Man glömmer så fort hur det var att ha en sån här liten bebis! Några exempel:
* Att man vaknar vid minsta lilla ljud från bebisen och tror att den ska dö, innan man lärt sig alla pip, stön, grymtningar och andra läten.
* Att bebisar har veck överallt! Verkligen överallt! På armarna, på låren och för att inte tala om dom jobbiga halsvecken där bebisspya gärna hamnar. Och det är inte så lätt att göra rent dom alltid...
* Att dom minsta blöjorna läcker så lätt. Man måste byta blöja hela tiden!
* Att det är så enkelt att sköta om bebisen. Den kränger inte, protesterar inte, vänder inte bort huvudet, osv...
* Att man kan ligga hur länge som helst och bara titta på bebisen och dom små små tårna, fingrarna och den lilla näsan är ju hur söt som helst!
* Att små bebisar kan somna lite vart som helst och man kan ha tv:n på, man kan prata och till och med dammsuga i samma rum som bebisen sover.
* Bebisar kräks om dom ligger och viftar för mycket på armarna. Bebisar kräks om man gungar dom. Bebisar kräks om man vänder på dom. Bebisar kräks om man lyfter upp dom.