ta men verkstaden snackade om att bromskivorna var rostiga och låg emot och behövdes byta ut. Ja, vad vet vi... vi kan ju inget om bilar! Men varje år när vi lämnar in bilen till samma verkstad så känns det som om dom lurar oss en massa för varje år så kostar det oss några tusenlappar. Varje år tänker jag då "nästa gång ska vi inte lämna in bilen till den verkstaden igen" men så gör vi det ändå året därpå för att vi är för lata för att leta reda på någon ny verkstad.

Men under dom åren vi har haft bilen så har vi bytt ut kopplingen, växellådan, katalysatorn och bromskivor (och säkert något mer som jag inte kommer på). Så vi har typ bytt ut hela bilen... borde den inte räknas som ny nu?

Min pappa tog ofta med mig på bilutställningar i USA



 

Melonsallad, rabarberpaj och bloggar

Är precis hemkommen från ännu en "mammabloggträff" med Anna och höggravida LadyDahmer. Det känns som om vi verkligen har funnit varandra. Vi har så mycket att prata om! Vi diskuterar uppväxt, psykologi, genus, mm mm.


Idag var vi hemma hos Anna som bjöd på rabarberpaj och en sån otroligt god melonsallad till lunch. Hon hade hittat receptet i DN. Jag tror att salladen innehöll vattenmelon, honungsmelon, sallad, koriander och mynta. Till det serverades det räkor alternativt kyckling (för mig som är så kinkig med maten och inte äter fisk eller skaldjur).


Mammabloggänget: Anna, Lady Dahmer och jag! (Bild från vår förra "träff")


 

Vinn fina väggdekorationer till barnrummet från Babylooba!

Nu har ni chansen att vinna något av dessa tre fina väggdekorationer från Nouvelles Images från Babylooba! Superfint till barnrummet!

Allt ni behöver göra är att börja prenumera på Babyloobas nyhetsbrev, som du gör här. När du har gjort det, skriv en kommentar till detta inlägg att du har börjat prenumerat på deras nyhetsbrev så är du med och tävlar (glöm inte att fylla i din emailadress).

Tävlingen pågår i 2 veckor! Lycka till och tusen tack till Babylooba som sponsrar denna tävling med så fina väggdekorationer! :)


 

Dagens outfit


Tog på mig min nya Livingloving dress från Odd Molly tillsammans med mina älskade Calou träskor från O-råsa (Väska också från Odd Molly) till fotograferingen.

När vi promenerade hem från fotograferingen så passerade vi en dam som stannade till och pekade på mig och sa (ganska högt) "Vilken söt klänning du har på dig!". Haha, jag blev lite paff...! Men det var ju roligt att höra  :)

Jag tog på mig lite "brunkräm" inför fotograferingen... ville inte vara för blek. Använde mig av Charlotte Island från Lush på armar, ben och ansikte. Känns lite som att smörja in sig med choklad (eftersom den doftar choklad) men den kladdade i allafall inte av sig på klänningen (jag lät den torka in en stund innan jag klädde på mig).

 

Eftermiddagen hos fotografen


Vi har varit hos fotografen hela eftermiddagen och tagit familjefoton. Jag har länge tänkt att vi skulle ta lite foton hos en fotograf och nu kände jag att jag ville göra det innan operationen och jag eventuellt får något fult ärr.

Vi var där i ca 2 timmar och tog mestadels foton på Zack men även på barnen tillsammans och på hela familjen tillsammans.


Efter bara en kvart eller nåt så blev Zack på dåligt humör och tröttnade på situationen. Han ville inte alls följa instruktioner (t.ex. sitt med handen si och så) och var rätt så sur. Som tur var så hade fotografen en fin hund (en Dalmatiner) som gjorde att Zack blev på bättre humör en kort stund i allafall.

Allra svårast var att få till ett bra familjefoto på oss alla fyra och Leah somnade efter en timme så då var det kört att ta kort på henne. Vi försökte väcka henne men hon var helt slut. Fotografen envisades med att kalla henne på "Annelie" också... även fast vi sa Leah flera gånger.

Men jag hoppas att det blev några bra foton. Vi ska dit i början av nästa vecka och välja ut bilder, då han har hunnit redigera dom. Ett familjealbum med 8 bilder kostar 1500 kr alternativt 2000 kr (beroende på storlek) och då ingår en förstorning (kampanj just nu) värde 300 kr. Sen kan man få extra bilder (till t.ex. släkt och vänner) för 50 kr alternativt 80 kr styck.

 

Semestertider, då får man tala med en magcancerläkare istället...

Nu på morgonen har jag ringt runt till alla möjliga personer på sjukhuset för att kunna få svar på några frågor som har snurrat runt i mitt huvud. Några har varit på semester, ett nummer hade slutat användas och till slut kom jag fram till en läkare jag fick prata med... som höll på med magcancer. Nåja, cancer som cancer... eller..? Hon delade i allafall rum med en som höll på med skölkörtelcancer, så något hade hon väl snappat upp om det.

Jag ställde mina frågor och jag fick inga direkta svar. Kanske inte så konstigt eftersom hon var expert på ett helt annat område. Men hon sa åt mig:

- Njut av sommaren och din lilla bebis. Och inte googla en massa!

Hon upprepade även samma sak som alla andra och sa att jag hade säkert hört det förut också: om man ska ha cancer någonstans så är sköldkörteln bästa stället eftersom det inte kan sprida sig.

Jag borde väl försöka ta åt mig av hennes goda råd... idag ska vi iväg till fotografen och ta lite familjefoton och det ska bli trevligt. Bäst att börja piffa till sig lite...

 

Far och son

Far och son på studsmattan under midsommarfirandet, mina fina älsklingar  :)


 

Utvecklingspsykologi: Har vi föräldrar så lite inflytande?

Efter era önskemål så kommer jag nu börja blogga om psykologi och har därför lagt till det som en kategori här i bloggen.

Jag valde att bli gymnasielärare i psykologi eftersom ämnet intresserar mig väldigt mycket. Jag har även studerat sociologi och genuskunskap (som är närliggande ämnen).

Jag tänkte främst ta upp ämnen inom socialpsykologi, utvecklingspsykologi och psykopatologi (psykiska sjukdomar). Jag tycker själv att dessa inriktningar är dom som är mest intressanta inom psykologi.

Jag tänkte börja med lite utvecklingspsykologi...


 

Psykologiprofessorn Judith Rich Harris berättar i boken "Myten om föräldrars makt" historien om familjen Kellogg. Familjen tog emot en 7 ½ månader gammal schimpansflicka som hette Gua. Familjen hade själv en son som var 10 månader gammal som hette Donald. Schimpansen skulle uppfostras tillsammans med deras son och skulle behandlas precis likadant för att se om hon skulle utveckla mänskliga färdigheter.

Gua satt inte i bur, och måste precis som Donald passades hela tiden. Gua lärde sig att gå på pottan, hon fick tänderna borstade, hon åt samma mat som Donald och hade samma mat- och sovtider. Hon och Donald trivdes ihop, lekte och busade. Båda gillade vilda lekar och dom tröstade varandra med klappar när den andra blev ledsen.

Gua visade mer tillgivenhet för föräldrarna än Donald, hon kramade och pussade dom mycket. Många saker lärde hon sig snabbare än Donald, som att följa uppmaningar och att äta med sked. Men Donald var bättre på att härmas. Gua tog oftast initiativet till nya lekar, Donald följde henne. Han lärde sig lite schimpansspråk, som hur man låter när man vill ha mat, och han lärde sig att gnaga på tapeterna.

När Donald var 19 månader kunde han bara säga tre engelska ord. Då avbröts experimentet och Gua skickades tillbaka till djurparken.

Så istället för att familjen lyckades träna en apa att bli som en människa hade en apa tränat en människa att bli som en apa. Judith Rich Harris drog slutsatsen från denna studie att föräldrars inflytande hos sina barn är av mindre vikt än deras jämnåriga kamrater och syskon.

Judith Rich Harris menar att det är inte föräldrarna som socialiserar sina barn. Barn pratar t.ex. inte som sina föräldrar, dom pratar som den kulturella omgivningen och framför allt barnen där. Det märks snabbt i invandrarfamiljer och i familjer som flyttar mellan olika dialektområden över hela världen.

Även adoptions- och tvillingstudier stödjer Judith Rich Harris teori om att föräldrarna inte har så stort inflytande på sina barn som man gärna vill tro. Ungefär 50 procent av variationen för dom flesta egenskaper hos personligheten, som impulsivitet, försiktighet, social smidighet, konfliktbenägenhet och så vidare, förklaras av generna. Forskningen visar också att den gemensamma uppväxtmiljön betyder väldigt lite. Syskon som växt upp i samma hem med samma föräldrar har inte speciellt lika personligheter.

Alltså ligger det mesta av våra barns personligheter redan i generna och vi kan inte påverka så mycket som vi kanske tror.


Ett av de misstag
socialisationsforskningen gjort är att utgå från att kärnfamiljen, med mamma, pappa, barn är den "naturliga" miljön, säger Judith Rich Harris. Men historiskt sett är det något nytt. I miljontals år levde våra förfäder i kollektiv.


"Det var gruppen som gjorde att dessa sårbara varelser, som varken hade huggtänder eller klor, kunde överleva i en omgivning där det fanns gott om huggtänder och klor. Men rovdjuren var inte det största hotet: de farligaste varelserna i deras värld var de som tillhörde andra mänskliga kollektiv. Så är det än i dag."


 

Leah sover så stilla, så stilla...


För allra första gången så har Leah somnat i babygymmet. Utan gnäll. Det syns knappt att hon andas (hon andas så lätt ibland) så jag är framme varannan minut och kollar så att hon verkligen andas (nej, jag överdriver inte, jag är framme hela tiden).

Eftersom Leah har så svårt att sova själv så får jag ändå inte slappna av när hon väl gör det för då tror jag att hon har dött. Det är jobbigt att man aldrig vågar slappna av, att ständigt vara orolig...

Men snart är hon inne i prime time för plötslig spädbarnsdöd, så där runt 3 månaders ålder, och jag vill verkligen inte att något ska hända min älskade Leah. Hon är ju så underbar och go'.

P.S. Idag när jag var och shoppade var det ännu en person som sa att Leah såg ut som en docka. Detta är tredje gången det har hänt. Det hände aldrig när Zack var bebis...

 

50% på Odd Molly hos Maritza

Idag sänkte Maritza (på Götgatan) sin rea till 50% på allt. Gissa vem som hängde på låset kl. 10 imorse?

Med mig hem i en söt liten påse följde:

Magnolia l/s dress strl 2, färg rouge

Maritza hade flera Magnolia dresses kvar, men mestadels den kortärmade modellen. Jag tycker att den här är på gränsen till att vara för stor (och det är min vanliga storlek). Men den har en sån härlig röd färg och ett sånt fint mönster. Den är mjuk och skön och känns väldigt användbar. Och 850 kronor är den helt klart värd  :)

 

Livingloving dress strl 2, färg lite blue

Helt underbar klänning! Jag blev sugen på denna första gången jag såg den på Helena Christensen. Den är strechigare och inte alls lika tajt som jag trodde att den skulle vara. Jag har min vanliga storlek på mig och trots lite gravidmage kvar så tycker jag att den passar bra!

Jag stod och valde mellan denna i lite blue och lite powder. Har nästan lust att gå tillbaka och köpa den i lite powder också, för den är ju så underbar! Känns så somrig och lätt! Och för 800 kronor så kan man kanske unna sig två?  ;)

Good vee tee strl 1, färg almost black

 

Mjuka härliga tishor kan man inte få för många utav. Det fanns en endaste kvar av denna modell hos Maritza och det var i min storlek (jag brukar gå ner en storlek på dessa)! It was meant to be  :)

Andra tishor som fanns var några dudettes, print tank och print frill tee  (massor av dessa).

Annat som fanns kvar var: några få nymph blusar, flera suiteheart minidress (mestadels strl 2), Bunt lovely knits, ett par mythic sweater, en svart Fonda (strl 1), massor med T88:or i olika färger och storlekar, några alchemistry blusar och tunikor, ett par berry dresses och ett par drama jackets.


 

Dagens Zack


Gullungen klädd i:

T-shirt från EggKids
Jeans från Yorrik
Skor från Gore-Tex


 

Skrämmande läsning

Usch, jag hittade en tråd på Familjeliv om papilliär Sköldkörtelcancer och då var det en som berättade att hennes sambo hade den sortens cancer och han hade behövt operera bort 1/3 av lungan. Låter riktigt riktigt läskigt att det kan sprida sig till lungan. Alla säger ju att detta är den sortens cancer som är "snällast" och sprider sig inte... men ändå verkar det hända?

Fick också mail imorse av en läsare som har samma diagnos och som gick igenom samma operation som jag ska göra. Hon opererades i torsdags och skrev ett långt mail till mig imorse om alla detaljer. Det är skönt att läsa hur allt går till, men samtidigt skrämmande.

Mailet imorse + den där tråden på Familjeliv har gjort att jag inte mår så bra. Mår nästan fysiskt illa. Jag borde nog inte läsa för mycket om det och inte om dom allra värsta fallen....

 

Precious

Igår kväll såg vi på ännu en hyrfilm - Precious. Det blir en hel del hyrfilm nu eftersom vi provar på 2 veckor gratis hos Lovefilm. Rekommenderas! Perfekt för regniga sommardagar och lediga sommarkvällar.

Precious heter en 16-åriga tjej som är gravid för andra gången. Det är hennes pappa som är pappa till båda hennes barn. Även hennes mamma utsätter henne för övergrepp och man mår verkligen illa av att se hur hon behandlas av hennes föräldrar. Jag förstår inte att dom döpte henne till "Precious" när dom inte verkar tycka att hon är precious (som betyder dyrbar/käresta/värdefull).

När Precious föder sitt andra barn så bestämmer hon sig för att förändra sitt liv!

Det är verkligen en gripande film och den känns äkta. Jag får lust att läsa boken som filmen är baserad på. Någon som har läst den och kan rekommendera den?

Filmen ger jag en 4:a av 5.

 

Fiskmåsar, plask och vattenkannor

Denna soliga söndag spenderade vi på vårt älsklingsbadställe - Eriksdalsbadet. Vi var där förra året med Zack, då var han knappt ett år gammal och det är ju såååå stor skillnad nu! Han ville ju inte göra annat än bada nu och tjatade "mamma bada" "pappa bada" osv.. Förra året var det inte riktigt så... då var det tårar först men efter en stund lite plaskande.


Fiskmåsarna är läskigt orädda där bara. När vi satt och åt så cirkulerade dom runt oss hela tiden och dök ner några gånger väldigt nära oss... uha... jag har nog lite fågelfobi.


Lite tråkigt är det att man bara kan bada en åt gången, eftersom minst en av oss alltid måste vara hos Leah i skuggan. Men hon var rätt så nöjd i vagnen. Vi har hängt upp en barnvagnsmobil från Lundmyr of Sweden som hon verkar gilla! :)


 

Leahs sovvanor


Leah sover på mig som vanligt... älskade sötnosen  :)

Men hon har faktiskt klarat av att somna helt själv i sin babysitter två gånger dom senaste dagarna. Utan att vi har gungat den eller nåt! Men hon föredrar förstås att sova nära någon av oss, så då får hon göra det. Jag tror att hon kommer att somna själv mer och mer och det kommer att gå över till det helt så småningom.

Hon vaknar mellan 1-3 gånger per natt (mestadels 2 gånger) för att amma och jag har vant mig lite mer vid att ha henne som ett plåster på mig när jag sover. Men dom stunder då jag får sova helt själv i sängen är underbara!

 

McDonald's könsuppdelade Happy Meal

Lata föräldrars lunchställe McDonalds passar ju bra så här en Midsommardag. I regnet här i Stockholm så passar det extra bra då dom har ett stort lekland inomhus också.

Men man får ta det onda med det goda. Jag stör mig på att McDonalds envisas med att ha en "killeksak" och en "tjejleksak" varje vecka i sin Happy Meal. Visst kan dom ha två olika leksaker att välja mellan varje vecka, men dom kan väl åtminstonde fråga vilken leksak barnet vill ha? Inte bara utgå från vilket kön barnet verkar tillhöra och då anta att barnet är intresserad av en viss sorts leksak.

Som idag så låg det en bil i Zacks Happy Meal när jag tittade ner i det. Visst gillar Zack bilar, men han kanske är mer intresserad av att rita (alla Hello Kitty prylar innehöll en penna och ritgrejer)? Det vet väl inte hon bakom kassan?

Han har redan flera bilar men inte så mycket ritgrejer så jag gick fram och bytte. Men jag blir lite irriterad att dom inte ens kan fråga vilken leksak barnet vill ha... dom frågar ju om alla andra tillval?


 

Bra att ha sånger


Som ni vet så älskar Zack sång, musik och dans. Han fick en liten stereo i julklapp som han ofta lyssnar på musik på i sitt rum.

För några dagar sen köpte jag den här cd-skivan hos DesignTorget: Bra att ha sånger. Den kostade 155 kronor och hon som har gjort skivan säger att det är sånger som hon själv hade velat haft samlat på en och samma skiva när hennes barn var små. Jag kan bara hålla med henne, det är en perfekt samling! Allt från "Lilla snigel" till godnatt sånger.

Jag som inte växte upp här i Sverige kan inte alls många av dom klassiska barnsångerna så det är bra att ha texten till dom allihopa och även rörelserna. För i texthäftet finns rörelserna förklarade till höger i samma uppslag:


 

Några bilder från vårt midsommarfirande

I år blev det ett väldigt barnvänligt midsommarfirande. Leah var yngst där, men sen fanns det två 5 månadersbebisar. Det fanns även 3-åringar och 5-åringar som sprang runt och lekte och hoppade på studsmatta.

Vi åt sill (inte jag, dock), grillade, åt jordgubbstårta (jättegod hemmagjord) och drack vin i solen.

Zack hade på sig sin rosa-orange skjorta från Ralph Lauren igår med sina rutiga shorts från Po.P. Detta var tredje gången som Zack hade skjorta på sig, han såg ju så stor ut i sitt korta hår och i skjorta *snyft, var har min lilla bebis tagit vägen?*


Ett soltält hade satts upp för dom minsta.
Här ligger Leah tillsammans med en annan bebis:


Leah var ovanligt lugn och nöjd i soltältet! Hon gnällde ingenting när hon låg där och kunde ligga där länge! Helt otroligt  :)

 

Några av barnen plockade lite midsommarblomster
(ja, vi var inte kvar i stan... som ni kanske förstår):



Zack och pappa tittar på den spännande elden vid grillen (oj, va jag var överbeskyddande igår med Zack och den där grillen... jag är livrädd för att han ska bränna sig):


Grillning pågår i solskenet:


Jag och Zack tar en paus i hoppandet på studsmattan:


 

Dagens midsommar-outfit


#309 Up-to-me-ism strap dress
#351 Tallulah coat
Träskor från Calou
Armband från Humanity for all
Armband från Part Two


 

Grattis Leah på 2 månadersdagen!


Idag är det 2 månader sen Leah föddes. Va tiden går fort!

Under dessa två första månaderna i hennes liv har hon lärt sig att fokusera, le och lyfta huvudet. Jag tycker nog inte att hon jollrar något, men jag minns inte riktigt att Zack gjorde det heller...


 

Shutter Island

Igår hyrde vi filmen Shutter Island med Leonardo DiCaprio. Det är en film som jag har velat se länge. Ville se den på bio men det är inte så lätt att komma iväg på bio nu för tiden.

Jag hade hört mycket gott om filmen och Leonardo DiCaprio är en av mina favoritskådisar (han är en grymt bra skådis), så jag hade höga förväntningar av filmen.

Man kan säga att filmen är en psykologisk thriller. Martin Scorsese har regisserat filmen. Den handlar om en kriminalkommissarie som anländer till Shutter Island där ett mentalsjukhus för psykiskt sjuka brottsligar ligger. Han ska utreda ett fall om en brottslig som har rymt från sjukhuset.

Snart inser han att det kanske inte är som han först har trott och snart blir han själv indragen i det hela.

Filmen var mycket spännande med flera vändningar och man visste aldrig riktigt vad som skulle hända. Trots att jag var trött och jag sa mitt i filmen "nu går jag och lägger mig" så fortsatte jag och kollade på hela filmen utan att somna... för att den var så spännande (och jag kan somna till dom flesta filmer)! Ett mycket gott betyg alltså  :)

Hyr den om ni inte har sett den! Jag ger den en 5:a av 5!

 

Den taggiga kondomen ska stoppa våldtäkter

Den sydafrikanska läkaren Sonnet Ehlers har uppfunnit ett vapen mot våldtäktsmän: En kondom med taggar. Kvinnor ska föra in den som en tampong innan dom går på blind-date t.ex. "Kondomen" fastnar sedan på mannens snopp och kan inte tas bort förutom av läkare. Det gör ont och våldtäktsmännen åker fast för att han måste uppsöka vård (om han försöker ta bort den själv så gör det bara ont och fastnar ännu mer).

Tanken är kanske god men det låter så fel, så fel... varför ska kvinnorna lära sig att dom måste skydda sig till varje pris? Blir inte attityden att det är kvinnans plikt att skydda sig för att män inte kan ta ansvar för sin egen sexualitet? Är det inte bättre att göra något åt dom männen som våldtar istället för att alla kvinnor ska gå runt och vara rädda att dom kanske blir våldtagna?


 

En tjej som spelar brännboll lika hemskt som två män som solar tillsammans

Haha, jag kan inte sluta skratta åt alla dumheter som tas upp i amerikanska nyheterna om Elena Kagan.

Kagan är nominerad av Obama för att bli domare i Högsta Domstolen i USA. Då har medierna rotat fram en mycket gammal bild av Kagan där hon spelar Soft Ball (typ som brännboll...). Då börjar genast spekulationerna att hon är lesbisk (för en tjej kan ju inte hålla på med en sån sport) och dom jämför det med att det är lika hemskt som om två män skulle sola tillsammans!! Haha, vad är det för jämförelse?? Och varför skulle hon inte kunna spela Soft Ball? Och om hon nu skulle vara lesbisk, vad spelar det för roll? Äsch... man kan inte sluta förundras av dom amerikanska medierna...

Här har Auto-Tune gjort en rolig video med klipp från dessa nyhetssändningar (även om att legalisera marijana), se och skratta:

 


 

Dagens (rosa) Zack

T-shirt från Gooey Brand
Ett bra unisexmärke, som har färgglada kläder med roliga tryck som t.ex. denna rosa t-shirt med en cowboy.

Jeans från Yorrik
Dom bästa jeansen enligt mig. Zack har flera stycken eftersom jag älskar dom så mycket. Dom är mjuka, ekologiska och räcker länge pga muddar nertill och upptill som kan vikas upp/ner. Mycket prisvärda jeans!

Rosa prickiga strumpor från Lindex


 

Dagens fråga om grannar


Bluebox
 säljer ett nytt roligt spel som heter "Lingon, Lådvin och Långkalsonger" som handlar om hur typiskt "svensk" man är. En av frågorna är om man har bra kontakt med sin närmaste granne. Det är kanske lite osvenskt att umgås med sina grannar?

Vi har några snälla grannar som sålde oss en stoooor tunna med duplo-lego som deras barn hade blivit för stora för, för 300 kronor. Supersnällt! :)

När vi höll på och fixade till på balkongen och Zack var så snäll och hjälpte till. Så kastade Zack ner jord på grannens balkong som är under vår. Jag gick direkt ner och ringde på för att be om ursäkt. Ingen var hemma (det är väl bara föräldralediga människor som är hemma kl. 15 på dagarna). Jag glömde bort detta och några dagar senare så satt det en lapp i trappuppgången om att man gör sommarfint på balkongen så kan man väl se till att inte skräpa ner andras balkonger... oooops... (jag har pratat med dom om det sen)

Nu på kvällen ringde grannen nedanför på och frågade om det var vi som hade borrat dom senaste tre morgonarna runt kl. 8-9 på morgonen. Det är det inte. Men hon var helt förstörd och tyckte det var alledeles för tidigt att börja borra... lät som om hon hade semester nu  ;)
Själv tycker jag nog att det är okej att borra efter kl. 8 på en vardag, men så väcks jag kl. 5 varje morgon... Får se om den som borrar gör det imorgon också för fjärde morgonen på raken..

Har ni bra kontakt med era grannar? Tycker ni att det är okej att borra kl. 8 på morgonen en vardag?

 

Muffinsfabriken


En av mina favoritställen att fika på är Muffinsfabriken. Lite knäppt egentligen för det är inte ett sånt bra fikaställe. Dom har ingen toalett som dom får låna ut till gästerna (pga hälsovårdsmyndigheten eller nåt sånt) och dom vill ha max en barnvagn där inne, så det går inte att gå dit med en annan mamma-kompis. Sen så måste barnvagnen stå precis innanför dörren så om man sitter längre in och fikar så krånglar det till det lite också... (det finns plats för barnvagn längre in, så jag förstår inte riktigt detta... men vi blev tillsagda idag om det!)


Trots allt detta så går jag ändå dit för att mumsa på deras oemotståndliga muffins. På somrarna har dom glass-muffins. Idag blev det en "lyxmuffin" med choklad och hasselnötter med vaniljglass.


Jag och Leah idag, hon vinkar lite åt er  :)


 

Dagens outfit

Dagens sjukhus-outfit:

Pointelle linne från Odd Molly

Silkeskjol från Odd Molly (från Burn Baby Burn kollektionen, så jag vet inte vad den heter?)

Smyrna purse från Odd Molly

Jag älskar denna kjol och var sååå glad när jag fick tag på den på Tradera med ett köp-nu pris på 500 kronor. Detta var ca 2 ½ år sen och jag är lika kär i den än  :)

 

Ett gott tecken, eller?

Idag var jag på ännu ett ultraljud av halsen med finnålspunktion, som det heter.

Lite osmakligt var det att Birka Paradise stod utanför sjukhuset och delade ut reklamblad om att man skulle ta en semester i "paradiset". För det första så är det ganska så osmakligt att dela ut reklam över huvud taget utanför ett sjukhus, men sen för "semester" känns ännu värre... när man kanske tänker att man inte har råd för att man är sjuk och/eller att man inte kommer kunna åka för att man är så sjuk...


Själva undersökningen tog ca 45 minuter. Läkaren kollade min hals med ultraljud och gick sen ut för att prata med en annan läkare om det behövdes göras punktion eller inte. Men det gjorde det inte! Det måste väl vara ett gott tecken? Jag var så glad att han inte skulle sticka mig så jag glömde fråga om det betydde att allt annat såg bra ut..?


Leah var med och sov så snällt i vagnen denna gång. Sjuksköterskan fortsatte och kallade henne för "honom" och "han" även fast jag sa "hon" ett par gånger (men inte för att rätta sjuksköterskan, utan när jag pratade om Leah). Men det gör inget... men jag tänkte "får inte flickor ha svart på sig?"

 

Dagens sötnosar

Det är inte så lätt att få till bra bilder så att BÅDA barnen ser bra ut på bilden (alltså att dom ler och tittar in i kameran). På tisdag har vi tid hos en fotograf för att ta lite familjefoton, det ska bli intressant och se om han/hon lyckas bättre än vad jag gör...





 

Konstig information om undersökningen

Imorgon är det ännu en undersökning. Ingen trevlig sådan för det är ett ultraljud med finnålspunktion. Så det låter som om dom kommer att sticka en massa hål i mig och att jag kommer att se ut som en tvättsvamp efter undersökningen.

Det läskiga är att dom har skrivit så här i informationen som jag har fått hem om undersökningen:



Ursäkta mig, men varför skulle jag inte kunna gå hem "och leva som vanligt"?? Det är nästan lite skrämmande när dom skriver så...

 

Odd Molly spion

Jag blev tipsad om en blogg som tydligen har "spionerat" på oss Odd Molly fans under ett helt år (!?!). Hade personen inget bättre för sig?? Jag tar inte åt mig för jag känner att inget av punkterna stämmer in på mig och det säger mer om den personen än om mig... Men tyvärr så länkar personen till min blogg av någon anledning. Här kommer några konstiga citat från bloggen:

En granskning av alla ”odd molly bloggar”

 

Efter att i tysthet följt med och samlat material under ett års tid så kan jag bara konstatera detta.....

 

  • Bloggarna hetsar varandra till att handla en massa kläder till helt sanslöst massa pengar.....Tanken har slagit mig om detta är någon form av tröstbeteende Ni håller på med för ….

 

  • De flesta av dessa bloggare går på div. viktprogram i form av olika sorters dieter....Och undran är självklart är Ni lyckligare?

 

  • De verkar som att allt fokus ligger just runt detta klädmärke, ett klädmärke med modeller som INTE är gjorda varken för kvinnor med stora bröst eller stora former.

          Trots detta ”klämmer” många ner sig i dessa plagg, fota sig

          Själva och en mycket liten skara ”ja-sägare” sitter och

          beundrar detta !?

 

  • I sin iver att ”sätta” åt kopiering av märket/kläderna bedrivs häxjakt också här i många olika former allt från rena sabotage mot säljare, bedriva bloggar med syfte att hänga ut dömda säljare, med namn/alias mm.

          Här kan man då se hur Ni själva bryter mot en rad lagar.

          Det är förbjudet enligt datainspektionen att hålla register utan

           tillstånd.

          Flertalet av Er sitter och budar hem varor via ex.

          Tradera/ebay och maila säljaren att Ni inte tänker betala,

          Ni bryter då genast avtalslagen. 

För 1-2 år sedan va Ni bara ”vanliga” Kvinnor/Tjejer/mammor.... Nu är Ni sedda i div. bloggar... Precis som alla unga tjejer i detta ytliga 2000-talet....

 

En sak kan konstateras att vissa men tyvärr allt får få tänker själva men tyvärr är de flesta av Er en stor skara Ja-Sägare som hejar på varandra. En liten inbördes beundrar grupp....

 

Nu till prisraset på alla dessa plagg med galna höga priser och en urdålig kvalité !

 

Ni hävdar helt fel att detta beror på kopior.... Jag kan då vända på detta...

 

Detta beror på att märket saknar fantasi, folk har tröttnat....

 

De har under många år gjort det lätt för sig ex. Modell. 233

 

att byta från bomull till ull varje säsong...

att bara byta färgställning...

 

Hur många koftor vill man ha?


Det som är skumt med denna blogg är att den påstår sig vara på "vår" sida, att den ska utpeka vad som är plagiat på Odd Molly... men när man läser noggrannare så är det tvärtom. Skum typ, jag vet inte riktigt vad den är ute efter?
Här hittar ni i allafall bloggen.


 

Urbanears


Idag kom mina nya hörlurar, ett par rosa Urbanears. Förutom att dom är söta och fina så är sladden av tyg och hörlurarna är mjuka och mysiga  :)  Jag är helnöjd, nu kan jag lyssna på Kent på datorn utan att störa sambon  :)

 

Att jag aldrig lär mig...

...att jag alltid måste ha med mig bärselen när jag går någonstans med Leah.

Idag var jag och Anna och besökte LadyDahmer i hennes fina hem. På vägen dit och på vägen hem grät Leah. Hela vägen. Vissa bitar bar jag henne på armen och gick med vagnen i andra handen. För jag klarar inte av när hon skriker och är ledsen så mycket. Jag är inte van vid så mycket barnskrik så jag blir jätteledsen också för att jag inte kan trösta henne.

 

Jag blir så stressad också av att gå med henne ute när hon skriker. Jag blir stressad av att hon är ledsen, jag blir stressad av att jag tror att andra störs och jag blir stressad för att jag känner mig som en dålig mamma.

 

Så nu blir det till att alltid ha bärselen med sig. Men jag har med den ibland, det är bara det att när jag har den med mig så behövs den inte! För Leah är ju inte sån jämt, ibland så somnar hon jättebra i vagnen.... man vet aldrig med henne!


 

Kommentarer, ett mått på hur bra ett inlägg är?

Nu när jag har frågat lite om vad ni vill se mer utav i bloggen så blir jag lite förvånad att ni gärna vill se fler recept, flera av er nämnde Stockholmstips och Evelina nämde också fler dagens outfit. Men när jag bloggar om dagens outfit och recept så får dom inläggen knappt några kommentarer alls.

Jag ser lite grann antalet kommentarer som ett måttstock på hur uppskattat ett inlägg är. Men det kanske inte är så? För dom inläggen som får allra flest kommentarer är dom inläggen som handlar om genus och barnkläder och jag antar att det handlar mest om att dom upprör mest? Eller?

Jag försöker bli bättre på att kommentera och ibland kommenterar jag nästan alla inlägg jag läser (om det finns något att kommentera, men jag tycker att det alltid finns något litet att kommentera).  Jag uppskattar i allafall kommentarer för då vet man att det är någon som lyssnar därute, även om man ser att besöksräknaren tickar på så är kommentarer ganska så mycket mer personligt än en liten siffra och det är ju så roligt att ha en personlig kontakt med sina läsare! För ni är verkligen underbara! :)


 

Svar på två frågor från läsare


Evelina
om Dagens Zack:
Tycker det är skitbra hur du resonerar :) Men måste fråga; är det inte lättare att klä en son neutralt än en dotter? Jag menar, det finns ju mycket finare "tjejkläder" i butikerna än vad det finns "killkläder"...då menar jag renodlade tjej/killkläder

Svar: Jag har köpt kläder till Zack både från "tjejavdelningen" och från "killavdelningen" men allra mest har jag nog handlat unisexkläder. Jag har allra helst velat gynna försäljare som har unisexkläder.

Jag vill klä mina barn i färgglada kläder. Jag har en förkärlek till färgerna lila, rött och rosa, men försöker se till att ALLA färger finns i Zacks garderob. Sen så kommer Leah få ärva alla Zacks kläder. Jag har bara köpt till lite mer blått till henne (som t.ex. bodyn med blåa rädisor som hon hade på sig när hon föddes) för att kompensera för allt rosa hon har fått i present.


Minnia
  
om Dagens Zack:
Tänk att folk aldrig slutar förundras över att det finns andra sätt att klä sina barn än helt stereotypt. Ibland orkar jag inte tjaffsa utan låter folk tro att min dotter är en pojke och vice versa. Gör du?

Svar: Oftast så rättar jag inte folk när dom tror att Zack är en tjej eller att Leah är en pojke. Men ibland gör jag det, för jag tänker att jag vill att dom ska veta att det var en pojke som hade rosa kläder för det kan dom faktiskt ha (och tvärtom med Leah). Så jag är lite kluven i den frågan... alltså om man ska rätta folk eller inte.

För jag bryr mig inte alls om dom tror att Zack är en flicka eller Leah är en pojke, vad spelar det för roll egentligen???

 

Hur man lagar mat ensam med två småbarn

Se till så att den ena har slocknat, så att du bara har den andra att roa:



Sätt det andra barnet i en stol och försök att få det att vara delaktig i matlagningen:


Översättning: bapum = bacon
Zack älskar bacon och allt annat som är salt, som oliver och fetaost.
Han kan äta hur mycket som helst av det.


Jag har en kompis som är ensamstående med sin 2-åriga dotter. Förut så lagade hon alltid maten till nästa dag under kvällen när dottern hade gått och lagt sig för att det var så jobbigt och krångligt att laga mat med henne med sig. Ibland så funderar jag på att göra likadant, men nej... när barnen sover så behöver jag faktiskt lite tid för mig själv! Jag vill inte hålla på och laga en massa mat då! (Min kompis har slutat med det nu och låter istället dottern sitta på bänken när hon lagar mat.)

Hur brukar ni göra för att klara av matlagningen med småbarn som behöver uppmärksamhet? Några tips ni kan dela med er utav?

 

Dagens Zack



Huvtröja från Po.P.
Jeans från Yorrik

Skor från Gore-Tex


Eftersom jag då och då får frågan i bloggen "Varför klär du Zack som en tjej?" (senast under förra "Dagens Zack") så tänkte jag än en gång berätta hur jag tänker i valet av kläder till mina barn. Jag försöker använda ALLA färger på båda mina barn och försöker utgå från tanken "Skulle jag klä både min son och dotter i dessa kläder?" (så tänkte jag även innan jag hade en dotter).

Så, nej, jag klär inte Zack i tjejkläder utan i barnkläder. Ni hittar mer om detta ämne i kategorin: Genus

 

Att vara ifrån barnen

Idag pratade jag med barnpsykologen som finns på BVC om hur allt med min sköldkörtelcancer kan påverka barnen. Hon kom med flera goda råd och tips så nu känns allt mycket bättre och jag känner mig lugnare. Men egentligen var det inte så mycket nytt hon sa, men det är alltid skönt att höra det från någon som vet vad dom talar om.

 

Vi pratade en hel del om att Leah är så mammig. Psykologen tog upp att det kommer att gå lättare och lättare att vänja av henne med mammigheten ju äldre hon blir eftersom bebisar går från att vara inåtvända (då det bara är dom basala behoven som är viktiga) till att vara mer sociala varelser. Så ju mer social hon blir desto enklare blir det att få henne att acceptera andra.

Psykologen tyckte att det var bra att vi var ute i så god tid så att Leah kan vänja sig successivt att vara mer och mer hos sin pappa.

När det gäller Zack så föreslog hon att sambon kunde visa kort på mig medans jag är borta och prata om att jag är sjuk men att jag snart kommer tillbaka. Små barn förstår mycket mer än vad man tror men att man kan försöka förklara lite mer på hans nivå.

Hon tog även upp att barn kan bli arga när man kommer tillbaka och varit borta ett tag, istället för att visa kärlek och saknad. Det är en försvarsmekanism och det är bara att bita ihop tills det går över. Men det är nog fruktansvärt jobbigt när man bara vill krama om sina barn som man har saknat så. Jag hade hört talas om detta förut, men hon berättade att även så små bebisar som Leah kan reagera med att bli arg eller till och med ignorera mig när jag träffar henne igen, det visste jag inte!

Psykologen hoppades att även jag skulle få stöd under den veckan som jag kommer vara ifrån familjen för det kommer nog vara allra jobbigast för mig. Och jag hoppas verkligen inte att barnen kommer att reagera med att bli arga eller ignorera mig när jag kommer tillbaka, det skulle kännas extra jobbigt... liksom ännu en jobbig grej som läggs på det hela...


 

Jellycat


Babylooba skickade denna söta gris till Leah. Den är av märket Jellycat som gör gosedjur i mjukaste manchestertyg! Superhäftiga! Finns som elefant, krokodil, mm.

Jag tycker verkligen att grisen är helt bedårande och den passar bra ihop med Leahs övriga gosedjur  :)

Ni hittar Jellycats sortiment här hos Babylooba. Tusen tack till Babylooba för den söta grisen!

 

Vad vill ni se mer utav i bloggen?

Jag tycker att det är viktigt att hela tiden förnya bloggen så att den inte bara står och stampar. Oftast så förändras den helt naturligt efter allt som händer i livet. När jag började blogga så hade jag inga barn och bloggade mestadels om shopping och mode. Sen blev det lite mer Odd Molly för att sedan övergå till graviditet och barn. Nu är det mestadels barn/familj och min sjukdom som jag bloggar om. Och i framtiden så hoppas jag på att bloggen övergår till att handla om vårt bröllop och vistelsen utomlands.

Jag har hela tiden tusen olika tankar och idéer om vad jag vill förändra i bloggen. Jag har tänkt att videoblogga lite och så har jag en massa andra funderingar... så jag undrar nu vad ni vill se mer utav i bloggen? Här är några av mina idéer:

- Psykologilektioner: Jag älskar att undervisa i psykologi och säger ibland att jag skulle kunna göra det gratis för att det är så roligt. Så nu undrar jag om ni skulle vilja att jag hade små "psykologilektioner" här i bloggen? Skulle det vara intressant att läsa eller skulle ni mest scrolla förbi all text?

- Dagens Leah/Zack, varje dag: Jag vet att många som läser bloggen liksom jag är intresserade av barnkläder och nu när jag har två barn så kanske jag skulle varje dag visa upp iallafall vad ena utav dom har på sig? Eller skulle det bli för tjatigt?

- Gästbloggare: För ett tag sen så hade jag under en period flera gästbloggare. Är det något ni önskar att jag hade igen?

- Dagens shoppingtips: Vad sägs om ett tips om shopping varje dag? Kan vara allt från barnkläder till skönhetsprodukter?

- Fler tävlingar: Tävlingar i bloggen går nästan i perioder, då jag inte alltid har tid och ork att hålla på och anordna tävlingarna. Men skulle ni vilja se fler tävlingar i bloggen? Eller är det lagom som det är nu?

- Fler recept: Vi får ju hem mat via middagstjänsten Framtidens Mat med mat och recept för hela veckan. Oftast är det riktigt bra recept. Vill ni kanske att jag ska dela med mig av fler recept? Eller är ni inte så intresserade av matlagning?

Rösta gärna här nedanför på vad du vill se mer utav i bloggen:

Webvoter
Vad vill ni se mer utav i bloggen?

 


 

Tips på guldkorn hos Loppi

Det är kul att sitta och titta runt på nätets olika auktions- och försäljningssajter (kan sitta i timmar och klicka runt och leta fynd). Det var ett tag sen jag tipsade om auktioner på Tradera, idag tänkte jag tipsa om tre auktioner på Loppi istället.



Idag tog vi faktiskt upp babygymmet från källaren åt Leah. Om vi inte redan hade ett så skulle jag definitivt ha köpt denna! Jag är så kär i Pingu och det kostar bara 300 kronor. Ett riktigt fynd! Annonsen hittar ni här.



En babycook är en maskin som verkligen spar tid och pengar åt småbarnsföräldrar. Den ångkokar och gör sedan puré i en och samma maskin. Den kan även värma maten. Ni kan läsa min recension av min babycook här. Annonsen hittar ni här

Denna säljare säljer en massa fina Odd Molly kläder i lite olika storlekar och helt nya! Här kan man göra riktigt bra fynd. Annonsen hittar du här.


 

Balkong make-over

Vi har fixat och grejat och nu är vi äntligen helt klara med vår balkong och jag är faktiskt rätt så nöjd...






 

Leah har blivit med mössa


Sötnosen får ha mössa på sig nu för tiden för att vi har smetat in hennes lilla skalle med Borago. Sånt där kräm mot skorv som luktar så illa... och så vill man helst inte få på sig det själv överallt. Så nu får Leah ha mössa på sig. Jämt.

Eller i allafall tills hennes skorv är borta.

 

Premiärklippet

Idag klippte sig Zack för allra allra första gången i sitt liv.
Och det gick så bra! Han var så duktig! Till och med frisören sa att han var det duktigaste barnet hon hade varit med om i hans ålder. Han satt helt själv i stolen (många sitter tydligen i knäet på mamma/pappa) och grät ingenting alls! *mycket stolt*


Men hon klippte ju av så mycket! Jag vill ju att han ska vara lite halvlånghårig... tyckte det blev så kort. Alla hans fina guldlockar försvann *snyft*

 

Jag kan göra vad jag vill

Igår kom jag på att jag kan nästan göra vad jag vill utan att sambon kan göra slut med mig just nu. För inte går det att dumpa någon man precis har fått barn med och som dessutom har cancer...

Hmm... vad ska man hitta på..?  ;)



P.S. True story: När jag var liten så hällde jag salt i kaffebryggaren hemma (hällde i där man har i vattnet). Mamma och min låtsaspappa tyckte att kaffet inte blev så gott kan jag säga...


 

Min nya mobiltelefon!

Igår fixade jag äntligen en ny mobil. Min gamla har varit dålig länge. "Någon" har pillat på den så att jag kunde max prata i 3 minuter, sen stängde den av sig själv. Jag fick ofta ställa om datum och tid på den och ibland startade den om sig själv helt utan anledning (stängdes av och sattes igång helt av sig självt!).

Snälla Anna lånade ut sin gamla mobil till mig och jag har haft den ett bra tag nu... så jag kände att det var verkligen dags att lämna tillbaka den. Tack Anna!


Så igår knallade jag in i en 3-butik och valde ut denna Nokia 7230. Med den följde en till mobiltelefon (så nu har jag en reserv, INQ hette den) och även ett minneskort på 2 GB. För samma månadsavgift som jag redan har, bara att förlänga bindningstiden med 24 månader (min bidningstid skulle ha gått ut i augusti ändå). Jag tyckte att det var en bra deal  :)


Men på tal om att "pilla" på tekniska prylar, så är ju inte min mobiltelefon det enda som "någon" har pillat mycket på. Även vår kamera är en rolig leksak, speciellt luckan till linsen som man kan pilla upp och så åker den igen automatiskt... väldigt roligt!

Inte lika roligt för mig att försöka göra rent den lilla linsen, så ibland blir det väldigt suddiga bilder tagna med vår kamera. Kanske dags för en ny kamera också? Kanske en systemkamera? Det skulle ju faktiskt vara roligt att ha  :)

 

Barnkläder i alla möjliga färger


För ett tag sen så kom ett stort paket med kläder till Zack från Maxomorra som tack för att jag anordnade Maxomorra-veckan förut. Fina färgglada kläder med fina tryck, precis som barnkläder ska va enligt mig! :)

Tusen tack till Maxomorra för dom fina kläderna! :)


 

Dagens to-do

Medans andra kommer vara upptagna med att titta på Bröllopet så ska även vi göra något historiskt idag: Zack ska få klippa sig för allra första gången i sitt liv. Sambon tycker att det inte är något vi ska försöka oss på själva, så vi ska gå till en frisör med honom. Få se hur det går.


Så dagens to-do lista ser ut som följande:

* Besöka frisören med Zack (men jag vill behålla hans söta lockar bak i nacken).

* Boka tid hos fotograf för att ta lite familjefoton (vill ta kort innan min operation och innan jag kanske får ett stort ärr).

* Lite tråkigare: byta batteri i min klocka... som inte har fungerat på 3 år eller nåt.  ;)

 

En heldag med undersökningar


Leah idag i sin vagn


Det blev en heldag på sjukhuset idag. Tur att jag hade Leah med mig så då blev inte all väntan så tråkig. Då kunde jag sitta och prata och gosa med henne en massa  :)


Dagen började med en undersökning på Öron- näsa- halsavdelningen där en läkare skulle undersöka mina stämband. Hon började med att bedöva min ena näsborre med en nässpray. Hon gjorde detta för att hon skulle stoppa upp en smal sladd med en kamera som skulle ner i halsen och filma mina stämband. Hon förklarade att dom går ner igenom näsan istället för munnen för att man skulle slippa den otäcka kräkreflexen. Bedövningssprayen gjorde att det bara kittlade lite i näsan när hon stoppade upp kameran. Jag fick sitta och säga "iiii" och "ii-ii-ii" medans mina stämband filmades.

Dom ska filma mina stämband före och efter operationen för att se att dom inte har skadats under operationen. Det finns känsliga nervtrådar i halsen som går till stämbanden som kan skadas under operationen, men detta sker bara i ca 1% av fallen. Men en del kan också bli hesa i några veckor, men det går över helt efter dessa veckor.

Sen så fick jag prata med en narkosläkare som berättade att dom kommer att använda sådan bedövning när dom söver mig så att jag kan fortsätta att amma. Dom väljer sånt som inte går ut i bröstmjölken utan det förbränns i min kropp. Men jag ska räkna med att jag kommer inte kunna amma under ca 6 timmar så en sjuksköterska kan pumpa ut mjölken medans jag är nedsövd, så att jag inte får ont av sprängfyllda bröst. Men det känns ju lite konstigt att någon ska hålla på med mina bröst medans jag är nedsövd... men får se om det kommer att behövas.


Sen så fick jag prata med en sjuksköterska på den avdelningen som jag kommer ligga på efter operationen. Hon sa att det inte kommer vara några problem med att sambon att vara där med Leah så att jag kan amma och så. Men oftast så är man bara kvar en eller två nätter.


Sista grejen jag gjorde var en datortomografi. Där jag fick ligga på ett bord som åkte in och ut igenom en stor ring. Om man tittade upp i ringen så såg man hur en massa grejer som åkte runt. Denna undersökning gick väldigt fort att göra, tog bara 5 minuter.

Jag trodde att datortomografi-undersökningen skulle vara läskigast, men det var den inte (den gick ju så fort). Nej, jobbigast var nog att få en kamera uppkörd i näsan!

Sen så pratade jag med läkaren om det verkligen var nödvändigt med radiojodbehandlingen så snart efter operationen. Eftersom jag gärna vill att Leah är lite äldre när jag slutar amma och är ifrån henne en hel vecka och läkaren sa att det går att skjuta på den till hösten! Underbart!

 

Jag och Leah är på väg till sjukhuset nu. ...

dsc00026 (MMS)

Jag och Leah är på väg till sjukhuset nu. Är så trött, hade svårt att somna igår kväll. Inga kläder med metall stod det i kallelsen till datortomografen, så det blev mysbyxor istället för jeans. Tur att jag hade köpt nya :)


 

Bloggtips

Åh, jag har precis hittat en helt underbar blogg! Det var evigheter sen jag började prenumera på en ny blogg, men nu så! Och så förvånad jag blev när jag såg att hon bara hade TVÅ prenumeranter?!? Hur är det möjligt... en sån underbar och smart människa: Välkommen till Cirkus Anki

 

You're damned if you do, you're damned if you don't

Jag och sambon har ju tänkt att gifta oss runt årsskiftet och jag tror (och hoppas) att min sköldkörtelcancer inte ska påverka våra planer.

Vi håller på och sparar och sparar (med undantag för balkongblommorna, det var kanske lite onödigt dyrt). Så vi hoppas att vi ska kunna gifta oss utomlands och vara föräldralediga tillsammans utomlands i ca 2 månader. Det skulle vara en dröm!

Det var när sambon friade som vi båda kände att vi kunde skippa preventivmedlet, för då var vi båda säkra på och hade fattat beslutet att vi vill spendera resten av våra liv tillsammans.

Vi trodde aldrig att det skulle gå så lätt och fort att få barn som det gjorde, så våra bröllopsplaner blev framflyttade. Nu när vi har två barn så känns det inte lika viktigt att gifta sig för barnen kommer ju alltid att binda oss till varandra på ett helt annat sätt än ett giftermål. Man kan skilja sig, men barnen kommer alltid att finnas där.

 

Ja, så egentligen spelar det inte så stor roll om vi gifter oss eller inte. Det är mest resan och vistelsen utomlands som jag ser fram emot. Men visst kommer det vara mysigt att ha en liten cermoni för att fira vår kärlek.


 

Startskottet

För ett tag sen så blev jag tillfrågad att vara med i ett projekt via bloggen. Ett ganska stort projekt (för mig) och nu är det snart dags för det att dra igång. Det ska bli spännande och jag hoppas hoppas att det blir bra! Men det kan också bara bli en katastrof....

Idag tog jag det första riktiga steget i projektet och det höll jag på med här på bilden:

Ni får veta mer nästa vecka då allt ska vara klart på onsdag!

 

Mer blommor och hjärtan åt alla!


Leah i sin fina blommiga bodysuit som var en present från min kära kusin!


Ja, varför finns det inte fler blommiga kläder till pojkar? Jag tycker att blommor kan bäras av både flickor och pojkar och jag gillar blommor (som ni kanske har märkt på dom senaste inläggen) så när jag väl hittade en könsneutral färgglad body med blommor på så köpte jag den till Zack (med könsneutral så menar jag en body utan rosetter, puffärmar eller liknande). Men jag har bara hittat en endaste en och det är denna från Molo:



Jag tycker att pojkar också kan ha blommor på kläderna, det är inte för tjejigt enligt mig. Likaså hjärtan och söta djur. Men jag har fått kommentarer om att jag har klätt Zack "tjejigt" när han har haft en vit t-shirt med ett hjärta på, det kallar jag faktiskt inte "tjejigt"! Tycker ni att det är tjejigt med blommor och hjärtan?

Men så strävar jag efter att klä båda mina barn i alla möjliga färger och mönster, men jag undviker vissa tryck som jag tycker är extrema och för tjejiga och för killiga (exempelvis Hello Kitty och superhjältar). Men jag anser inte att blommor och hjärtan tillhör det som är för tjejigt..

Men som Jenny i Dalby skrev i en kommentar så hade barnens i hennes sons (?) klass fått skrivit vad dom tänkte på när dom hörde ordet "rött" så hade tjejerna skrivit hjärtan och kärlek medans killarna hade tänkt på blod. Så det är kanske dags för lite fler hjärtan åt pojkarna? (För det är väl trevligare om alla barn skulle tänka på hjärtan och kärlek än blod?)

 

Dagen innan min heldag på sjukhuset


Imorgon ska jag vara på sjukhuset från tidig morgon till i allafall lunchtid (kanske längre) och bli undersökt, ta prover och prata med läkare.

Leah får följa med. Jag har pratat med dom på sjukhuset och dom sa att det var inga problem och att till och med någon ur personalen kunde nog passa henne om det behövdes. Det känns ju skönt :)

Jag har fått tid för operation också. Det blev mycket senare än dom sa från början (tydligen har dom fullt upp nu under sommaren). Vilket känns skönt för det betyder ju att jag kommer att kunna amma Leah lite längre och Leah hinner bli lite större innan jag ska vara borta en hel vecka från henne (vilket kommer att ske under radiojodbehandlingen, ca 4 veckor efter operationen).

Så det blir operation i mitten av juli. Först trodde jag att det var på min pappas födelsedag. Jag har inte stenkoll på hans födelsedag så jag sökte på honom på hitta.se och där ser man ju födelsedagar! *tips*  (Men det var ett par dagar innan...)

 

Invigning av balkongen

Jag är helt slut efter utflykten till Plantagen och plantering av alla blommor. Man känner ju inte sig direkt ung när man blir så trött av det här lilla... jag minns inte att jag blev helt slut av att plantera blommor på balkongen förut.

Jag och sambon invigde balkongen med lite god sangria och praliner (som min kollegor skickade som krya-på-dig present, tack!).


 

En väldoftande balkong


Idag har jag och Anna varit på Plantagen och jag har äntligen fått köpa en massa massa blommor till balkongen! För hittills så är det en ensam lilja som har fått bott på vår balkong, en dyr sån... 120 kronor, men den doftar ljuvligt!

Men jag håller på med värsta make-overn för vår balkong, ni ska få se före och efter bilder. Idag inhandlades klematis, dahlior, million bells, solros och väldoftande lavendel. Jag ser framför mig hur jag sitter på balkongen och äter frukost omgiven av alla färgglada blommor med härlig blomdoft.

P.S. Jag har fortfarande inte fått tag på ett citronträd...

 

Känslosamma låtar

Jag sitter här i soffan och ammar Leah medans jag ser på Nyhetsmorgon. Cecilia Vennersten är där och framför "Det Vackraste" (som tydligen är det populäraste sången på svenska bröllop). Jag sitter förstås här och bölar *hormoner i överflöd*.

Likadant var det när jag såg filmen som Bingo Rimér hade gjort om när hans son Ringo föddes, jag kunde inte se hela, var tvungen att stänga av efter bara en halv minut. I bakgrunden spelades nämligen Aerosmiths låt "I don't want to miss a thing".

När jag tänker efter så har båda låtarna något i texten om att ligga och se den man älskar sova och andas...  det verkar vara väldigt känslosamt det....

 

Lush lanserar smink

Lush är en av mina favoritbutiker, som ni kanske redan vet. Jag älskar deras badbomber och tvålar. Har även använt mig utav deras schampo och bodylotion. Och nu kommer dom även med lite smink!


Nu i början av juni lanserade dom sin första foundation Colour Supplement som kommer att finnas i fyra nyanser. Istället för mineraloljor är den baserad på ris- och sojaoljor vilket är mer skonsamt mot huden och lättare än foundations innehållande mineraloljor. Ris- och sojaolja ger huden näring och passar alla hudtyper. Den fungerar även som en täckande concealer att dutta på utslag eller andra hudåkommor.


Sen så kommer dom även med Charlotte Island som är en färgad kräm som ger huden en liten solbränd nyans. Jag fick hem en flaska och provade lite på mina bleka ben och det gick snabbt in i huden och kändes inte kladdigt. Den har en härlig doft av choklad och bananer som känns somrigt. Helt klart värt pengarna om man vill skydda huden mot solens strålar och hellre har en fuskbränna!

Dessa produkter finns bland Lushs nyheter på deras hemsida!

 

Omanligt att inte gilla sport?

Uha, det är ju sånt där tråkigt idrotts-tjafs på TV nu igen. Som tur är så är varken jag eller sambon intresserade av sport så här blir det inget fotbolls-VM på TV:n. Men däremot så påverkar det ju alla andra program och så tjatar alla om det... men som tur är så är Sverige inte med, så då blir det inte allt för mycket tjat i allafall...

Sambon hade hört hur tjejerna på jobbet hade pratat om hur en kille ska vara och då var dom tydligen alla överens om att "han måste ju gilla sport" och nån hade sagt att det är ju omanligt annars... för mig är det snarare ett plus om han inte gillar sport! Men sen letade jag inte efter en "man" utan en person som jag trivdes bra med och som jag blev kär i...


 

Tid hos barnpsykologen

Det var dags för läkarbesöket hos BVC idag med Leah. Allt såg bra ut.

Jag pratade med BVC-sköterskan om min oro att vara ifrån barnen i en hel vecka när jag ska få strålbehandling. BVC-sköterskan frågade då om jag ville prata med deras psykolog om hur det kan påverka barnen. Jag har ju läst en del utvecklingspsykologi när jag utbildade mig till gymnasielärare inom ämnet psykologi, men det var ju en översiktskurs så jag känner mig inte alltför insatt. Så jag sa "gärna" och hon frågade då om jag ville ha numret och bara prata med psykologen över telefon eller om hon skulle boka in en tid åt mig. Jag bad henne boka in en tid åt mig så att jag kunde sitta ner ordentligt och prata med psykologen om alla mina funderingar.

För just nu är det som oroar mig mest hur det ska påverka Leah när jag är borta en hel vecka. BVC-sköterskan trodde inte att det skulle vara någon fara, barn är tåliga och om man annars är en bra förälder så är en vecka ingenting jämfört med en livstid. Men jag känner ändå att hon är så liten och så mammig... så jag vill nog gärna få tips av psykologen hur vi ska gå tillväga för att det ska vara så bra som möjligt för Leah.

Leah hade förstås gått upp otroligt mycket i vikt! Hon väger nu 5770 gram och är 59 cm lång (hon är 7 veckor gammal). På tre veckor har hon nästan gått upp ett kilo!


 

Jaha, vad ska man hitta på nu då?

Helt otroligt! Hon sover i liggkorgen även fast den inte är i rörelse... och har nog gjort så i en timme nu också. Jag blir nästan rastlös... jag har nästan glömt bort... vad ska man göra när bebisen sover (och inte på mig)???

 

Det otäcka ordet

Uha, igår låg jag i sängen hela dagen och tyckte synd om mig själv. Jag frös (hade nog feber) pga mjölkstockning och hade jobbiga tankar om cancern. Vill inte ens tänka ordet "cancer". I söndags så såg jag sambon chatta med en gammal kompis och han skrev att jag hade fått "cancer" och då bröt jag ihop...

Jag tycker inte om att dom kallar det jag har för "cancer" och till och med läkaren säger att sköldkörtelcancer är inte som andra cancer. Men varför måste det heta så då? För i min hjärna betyder cancer en massa strålbehandlingar, att man tappar håret och kanske dör.

Men jag vill inte leva i förnekelse heller och förneka att det är cancer jag har, för det är väl inte så nyttigt? Men det blir lite kortslutning i hjärnan när den cancern jag har inte stämmer överens med den bilden jag har av cancer...

Istället för "cancer" så har jag kallat det "min diagnos", "min sjukdom" eller "allt det här jobbiga"... jag vill inte använde det otäcka ordet "cancer".

 

Tisdag

Dom senaste dagarna har varit jobbiga med förkylning, mjölkstockninglite sömn (eftersom vi försöker vänja Leah att sova själv) och jobbiga tankar. Men nu är det dags att ta nya tag! Idag blir det en förmiddagsfika sen är jag bra sugen på att åka ut till Plantagen och handla blommor till balkongen.

Det är mycket som händer denna vecka med undersökningar, träff med narkosläkaren och datortomografi (jag tror att det är sån där röntgen som man ligger och åker in i).

Hoppas att ni alla får en trevlig tisdag! :)

 

Det tunga ordet

Some days the weight on my shoulders is just a bit too heavy...

 

Hur påverkas barnen?

Ibland är jag lite orolig för hur allt detta med sköldkörtelcancern påverkar barnen. Ibland vill jag vara för mig själv och bara tänka igenom allt. För det är inte alltid så lätt att vara glad och leka och skratta. Barnen kanske undrar vad det är som pågår för dom märker säkert att det är något som är annorlunda med mig (speciellt Zack).

Men det som oroar mig mest är hur det ska gå när jag ska vara en hel vecka ifrån barnen och då speciellt Leah. Jag tänker på hur hon grät i 2-3 timmar bara jag var borta en förmiddag, hur ska det då gå när jag är borta en hel vecka?

Jag är orolig att det ska bli som ett trauma för stackars lilla Leah. Men samtidigt tänker jag att det finns en hel del pappor som är borta i flera dagar från sina små barn och det brukar gå bra. Jag tror faktiskt inte att man är oumbärlig som mamma och att pappan kan vara minst lika viktig som mamman, men vissa barn är mer mammig än andra (vilket Leah är och Zack var inte).

Så dessa veckor fram till operationen och strålbehandlingen så får sambon ta Leah lite mer. Jag ska försöka pumpa ut mjölk mer så att han kan mata henne oftare. För hon är en riktigt hungrig liten en och jag tror det är därför just jag har blivit så viktig för henne. Det är ju jag som har maten!

Hon vill snutta så otroligt mycket också. Om man jämför vad barnen vägde när dom båda var en månad gamla så märker man en stor skillnad:
Zack: 4375 gr
Leah: 4840 gr

Och då vägde ändå Zack 200 gr. mer än Leah när han föddes! Och Leah kräks hur mycket som helst också... så man kan säga att hon i princip är bosatt vid mina bröst så det bidrar nog en del till mammigheten.

Sen ska vi försöka lära Leah att sova lite mer själv och somna själv... få se om vi lyckas med det men det hjälper nog en hel del om hon är van vid att sova själv istället för bredvid mig när jag ska vara borta en hel vecka. För jag vill verkligen inte att det ska vara jobbigt för henne att jag är borta, det är det som oroar mig mest just nu...

 

Leahs första leenden

Som jag skrev tidigare så har Leah börjat att le och det är ju så underbart! Jag blir så tårögd varje gång hon ler.

Jag försökte fånga några av hennes första leenden på kort idag, men det blev inte så bra. Suddiga och inte så fin bakgrund direkt. För man vill ju vara med i nuet och inte bara vara bakom kameran när så här fina saker händer.

Ibland är jag riktigt dålig på att bara njuta av det som händer just nu. För oftast tänker jag att jag måste fånga det på kort för att ha det som ett fint minne eller för att kunna blogga om det (bloggberoende som man är). Och man är ju faktiskt inte lika närvarande när man har en kamera emellan sig och det fina som händer...

Så ni får nöja er med lite halvdanna kort än så länge...


 

Plus och minus med syskonvagnen

Sofie - Radhusmamman
 undrade vad jag tyckte om vår Phil & Ted vagn:

Vi är verkligen supernöjda med vår Phil & Ted vagn. Jag hade ju supersvårt att bestämma mig för vilken syskonvagn vi skulle välja och jag velade fram och tillbaka... och var inte riktigt helt säker när vi väl hade köpt den heller. Men nu när vi har använt den i 7 veckor så kan jag säga att jag är supernöjd!

Plus:
+ Den är så smal, till och med smalare än vår gamla vanliga vagn.
+ Leah sover så bra i den, hon liksom gungas fram och tillbaka till sömns där nere.
+ Den är så lätt och lättkörd. Inte alls tung, inte ens med båda barnen i den.
+ Zack tycker att det är jätteroligt att sitta så högt upp och klättrar glatt upp och sätter sig i vagnen.

Minus:
- Bromsen är sjukt trög att få i och ur. Jag måste böja mig ner för att lossa på bromsen, men den börjar bli bättre.
- Jag blir lite nervös att folk ska råka slå till Leah med sin väska/påse på bussen eftersom dom missar att det ligger en liten bebis där nere (dock har detta aldrig hänt och det är kanske inte så stor risk för det egentligen).
- Det kan bli rätt så varmt där nere för Leah för att hon ligger så skyddad, men ibland är det ju bra, som när det blåser (och så bor vi ju i kalla Sverige).

Jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket att Leah ser mig upp och ner för oftast så sover hon ändå i vagnen. Det var lite svårt att få i och ur Leah i början tills man lärde sig hur man skulle göra (alltså utan att lyfta ur hela mjukliften). Jag har hört från andra att barnet kan börja sitta där under från 4 månaders ålder utan problem.

Den är relativt lätt att fälla ihop, men vi måste ta loss bakhjulen för att få in den i bagageluckan. Regnskyddet är bra och solskyddet också.

Sen så såg jag en tjej som hade monterat sitdelarna så att barnen satt med ansikterna mot varandra. Jag trodde inte att det gick?!? Jag försökte titta hur hon hade gjort med hon gick så snabbt, men jag är rätt så säker på att det också var en Phil & Ted Sport hon hade...

 

Gissa åldern på mina barn...

I fredags när vi var hos min syster för att fira att hennes dotter tog studenten så var det en BVC-sköterska där (min systerdotters killes mamma). Hon lyckades nästan pricka in exakt hur gammal Zack var, hon sa 20 månader och han är 21 månader gammal. (Jag blev ganska imponerad faktiskt!)

Sen så skulle hon gissa hur gammal Leah var. Jag förvarnade henne att Leah var väldigt stor för sin ålder. Och vet ni vad hon gissar på? "Nästan 3 månader" säger hon! Gah! Leah som är 7 veckor... alltså inte ens 2 månader (hon blir det den 25:e)!!

Så vi får nog börja kalla henne för "stora Leah" istället för "lilla Leah"...

 

Zacks första cykel


I onsdags så var min mamma, hennes man, min moster och min kusin här. Dom hade med sig en massa fina presenter till Leah och Zack.

Zack fick bland annat sin allra första cykel, en blå trehjuling, av min mamma. Han var verkligen överlycklig. Han tjatar alltid om cyklar när vi är ute (och bilar, och lastbilar.... och en massa annat...).

Tyvärr är hans ben lite för korta för dom når inte ner till pedalerna. Men han sitter gärna på den och vill helst att vi kör runt honom på den... inte så skönt för ryggen...

Mamma sa en rolig kommentar... att det var synd att dom inte hittade en röd trehjuling så att Leah också kunde ha den sen... (och ändå vet hon hur jag tänker när det gäller genus och sånt...)

 

Vår egna 5-minuters metod

Leah sover inte lika bra som Zack gör (och alltid har gjort). Hon har svårt att somna och komma till ro. Hon vill gärna somna och sova nära eller på någon av oss.

Så nu ska vi köra vår egna 5-minuters metod där hon får ligga 5 minuter på oss eller vid oss och sova, sedan lägger vi ner henne i hennes säng. När det går bra så minskar vi det med en minut till 4 minuter... osv... ända tills hon finner ro själv att somna i sin egen säng.

Idag har det än så länge fungerat bra med vår egna 5-minuters metod...

Varför vi så gärna vill att hon ska kunna sova själv? Ja, det är flera anledningar. Vi sover bättre själva, men nu blev det också lite "bråttom" eftersom jag kommer att vara ifrån henne en vecka och då är det bra om hon finner ro utan att behöva sova intill mig. Då blir det kanske inte lika traumatiskt och jobbigt för henne att jag är ifrån henne.

Så, nu hoppas vi att vår 5-minuters metod ska fungera (och helst bättre än den ökända 5-minuters metoden).


 

Velour mysdress


Jag sprang iväg och hämtade ut lite paket nu innan lunchen och i ett av dom fanns min efterlängtade mysdress från Odd Molly som jag hade beställt från MillaMi. Snabb leverans och så skickade dom med ett bubbelgum-rosa nagellack  :)

Mina gamla Juicy Couture-mysbyxor hade jag slitit så på så att det till och med hade blivit hål i dom!


Jag tycker att denna mysdress känns skönare och har bättre passform än min förra (Juicy byxorna var för stora, men hoodien var för liten även fast det var samma storlek). Sen så brukar Odd Mollys velourkläder dofta lite extra mycket av deras härliga Odd Molly doft  :)

Jag vill ha en ny mysdress som jag kan ha på sjukhuset sen också när jag kommer vara inlagd där en massa... kan ju inte gå runt där med hål i byxorna  ;)

 

J Beverly Hills


Jag fick erbjudandet att välja två valfri hårprodukter från J Beverly Hills och nu har jag hunnit testa dom lite.

Alla produkter från J Beverly Hills är fria från parabener och istället används extrakt från grönt te som konserveringsmedel. Produkterna är även fria från sulfater och istället används kokosextrakt för att produkterna ska löddra och göra rent.  

J Beverly Hills finns på utvalda salonger i hela landet.

Jag valde att testa deras Masque Treatment som är en hårinpackning som ska återställa fuktbalansen i hårbotten. Håret blir snabbt elastiskt, mjukt, reder ut sig och lugnas på djupet. En perfekt kur för väldigt lockigt, överbehandlat och skadat hår. Kostar 279 kronor för 350ml

Jag är inte så jätteförtjust i doften som är lite av en mint-doft. Men håret blev väldigt mjukt och lent.

Sen har jag även testat deras Bodifier som hårförtjockande stylingspray som ger extrem volym, tjocklek och fyllighet. Produkten är värmeskyddande och får tunna nordiska hår att både se och kännas tjockare. Kostar 199 kronor för 250 ml

Denna spray var perfekt för mitt tunna hår och gav bra volym tyckte jag. Detta är helt klart en produkt som jag skulle kunna tänka mig att fortsätta att använda. Den doftade godare också med en doft av kamomill och rosmarin.

 

Blö-blö på balkongen


Det är härligt med svensk sommar så att man kan vara ute på balkongen kl. 7 på morgonen och blåsa blö-blö (bubblor) utan att frysa ihjäl... (jag är ironisk, det är 14 grader här...brr...)

 

Hon log!

Ikväll så såg både jag och sambon Leah le ett par gånger!
Så härligt så jag fick tårar i ögonen!

Sambon påstod att han såg henne le för någon dag sen, men jag trodde inte riktigt på honom (eller ville inte tro på honom, jag ville ju vara med om hennes allra första leende). Men nu ikväll var vi båda säkra på att vi såg henne le!

Hon har lite svårt att le så hon gapar stort emellan leendena och försöker styra munnen... ser så gulligt ut  :)

Men tyvärr så fångade jag inte något av hennes första leenden på bild, var ju fullt upptagen med att titta på fina Leah  :)

 

Grattis Nadja på studenten! Min fina syste...

dsc00023 (MMS)

Grattis Nadja på studenten! Min fina systerdotter :)


 

Dagens fråga: Pierca bebisars öron?

Igår på sommaravslutningen på Zacks förskola så var även nya barn som ska börja till hösten inbjudna. Jag blev lite förskräckt när jag såg att en av dom nya barnen hade hål i öronen! Hon är bara 11 månader gammal och har hål i öronen!

Hur tänker man då? Det känns faktiskt som om man bara vill ha en liten docka att klä upp, men det är tusen gånger värre än att bara klä upp sin dotter i söta klänningar. För hur kan man frivilligt vilja tillfoga sitt barn smärta?? Och det handlar ju inte om några sekunders smärta utan örat värker och är svullet ett bra tag efter man har gjort hål. Och att riskera infektioner och allergier... Ska inte barnet få bestämma själv över ett sånt kroppsligt ingrepp...?

Men det verkar som om vissa tycker att det är helt okej att pierca en liten bebis öron. Vad tycker ni? Hur gammal ska barnet vara för att få ta hål i öronen?

 

Sommaravslutning på förskolan



Sommarfest på dagis blev det nu på eftermiddagen också.

På Zacks dagis så är det blandade åldrar på barnen (det kallas väl för "syskondagis"?), vilket har varit toppen då många utav dom äldre barnen har tagit hand om Zack som har varit minst. Idag så var det lite av en avslutning för dom äldre barnen som ska börja i skolan till hösten, lite sorgligt och dom kommer att bli saknade!




 

En härlig mix av cupcakes och fina barnkläder


Nyss hemkommen från eventet hos KappAhl. Himmelska cupcakes och en massa fina barnkläder till hösten och vintern bjöds det på. Även godis i överflöd, varmkorv och fiskdamm till barnen  :)


Overallen här ovanför fick vi i våra goodiebags (med lite annat). Den är så söt! Men tyvärr är den i storlek 62, vilket Leah har nu... så den kommer nog vara för liten för henne till hösten/vintern. Så det kanske blir en liten tävling med den som pris senare...

Det var roligt att se vilka barnkläder som kommer i höst!



 

Ensamheten i diagnosen

Ibland känns det så ensamt och otäckt med cancerdiagnosen. Det är jag, ensamt, som måste genomgå operationen och strålbehandlingen. Det är jag som ensamt måste vara stark och ta mig igenom detta. För att inte tala om hur ensam jag kommer att vara under den veckan som jag måste vara isolerad!

Men till skillnad från t.ex. förlossningarna så är det inte så många som vet vad jag går igenom och sambon kan inte dela erfarenheten med mig på riktigt samma sätt. Men då är ju förstås bloggen en bra ventil. Genom den så kan jag faktiskt hitta andra som har varit med om samma eller liknande saker. Jag får även skriva av mig och den som vill och orkar får lyssna...

Men ibland känns det väldigt ensamt när jag ligger i sängen och tänker och tänker...

Men missförstå mig inte! Jag får så otroligt fint stöd från familj och vänner och det är jag otroligt tacksam för! Så på så sätt känner jag mig verkligen inte ensam!


 

Men han kan ju faktiskt massor!


Hemma hos
Anna


Innan Leah kom och vi bara hade Zack så märkte man att det var så mycket Zack inte kunde. Han kunde inte äta med bestick än, han kunde inte säga hela meningar än, osv osv.. Man jämförde liksom honom med vad vuxna kan.

Men nu när vi har Leah så tänker man att Zack kan ju så otroligt mycket! För Leah kan ju faktiskt inte göra mycket hon... Så nu märker man verkligen hur mycket Zack har lärt sig under dessa 21 månader! Från att inte kunna någonting till att kunna gå, springa, klättra, prata och en massa massa annat! Det är verkligen helt otroligt!

 

Vi har saknat varann...


Det tog inte lång tid förrän Leah somnade på mig...


Idag var den längsta stunden jag och Leah har varit ifrån varannan... ca 5 timmar. Bra träning inför operationen och radiojodbehandlingen (då jag måste vara ifrån min familj i en hel vecka!).

Men det var nog lite jobbigt för oss båda... Jag kände längtan och stressade hem (jag sprang framför bussen för att stoppa den, för att jag höll på att missa den) och Leah grät i 2-3 timmar, enligt sambon. Uha, får ont i magen när jag tänker på stackars ledsna Leah...


 

Blogg2010

Jag hade förmånen att få en gratis biljett till Blogg2010, ett event som mestadels handlade om lagar kring bloggande. Mycket intressant och nyttigt!

Mycket kända ansikten var det också. Konferencier för det hela var Josefin Crafoord som var (som vanligt) ursnyggt klädd i en kort glittrig klänning och ett par knallröda skor (som hon själv har designat):


Vi fick se och klämma på delar av den sko- och väskkollektionen som Josefin själv har designat:


Andra kända bloggare som var där var bland andra Alexander Erwik (ansvarig utgivare på Finest.se). Li Åwall, Angela Monroe (gammal Robinson-deltagare), Petra Tungården (som var med i Glamourama och kallar sig annars för Shecity), mfl.



Vi pratade ju en hel del om sponsring och marknadsföring på bloggar och Petra berättade att hon t.ex. hade fått alla resor hon varit på betalda (!!). Och att hon får ca 10-15 mail om dagen från företag som frågar om olika slags samarbeten.

En annan känd bloggerska berättade öppet om hur hon oftast skrev att hon hade beställt grejer som hon egentligen hade fått... jag tror inte att hon riktigt fattade att det är olagligt (lite tokigt med tanke på att ett av semenarierna handlade just om detta). Men hon berättade att hon ofta fick komma till klädbutiker och själv välja ut plagg som hon gillade och ibland bad hon om ett extra set av plaggen som hon sen kunde lotta ut och då "fattade" ju läsarna att det var gratis kläder. Men marknadsföringslagen säger ju att man klart och tydligt ska skriva ut om det är reklam eller sponsring.

Gossips.se var också där och berättade om serien "Toppbloggarna" som ska visas i augusti med bland andra Jackie Ferm och Kissie.

Linn Herbertsson var också där och jag blev riktigt imponerad av henne. Hon verkade så otroligt vettig! Hon hade stenkoll på förmånsskatt, mm och verkade vara så otroligt professionell. Och hon var ändå bara där som gäst!

Sanna Bråding var också där. Men hon har tydligen slutat blogga och istället visade upp smycken som hon hade designat i samband med lanseringen av Tru: Blood drycken:

Dagens outfit: A-One Silk Camisole, Chrysalis wrap och Fornarina jeans. Armband från Rachel Leigh.


 

Fikapaus på Blogg2010. Ringde nyss hem för...

dsc00021 (MMS)

Fikapaus på Blogg2010. Ringde nyss hem för att kolla läget. Leah hade gråtit HELA TIDEN, fram tills några minuter sen då hon somnade. Kändes jobbigt att höra. Hur ska det då gå när jag ska opereras och vara ifrån henne en vecka?


 

Tack för den ICA!


Precis när jag har bakat värsta choklad- och hasselnötstårtan så kan man köpa två lyxmuffins för 10 kronor på ICA. Det går ju inte att låta bli... speciellt när man är som mig och bakverk är mitt godis. Jag väljer hellre muffins, bakelser och praliner än lakrits, hallonbåtar eller annat lösgodis.

 

Planer för resten av veckan...


Jag sitter här och pumpar ut lite mjölk så att Leah ska ha imorgon när jag är på Blogg2010 som jag har fått biljett till. Som jag skrev tidigare så är det mycket inplanerat denna vecka! Vilket är himla skönt, då finns det inte så mycket tid att deppa ihop.

Jag rapporterar mer om Blogg2010 imorgon. Jag tror att jag kommer att lära mig en massa nyttigt som jag kan dela med mig av till er  :)


 

Spinner silk strap dress



P.S. Den som undrar vad det är för klänning som Helena har på sig på bilden här nedanför så är det en #417 Spinner silk strap dress från höstens kollektion (i 100% silke och kommer att kosta 4000 kr)!


 

Det senaste om Odd Mollys webbutik och Köpenhamn

Jag har fått några frågor angående Odd Mollys webbutik som skulle ha öppnat nu april/maj. Jag pratade med min kontakt på huvudkontoret som säger att dom "jobbar på det" men hon skulle återkomma när hon visste releasedatum.

Förra veckan så öppnade Odd Molly sin butik i Köpenhamn och jag fick dessa bilder mailade till mig från invigningsfesten:

Butikspersonal (i mitten ser ni Helena som var butikschef i OM-butiken här i Stockholm förut):


Härliga cupcakes:


Fest med liveband:


 

Fontänen


Leah i sin babysitter


Jag satt här i soffan framför datorn när jag helt plötsligt ser i ögonvrån hur något far upp från vår säng. Leah ligger i vår säng. Sen så ser jag ju att hon kräks! Värsta fontänen, rakt upp! Jaha, då var det bara att byta kläder på henne igen (för tredje gången idag) och sängkläder.

Leah kräks oerhört mycket, så jag börjar faktiskt undra om hon har reflux. Zack kräktes knappt alls, ja, förutom någon enstaka gång... som denna (haha!).

Men Leah kräks hela tiden tycker jag, speciellt om hon ligger ner. Hon sover ibland i sin babysitter och då kräks hon knappt alls och hon trivs bäst upprätt. Ibland kommer det igenom näsan och ibland får hon "andnöd" i nån sekund (vilket är ganska läskigt). Jag ska nog prata med vår BVC-sköterska om detta nästa gång vi ska dit.

Men jag behöver inte oroa mig för att Leah kräks upp all mat. Som ni ser så är hon ju inte direkt spinkig  ;)


 

Sponsring på sin blogg

Jag har fått några frågor angående hur man kan få sponsrade saker via sin blogg.

I början så var det så att jag mailade dom webbutikerna som jag gillade och var intresserade utav och frågade om dom ville sponsra mig. Ibland fick man ett "javisst" och blev överlycklig. Men nu för tiden (jag har ju bloggat i över 3 år nu) så är det webbutiker och framförallt pr-byråer som mailar mig och frågar om jag vill prova någon ny produkt eller komma på någon event (där man kan få en goodiebag). Ibland tackar jag ja och ibland nej. I början tyckte jag att det var så roligt att få saker så då tackade jag ja till allt, men nu sållar jag ordentligt och kanske tackar ja till 50% av grejerna.

Det är pr-byråerna som kontaktar mig om nya produkter från stora företag och det är alltid roligt! Men när det gäller tävlingar så är det oftast webbutiker som sponsrar.

Några tips om du vill skaffa sponsorer till din blogg:
  • * Presentera dig och din blogg. Det kan vara bra att berätta hur många unika besökare du har per dag, hur länge du har bloggat och vad du brukar blogga om.
  • * Det kan även vara bra att berätta vilken sorts läsarkrets du har, är det t.ex. mammor som är intresserade av barnkläder eller är det läsare som är ute efter sminktips?
  • * Om du har haft någon sponsor tidigare så kan du berätta om du det gick. T.ex. hur många besökare till deras webbutik det genererade, hur mycket deras försäljning ökade, osv.
  • * Försök att hålla lite kontakt med dina sponsorer och visa intresse även efter sponsringen så återkommer dom nog gärna.
  • * Var alltid artig och "kräv" inte produkter. Jag har fått höra att många bloggare mailar webbutiker och kräver dyra klädesplagg, nåt sånt skulle jag aldrig göra!


Andra inlägg som kanske är intressanta:

Tips på hur man tjänar pengar på sin blogg, del 1.
Tips på hur man tjänar pengar på sin blogg, del 2.
Tips på hur man ökar besökarantalet till bloggen.


 

Grattis Lena!

Lena är vinnaren av en valfri Katvig t-shirt från Milk & Milla, grattis!

Lena -Chokladmamman om Vinn valfri Katvig t-shirt:

Om jag bara får välja ett märke som favorit måste jag nog säga Nova Star eftersom de är rätt könsneutrala, väldigt snygga, praktiska och sitter väldigt bra på sonen.

Håller tummarna för att vinna en snygg t-shirt till Alfons!


P.S. Jag har fler tävlingar på gång, när jag orkar ta tag i dom...

 

Tisdag

God morgon! Solen skiner här i Stockholm idag och jag har sovit ganska så bra. Leah vaknade bara en gång under natten, vilket är nog andra gången det händer. Men hon somnade väldigt sent, ca 22.45 och sov sen till ca 06.

Idag är en utav dom få dagarna som vi inte har en massa saker inplanerat så idag ska vi bara ta det lugnt!

Tack för alla era fina och lugnande kommentarer  :)

P.S. Anna har gjort en jämförelse av vilka slags kommentarer jag har fått i bloggen när jag har publicerat bilder på Zack respektive Leah för att se om det är någon skillnad på beroende på kön.

 

Krisens olika faser

Som lärare i psykologi så brukar jag lära mina elever om dom olika faserna man går igenom i en kris. Jag hade själv inte direkt upplevt dessa faser, förrän nu... och jag märker hur tydliga dessa två första faserna är för mig.

Man vet ju aldrig riktigt hur man kommer att reagera i en kris förrän man hamnar i en sån situation. Dessa faser kan gälla alla möjliga kriser, allt från att förlora en anhörig till att vara med i en trafikolycka till en utvecklingskris (t.ex. 40-årskris).

En kris har fyra olika faser: chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.

Chockfasen: Som det hörs på namnet så är det den första chocken på det som har inträffat. Vissa människor blir paralyserade andra blir hysteriska. Det var ganska så tydligt att jag försökte tänka rationellt och bara se till fakta. Jag försökte att rationellt se på det hela som vilken sjukdom som helst och försökte ha lite avstånd till det hela.

Reaktionsfasen: Jag känner verkligen att jag är i denna fas nu. För i reaktionsfasen så kommer alla känslor och man börjar verkligen reagera på det som har hänt. Antingen så kan man använda sig utav försvarsmekanismer (t.ex. förnekelse) vilket inte är så bra, eller så börjar man förstå att det som har hänt är faktiskt sant...

Idag och igår har varit en berg- och dalbana när det gäller mina känslor. Ena stunden är jag ganska glad och andra stunder är jag ledsen eller arg. Jag har börjat fatta att jag faktiskt kommer att få äta medicin hela livet, vilket känns tungt eftersom jag har aldrig direkt varit sjuk (bara nu under min senaste graviditet men det visste jag ju att det var övergående).

Jag börjar tänka mer på framtiden. I chockfasen så tänker man mest "här och nu" och det märktes att jag mestadels tänkte på operationen eftersom den låg närmast i framtiden, men nu i reaktionsfasen så tänker jag på medicineringen som kanske kommer att vara jobbig. Jag har hört att det kan vara svårt och jobbigt att hitta rätt dosering på medicinen. Att man kan bli väldigt trött och deppig om doseringen inte blir rätt... låter inge vidare!

 

Läkaren sa flera gånger imorse att diagnosen som jag har fått innebär inte att mitt liv kommer att förkortas och det är ändå det viktigaste. Men jag ser ändå framför mig hur jag kommer att få gå på kontroller under dom närmaste 10 åren och att jag kommer att få äta Levaxin resten av livet.

Bearbetningsfasen hoppas jag på att jag snart kommer in i. Att jag kan acceptera det som har hänt utan att ibland brista ut i gråt eller bli arg på sambon för små saker (när jag egentligen är arg över situationen).

En del kroppsliga symtom har visat sig också under dessa dagar. I tisdags (innan jag visste exakt vad det var och jag bara visste att jag skulle ta med mig en anhörig till läkaren) så hade jag flimmer framför ögonen ett tag av all stress och igår och idag har jag mått illa och haft riktigt ont i magen ibland (nästan så att jag har trott att det har varit något fel med magen också, men det måste ju bero på allt detta). Matlusten är ju inte på topp just nu men jag försöker få i mig lite eftersom jag ammar.

Vi har ganska mycket inplanerat denna vecka, vilket känns skönt. Det är skönt att få tänka på annat och inte bara sitta och älta, för det känns som att jag får ut mina känslor väldigt bra genom att skriva här på bloggen och genom att prata med mina närmaste.


 

Det allra senaste från USA

Ett bageri här i närheten har precis satt upp denna skylt i sitt fönster:


Ursäkta, men det senaste i USA?!?! Cupcakes hade funnits ett bra tag när jag var liten och bodde i USA... så det känns lite som om dom inte har så bra koll.

Sen "är trenden på väg hit"?? Är den inte redan här? Jag tycker att var och varannan bloggerska bakar cupcakes och har gjort så nu ett tag... Exempel, exempel och exempel.

Men dom var söta deras cupcakes (men man måste tydligen beställa minst 10 stycken?!?!)



Men jag blev lite sugen på att baka cupcakes nu... brukar du baka cupcakes?


 

Första träffen med kirurgen


Vi var iväg till kirurgen imorse. Sambon och Leah fick följa med förstås och jag fick ta amningspauser emellanåt.

Kirurgen berättade lite mer om själva operationen och behandlingen efteråt. Hon gjorde även en ultraljudsundersökning av min hals.

Jag kommer att opereras om 3 veckor ungefär. Innan dess så kommer jag få göra fler undersökningar (tror att det var 3 stycken) bland annat en skiktröntgen.

Men operationen tar ca 3-4 timmar och man brukar kunna åka hem dagen efter eller eventuellt två dagar efter. Man brukar klara sig på alvedon efteråt och det brukar bara kännas som en jobbig halsfluss efter i halsen.

Ca 4 veckor efter operationen så kommer jag få en radiojodbehandling, som är radioaktivt jod som ska ta bort alla små rester av cancern som kan finnas kvar. Då kommer jag att bli inlagd 2 dagar och sen får jag inte komma i närkontakt med några andra inom en vecka (eftersom man blir lite radioaktiv). Hur lätt kommer det vara med Zack som kommer vilja kramas? Det kommer ju inte gå att säga åt honom att han inte får vara nära mig. Så jag och sambon pratade om att han kanske ska åka till sina föräldrar den veckan eller/och att jag eventuellt tar en sista minuten resa någonstans den veckan (om man får).

Läkaren sa att jag kommer kunna amma efter operationen men efter radiojodbehandlingen så kommer det inte att gå, förstås.

Nu efter att ha pratat med kirurgen så känner jag mig lugnare. Det enda som känns jobbigt är att jag kommer behöva vara ifrån min familj en hel vecka. Inte se eller krama mina barn på en hel vecka... usch va jobbigt det kommer att bli!

 

Besiktning x 2

Imorgon är det dags att träffa kirurgen på morgonen. Nervositeten har ökat under dagen. Vad kommer läkaren att säga? När ska jag operera mig? Hur kommer operationen att gå till? Frågorna samlas på hög och knuten i magen blir större och större och magen ville inte ha någon middag i sig ikväll.

Läkaren ska tydligen göra ett ultraljud på min hals för att kartlägga körtlar och vener. En lite utförligare undersökning inför operationen blir det också.

 

Imorgon är det även dags för bilbesiktning på eftermiddagen. Vi hade tänkt boka om den tiden, men det fanns ingen annan tid förrän i juli och då blir det körförbund på bilen. Men sambon får besikta bilen i år.

Bilen har inte klarat sig igenom besiktningen något år som vi har haft den (3 år), så jag räknar inte med att det kommer att gå så bra i år heller. Hoppas bara att "besiktningen" av mig imorgon kommer att gå bättre än vad det brukar gå för bilen.


 

Saftig choklad- och hasselnötstårta

Idag har min syster varit här och hälsat på. Jag hade bakat en supergod choklad- och hasselnötstårta som vi mumsade i oss (den är glutenfri också). Den blev lite kladdig i mitten, men det gjorde inte så mycket för den var ju supergod ändå! :)



300 gr hasselnötter
300 gr mörk choklad
1 msk kakao
200 gr mjukt smör
1 dl strösocker
6 ägg

1. Sätt ugnen på 175 grader
2. Mixa hasselnötterna till ett fint pulver
3. Hacka 200 gr av chokladen grovt och kör den i mixern tillsammans med nötterna
4. Tillsätt kakao, smör och socker och mixa krämigt
5. Separera äggen och tillsätt äggulan i smörsmeten och mixa
6. Vispa upp vitorna till ett hårt skum
7. Vänd försiktigt ner äggvitan i chokladsmeten
8. Fyll smeten i en smord teflonform med löstagbarkant. Bryt den resterande chokladen i bitar och stick ner i smeten.
9. Baka kakan i mitten av ugnen 35-40 minuter. Prova med en sticka, den ska vara torr.

Peanut butter frosting
½ dl mjukt jordnötssmör
2 ½ dl florsocker
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
100 gr philadelphiaost
1 msk varmt kaffe
Blandade nötter till garnering

1. Rör jordnötssmör, florsocker,, kakao, vaniljsocker och philadelphiaost krämigt. Tillsätt kaffet.
2. Bred frostingen på tårtan och garnera med blandade nötter

 

Dagens Zack


P.S. Bra barnkläder har rea just nu på denna body (och annat också)


 

Bra Odd Molly rea


DeepFling har en riktigt bra rea just nu (på redan billiga priser). Det kliar lite i köp-fingrarna  :)

Dom gör väl plats för pre-fall kollektionen som kommer redan nästa månad!

 

Leah, 6 veckor, här är ditt liv


Idag är det 6 veckor sen Leah kom till världen. Tänk va tiden går fort!

Hon växer så det knakar. Jag tycker att hon ser riktigt stor ut nu! Hon har redan storlek 62 på kläderna (fast det är lite stort).

Hon fokuserar rätt så bra med blicken nu. Hon har också börjat sova bättre och längre stunder (uppåt 5 timmar åt gången ibland). Men hon har ofta luft i magen som hon kämpar med (men hon gråter inte, utan mer grymtar) och så kräks hon en hel del (Zack kräktes knappt alls). Så det blir ofta klädbyten för både henne och oss.

Hon är underbart söt och blir lugn när man klappar henne på huvudet (som en katt nästan, haha). Hon tycker om att sova tätt intill mig under min arm så att hon känner armen mot sitt huvud. Hon föredrar att vara upprätt när hon är vaken, tror att det har med luften i hennes mage.

Leah är väldigt mammig (tror att hon vill ha nära till maten, eftersom hon vill äta så ofta) så tyvärr kan inte sambon ha henne hos sig lika mycket som jag kan. Även Zack är väldigt mammig just nu så det är inte många stunder som jag inte har någon unge fastklistrad på mig  :)

 

Smaka på Stockholm

För tredje året så var jag och sambon på tillställningen Smaka på Stockholm i Kungsträdgården. För er som inte vet vad det är så är det restauranger i Stockholm som har olika tält där man kan få komma och provsmaka rätter från deras meny.


Tanken är att man ska få provsmaka deras meny för en billig peng, men snåla Bambi tycker snarare att man får massproducerade rätter som ska efterlikna något från deras meny till överdrivna priser. Men det är i allafall en trevlig tillställning.


T.ex. så åt vi crepes på ett ställe och fick då en pannkaka med nutella på (den var alltså inte ens ihop vikt) för 40 kronor!




Vår läkarkompis Daniel bjöd på brända mandlar och även Zack fick smaka. Med en läkare i närheten så vågar man låta barnen äta hårda saker också...




 

Halvtid

Jepp, nu har Zack gått ner på halvtid på dagis. Man får ha första barnet på heltid på dagis fram tills andra barnet blir en månad gammal, sen är det max halvtid som gäller. Nu föddes Leah den 25:e och då tyckte Zacks dagis att det var enklast att ta halvtid från månadsskiftet istället (och var snäll och "bjöd" på några heltids-dagar).

Jag har hört att det väldigt olika från kommun till kommun hur många timmar man får ha första barnet på dagis när man är föräldraledig. Jag vet att månag kommuner har max 15 timmar i veckan, vilket blir 3 timmar om dagen (vilket är väldigt lite, speciellt om man har långt till dagis... då hinner man knappt hem innan det är dags att hämta igen). Men här i Stockholm är det 30 timmar i veckan som gäller, alltså 6 timmar om dagen.

Zack älskar dagis jättemycket, så det är lite synd att han får vara där lite mindre (fast nu blir det bara ca 1 timme mindre per dag). Jag vet att en del föräldrar ser det som prestige eller att man bör ha första barnet hemma helt och hållet när man är föräldraledig. Men det skulle aldrig komma på frågan för oss!

För det första för att Zack älskar dagis så mycket (på helgerna säger han "dagis! dagis!" och vill gå dit och då får vi förklara att det är helg, detta upprepar sig varje helg). För det andra så skulle jag aldrig orka att roa och stimulera Zack samtidigt som jag tar hand om Leah (som ibland är väldigt krävande). Jag vill faktiskt ha lite tid för mig själv också... För det tredje så skulle det kännas taskigt mot Leah att hon inte får samma chans tilla nknytning och uppmärksamhet i början som Zack fick. Om Zack skulle vara hemma också så skulle det mesta av min uppmärksamhet gå till honom och Leah skulle inte kunna få allt för många stunder av total uppmärksamhet, vilket hon nu kan få när Zack är på dagis. För det fjärde så skulle Zack aldrig kunna få samma sociala samspel om han var hemma med oss. Jag känner tyvärr inte allt för många föräldralediga/lediga/arbetslösa med barn i Zacks ålder...

Dagis är kanske inte passar alla mindre barn, men det passar Zack jättebra så därför känns det så självklart att han ska gå kvar där även fast jag är föräldraledig.

 

Snåla Bambi

Subway har himla goda smörgåsar, men himla dyra smörgåsar är dom också... Deras lunchmeny kostar 62 kronor, men då får man bara en liten smörgås (15 cm) och blir knappt mätt... Så då får man punga ut med hela 82 kronor för en 30 centimeters smörgås. Man blir mätt... men fattig!

82 kronor, det tycker jag är mycket för en smörgås!


 

Att skryta om sina barn


Nina bloggar idag om att skryta om sitt barns utveckling. Jag tycker att man som förälder ska få skryta om sitt barn. Klart att man ska vara stolt över sina små älsklingar!

Jag känner att jag jämförde nog Zack med jämnåringa mest när han var yngre. Det hade nog mest att göra med att man var ny i föräldrarollen och kände sig osäker. Nu för tiden så bryr jag mig inte så mycket och jag vet att Zack är duktig på vissa saker och mindre duktig på andra saker.

Jag tycker faktiskt att det är roligt att läsa om hur duktiga andra barn är och hur stolta deras föräldrar är över dom. Vad tycker ni? Är det roligt att läsa om barns utveckling och hur duktiga barn är?

Så nu ska jag ta och skryta lite:

* Zack är och har alltid varit väldigt tidig i sin motoriska utveckling. Han kunde tidigt gå upp och nerför trappor, klättra upp på saker, mm.

* Zack har länge kunnat stapla flera klossar på varandra, uppåt 4-5 stycken.

* Zack har extremt bra tålamod (vilket jag inte trodde att barn kunde ha). Man kan säga åt honom att "vänta" och han blir sällan arg eller otålig.

Leah kan ju inte så mycket än.... men hon är ju ganska så duktig på att äta. Det kanske syns på henne också?  ;)

 

Nytt från Semper: Småfolk!


Förra veckan fick jag hem ett paket från Semper med några produkter från deras nya matserie: Småfolk. Småfolk är olika slags mellanmål som är anpassade till barn i förskoleåldern.

Alla Småfolkprodukter är märkta med produktlöftet No Junk vilket innebär att de varken innehåller onödiga tillsatser eller tillsatt socker och salt. Alla produkter är dessutom ekologiska!

Zack älskar russin och gillade även kexen och riskakorna, så jag kan tänka mig att det kommer bli köp av dessa produkter i framtiden. Paketet med kex innehåller 5 små påsar med kex, vilket gör det väldigt enkelt att ta med sig också.

 


 

Min läkare ringde nyss...

Jag tog en massa blodprover när jag var där i onsdags (och fick beskedet om sköldkörtelcancer) och idag hade provsvaren kommit från labbet.

Allt såg jättebra ut sa hon. Inga andra organ har blivit påverkade, så cancern har inte spridit sig. Så det är bara att ta bort sköldkörteln så förvinner allt av den otäcka cancern! Det var otroligt skönt att höra  :)

 

Tid att oroa sig


Söta Leah nyss (hon har rivit sig på kinden, trots att jag filar och filar hennes naglar!)


Det var lite jobbigt att behöva säga till dagispersonalen att vi måste lämna Zack mycket tidigare på måndag (eftersom vi ska träffa kirurgen då). Jag var inställd på att jag skulle berätta varför också, men det behövdes inte så då lät jag bli... Det var ganska så fullt upp med vernissagen så det är nog bättre att ta det i lugn och ro senare.

Det gjorde mig lite deppig. Det blev väl så verkligt igen. Min syster sa igår att det var hemskt att det skulle hända nu när jag har småbarn för då ska man bara få fokusera på dom och inte behöva oroa sig över sig själv. Men samtidigt så gör småbarn att man ibland inte har tid att oroa sig, eftersom dom inte förstår vad som händer så kan dom inte "vänta" utan dom behöver uppmärksamhet som vanligt.

Så på ett sätt är det skönt att det hände nu, för jag kan inte deppa ihop helt. Jag kan inte stänga in mig i sovrummet och gråta hela dagarna för Leah och Zack behöver mig och det ger mig mycket styrka. Jag är så glad och tacksam för min fina familj, släkt och vänner. Tack för att ni finns här för mig.


 

Mycket exklusiv konstutställning


Vi har varit på en mycket exklusiv vernissage nu på morgonen, bara inbjudna fick komma och vi var några av dom få lyckligt lottade som fick se på dom fina verken.

Vår kreativa son hade gjort ett jättefint handavtryck och en minimalistisk tavla:


Roligast var att läsa vad barnen hade sagt om sina tavlor. Man hör riktigt hur tankarna gick när dom målade:


Jag och Zack:


I hallen finns en tavla med roliga citat från barnen:


 

Tunga papper

För det mesta känner jag mig positiv och stark när jag tänker på min cancerdiagnos. Men ibland så blir det tungt och tårarna kommer.

Jag klarar till exempel inte av att läsa pappret med mina provsvar. Det är så många tunga läkarord på latin som gör att det känns så allvarligt. Alla obegripliga ord som har med mig att göra... känns så konstigt! Konstigt att jag ska vara så sjuk så att det inte ens går att använda begripliga ord på svenska när dom ska skriva om mig...

Med posten idag kom också ett papper från kirurgen som jag ska träffa. Det kändes också tungt. Papper, hälsodeklaration som ska fyllas i... allt blir så verkligt och allvarligt igen.

Jag har skapat en kategori på bloggen som heter "Sköldkörtelcancer". Känns lite tråkigt att skapa en sån kategori, men samtidigt så är det nog bra att samla inläggen som handlar om det på ett och samma ställe.

 

Hörntand som har tittat fram

Zacks hörntänder är på väg fram och det verkar göra så ont! Han har varit extremt gnällig dom senaste dagarna, knappt ätit något och storgråtit vid tandborstningen. Imorse såg sambon att en av hörntänderna hade spruckit fram och bekräftade det vi har trott nu ett par dagar.

Zack har aldrig varit så här gnällig, ledsen och kinkig som dom senaste dagarna. Så det verkar vara riktigt jobbigt med hörntänderna, stackarn...

 

Saker man hade glömt om nyfödda bebisar


Man glömmer så fort hur det var att ha en sån här liten bebis! Några exempel:

* Att man vaknar vid minsta lilla ljud från bebisen och tror att den ska dö, innan man lärt sig alla pip, stön, grymtningar och andra läten.

* Att bebisar har veck överallt! Verkligen överallt! På armarna, på låren och för att inte tala om dom jobbiga halsvecken där bebisspya gärna hamnar. Och det är inte så lätt att göra rent dom alltid...

* Att dom minsta blöjorna läcker så lätt. Man måste byta blöja hela tiden!

* Att det är så enkelt att sköta om bebisen. Den kränger inte, protesterar inte, vänder inte bort huvudet, osv...

* Att man kan ligga hur länge som helst och bara titta på bebisen och dom små små tårna, fingrarna och den lilla näsan är ju hur söt som helst!

* Att små bebisar kan somna lite vart som helst och man kan ha tv:n på, man kan prata och till och med dammsuga i samma rum som bebisen sover.

* Bebisar kräks om dom ligger och viftar för mycket på armarna. Bebisar kräks om man gungar dom. Bebisar kräks om man vänder på dom. Bebisar kräks om man lyfter upp dom.

 

En "vanlig" sjukdom bara...

Jag tog en fika med härliga Anna nu på morgonen. Jag har fått så mycket styrka och kärlek från familj och vänner dom senaste dagarna så jag mår faktiskt riktigt bra och känner att detta kommer gå bra.

Som jag har sagt till några av mina vänner så känns det inte alls som att det är cancer jag har. Eftersom det inte är flera strålbehandlingar som jag måste gå igenom och jag kommer inte heller tappa håret eller så och att det är så bra prognos efter operation så känns det mer som om jag har en sjukdom bara (som råkar ha etiketten "cancer"). Typ "din sköldkörtel har slutat fungera och du måste operera bort den"... eller nåt sånt. För det är ju bara det som ska göras (och eventuell en radiojodbehandling) sen är jag frisk. Så jag försöker se det som vilken "vanlig" sjukdom som helst som kräver en operation.

Sen har jag inte heller tänkt att detta ska bli en sjukdomsblogg. För jag hoppas förstås att jag snart ska kunna lämna detta med sköldkörtelcancern bakom mig.


 

Mycket kan förändras på ett dygn

Tänk va mycket som kan förändras på bara några timmar. Från att vara en frisk nybliven 2-barnsmamma till att ha cancer... det känns ganska så overkligt. Jag är ju ingen "cancerpatient"! Jag är ju frisk och mår bra!

Ena stunden så tänker jag att ångrar att jag åkte och kollade upp den där knölen jag inte hade några besvär utav. Det är den fega delen av mig, som hellre hade varit lyckligt ovetandes... men den rationella delen av mig säger förstås att det var bra att det upptäcktes så tidigt.

Vi har en nära vän som är nyutexaminerad läkare som vi har pratat en hel del med det senaste dygnet och det känns skönt att ha någon som känner oss väl som man kan prata med det här om och som vet lite mer. Men han bekräftar i stort sett allt vi redan vet. Överlevnaden ligger på 96-99% efter 20 år, man brukar bara ligga kvar en natt på sjukhus och man brukar inte ha några besvär senare. Det enda som kunde hända var att någon nerv kunde kanske skadas under operationen, vilket ledde till att man fick en hes röst men det hände bara i ca 1% av fallen.

Men det är en väldigt ovanlig cancerform, bara ca 300 om året drabbas. Så då tänker jag, varför skulle just jag bli drabbad? Men andra stunder tänker jag att det kunde ju ha varit mycket mycket värre...

Jag är jättetacksam för min fina familj och vänner som har stöttat mig så fint det senaste dygnet. Och tack till er alla för era fina ord  :)

 

Beskedet från läkaren

Timmarna fram till läkarbesöket kändes evighetslånga och jag har hunnit tänka tusen olika tankar. Allt från att dom har nog blandat ihop mina provsvar med någon annans till att jag har en vecka kvar att leva. Men jag känner mig ju så frisk så det har även känts väldigt overkligt allihopa.

Läkaren var i tid denna gång, vilket inte kändes bra... för hon är alltid minst en kvart sen men nu verkar hon tycka att det var viktigt att vara i tid. Hon började med att säga att hon hade både bra och dåliga nyheter. Inte så roligt att höra... men jag förstod ju att det var någonting så det var ju ingen överraskning.

Sedan berättar hon att jag har cancer i sköldkörteln. *chock* Men säger att jag har en mycket långsam form och att det är en väldigt lindrig form av cancer. Men jag behöver operera bort sköldkörteln och då brukar allt bli bra. Jag kommer dock få äta medicin resten av livet, men det blir nog inte allvarligare än så. Jag kommer nog också få göra en radiojodbehandling efter operationen för att vara säker på att ta död på alla rester (om det finns några).

Papillär cancer heter den formen jag har och om ni är intresserad så kan ni läsa mer om det här ---> klicka

Redan på måndag ska jag till kirurgen och prata med läkare om operation. Min läkare sa att dom hade klämt in mig så snabbt eftersom jag har småbarn och att jag vill nog få det överstökat då så fort som möjligt (slippa oroa mig).

Även om det känns tungt att få ett cancerbesked så känns det ändå inte så farligt. Prognoserna ser goda ut och nu för tiden så behöver inte cancer betyda döden. Jag hade mycket värre prognoser i mitt huvud!

Jag har sovit nu en stund på eftermiddagen och ätit lite. Det är också skönt att veta vad det är, ovissheten är hemsk!

Det jag var/är mest rädd för är att dö, men det verkar inte vara någon fara med denna sortens cancer. Sen så känns det läskigt att bli opererad och nersövd. Det har jag aldrig blivit. Lite tråkigt är det att jag inte kommer att kunna amma Leah efter operationen och radiojonbehandlingen. Men huvudsaken är att jag blir frisk och att jag får se mina underbara barn växa upp!

 

Ett mycket allvarligt inlägg

Detta är det mest allvarliga inlägg jag någonsin skrivit i bloggen och jag hoppas verkligen att det inte ska behöva bli mer allvarligt än så här.

För någon vecka sen besökte jag min läkare för att kolla upp en liten knöl jag har haft på höger sida av halsen (läkaren bedömde att den var 1,5 x 2 cm). Jag har haft den i flera år, i allafall minst 2-3 år, kanske längre. Den har inte växt. Den har inte gjort ont. Jag har bara varit lat och inte orkat kolla upp den. Varför jag kollade upp den nu? Jo, jag hade ett frikort sen alla besök hos sjukgymnasten (ja, jag är lite snål..) och jag tänkte att nu har jag tid att göra sånt jag har skjutit upp.

Min läkare känner på den och ger mig en remiss att få den punkterad (sticka hål i den för att se vad som finns i den). Hon säger att jag åka och göra det när jag har tid eftersom dom har drop-in så det är bara att åka dit.

Jag åkte dit förra veckan, i onsdags. Läkaren sticker hål på den och jag hör ett "slurp". Sen så berättare läkaren att det bara var vätska i knölen och att nu är den borta. Det var vad dom kallade en väldigt godartad cysta och så skämtade han lite med mig. Men säger att jag kommer att höra från min läkare inom en vecka. Jag känner mig lättad och har knappt tänkt på det sen dess (fast egentligen var jag inte alls särskilt nervös innan heller..).

Sen så ringer en sjuksköterska idag straxt innan kl. 17 och säger att jag har fått tid för återbesök hos min läkare imorgon kl. 10. Jag säger "okej" och lägger på. Ett par minuter senare ringer samma sjuksköterska igen och säger "Jag glömde säga att du ska ta med dig en anhörig imorgon till ditt besök.". Jag blir helt ställd och säger bara "Ok. Tack. Hejdå."

Jag börjar prata med sambon om detta och frågor börjar snurra i mitt huvud. Varför ska jag ta med mig en anhörig? Sambon tycker att jag ska ringa upp dom och fråga varför, så jag gör det. Sjuksköterskan säger att det är vad läkaren har sagt åt henne. När jag frågar lite till så säger hon "Det kanske är för att du har småbarn så att du och läkaren ska kunna prata ifred.". Det är allt jag får veta.

Det lät som en dålig förklaring för att lugna mig från sjuksköterskans sida. Hon hörde kanske Leah i telefon för att jag gick och bar på henne då.

Så nu snurrar allt möjligt i mitt huvud, som ni kanske förstår. Varför ska jag behöva ta med en anhörig? Varför säger min läkare så om det inte är väldigt väldigt allvarligt? Varför skrämma upp någon om det inte är riktigt allvarligt? Men samtidigt så pekade allt innan samtalet idag på att det inte var något farligt. Så det går liksom inte ihop.

Tårarna har runnit ikväll och jag har tänkt hemska tankar. Om det är något allvarligt så kommer Zack och Leah inte ens minnas mig, dom är ju så små. Och jag tänker, jag visste väl att mitt liv var för bra för att vara sant... jag var för lycklig... Men jag tänker också, hellre mig än något av mina barn....

Hemska hemska tankar och hur ska jag kunna sova inatt?

 

Allt blir så mycket godare utomhus

Zack mår bättre idag, men han har varit hemma från dagis idag också. Vi tog en fika på balkongen allihopa i solskenet.

Allt smakar ju så mycket godare när man äter eller dricker det utomhus. Det finns ju inget godare än ett glas vin på en uteservering, en picknick i gräset, lite varm choklad i skidbacken eller en kopp te på balkongen.

P.S. Och så har jag köpt sånt där Naturgodis som man tror ska vara nyttigare så man betalar sju gånger så mycket för den... Gott är det men kanske inte sju gånger så gott som vanligt lösgodis...

 

Tips på hur man ökar besökarantalet på sin blogg. Del 9.

Här kommer lite fler tips på hur man kan öka besökarantalet på sin blogg (alla tips finns samlade i kategorin Bloggtips).

En ny grej på Bloglovin' är att man kan välja att "gilla" vissa inlägg:

Jag antar att dom flesta prenumerar på sin egen blogg på Bloglovin' och då kan man klicka på "gilla" på sina egna inlägg. Så finns chansen att ditt/dina inlägg kommer upp bland "populära inlägg" och jag vet att jag brukar i allafall kolla igenom dom ibland och då finns en del inlägg med som bara någon enstaka har "gillat".

Sen kan man även be sina läsare att gilla inläggen (vilket ni jättegärna får göra med mina inlägg). *ler snällt*





När du har en tävling på din blogg så kan man locka fler deltagare (och läsare) genom att tacka dom som deltar i tävlingarna. När en person har skrivit att den deltar i din tävling så kan du klicka in dig på hennes/hans blogg och skriva en kommentar i stil med "Tack för att du deltar i min tävling. Jag kommer att utse en vinnare på lördag."

Då ser dens läsare kommentaren om din tävling och chansen är större att dom klickar sig in till dig också. Sen är det alltid är trevligt att hälsa på hos dina läsare :)



Jag brukar alltid försöka se till att ha några inlägg på lager. När jag kommer på en idé om ett blogginlägg så kanske jag skriver några stödord i ett inlägg och sparar det som utkast. Sen så kan jag spåna vidare i någon dag eller två och fortsätta och skriva. Man hinner tänka igenom inlägget ordentligt och komma på fler idéer.

Det är också bra att ha några färdiga inlägg på lager ifall du får bloggtorka någon dag eller ifall du inte kommer vara hemma så mycket. Då är det bara att publicera lite snabbt innan du ska iväg!

Det är också bra att sprida ut inläggen under dagen. Jag brukar försöka tänka lite på tidpunkterna för när jag publicerar inläggen. Många läser bloggar under sin lunch, så det är bra att publicera något inlägg lagom till lunchtid. Men sen läser också folk bloggar på kvällen när dom är hemma också. Sen är det ju olika beroende på vilka läsare man har, t.ex. vet jag att jag har en del mammalediga mammor som läser bloggen och dom är kanske uppe tidigt och då är det även bra att publicera något inlägg tidigt på morgonen och då har jag ibland förberett ett inlägg kvällen innan som jag bara kan klicka på "publicera" på morgonen så slipper jag sitta och fundera ut ett bra inlägg när jag är halvt vaken.



Detta med besöksräknare är en konstig sak. Dom kan visa oerhört olika. Men det beror på att dom räknar på olika sätt. En del räknar unika besökare per timme (deras räknare nollställs varje timme) medans andra räknar unika ip-nummer under ett helt dygn. Många har ju en liten ikon som ska laddas och det är inte alltid att ikonen fungerar eller hinner laddas ordenligt om besökaren klickar sig bort från din blogg snabbt. Så därför kan det variera så mycket från besöksräknare till besöksräknare.

Men eftersom vissa räknar unika besökare per timme så kan det vara bra att försöka tänka på att ha minst en timme mellan inläggen så att dina besökare kommer tillbaka med minst en timmes mellanrum.

Men eftersom dom räknar så olika så kan det vara bra att ha flera olika räknare och inte bara förlita sig på en enda besöksräknare. Jag använder t.ex. bloggtoppen, Google Analytics, Susnet och blogg.se's egna räknare förstås.

Ett annat sätt att få många besökare är att bli högt rankad av Google, alltså att man kommer högt upp när folk söker på något. Google har olika sätt att värdera sidor, sidor med högt värde kommer förstås upp först bland sökresultaten. Men ett sätt att bli högt rankad är att sidan har minst 500 ord. Eftersom varje inlägg på en blogg räknas som en sida så gäller det alltså att skriva långa inlägg (500 ord är mycket). Det är kanske inget man orkar göra varje dag, men någon gång ibland och det kan vara bra att veta   :)

Obs! Detta är dock ingen anledning till att särskriva en massa ord för det är bara irriterande att läsa. (Som jag har skrivit tidigare bland tipsen så bruka folk bli väldigt irriterad på språkfel och det kan leda till att du tappar läsare.)

När det gäller sökord som Google tittar på så är ord som förekommer ofta, ord i rubriken, fetmarkerade och kursiverade ord extra viktiga. Villket kan vara bra att tänka på om du vill att ditt blogginlägg ska komma upp när folk söker på något speciellt på Google.

P.S. Som ni kanske såg bland mina utkast på bilden, så kommer snart ett inlägg om sponsring på bloggar eftersom flera av er har frågat om det. Prenumerera gärna på bloggen så att du inte missar det (och gilla gärna mina inlägg på Bloglovin' också):

bloglovin


 

JNYdesign

För ett tag sen så fick vi hem ett stort paket från JNYdesign med deras vårnyheter. Zack har tidigare haft en body från JNYdesign, då med djungelmönster. Han älskade alla djungeldjuren på bodyn och pekade ofta på lejonen och girafferna på den.

På vårkläderna så är det djur från bondgården istället och Zack är lika förtjust i kläderna nu som i höstas! Han pekar på kossan och säger "mu!" och pekar på grisen och säger "iiiis!".

Kläderna från JNYdesign finns i så härliga färger och folk frågar ofta mig vart jag har köpt Zacks tröja när han har den fina gröna tröjan med bondgårdsdjuren på.


Zack och Leah fick även mysiga velourbyxor från JNYdesign som matchar tröjorna och bodiesarna så fint  :)

Tusen tack till Jenny på JNYdesign för dom otroligt fina kläderna!  :)

P.S. Vårkläderna med bondgårdsdjuren på finns att köpa hos t.ex. Matador Kids.

 










Beauty Planet