bambi

Tid hos barnpsykologen

Det var dags för läkarbesöket hos BVC idag med Leah. Allt såg bra ut.

Jag pratade med BVC-sköterskan om min oro att vara ifrån barnen i en hel vecka när jag ska få strålbehandling. BVC-sköterskan frågade då om jag ville prata med deras psykolog om hur det kan påverka barnen. Jag har ju läst en del utvecklingspsykologi när jag utbildade mig till gymnasielärare inom ämnet psykologi, men det var ju en översiktskurs så jag känner mig inte alltför insatt. Så jag sa "gärna" och hon frågade då om jag ville ha numret och bara prata med psykologen över telefon eller om hon skulle boka in en tid åt mig. Jag bad henne boka in en tid åt mig så att jag kunde sitta ner ordentligt och prata med psykologen om alla mina funderingar.

För just nu är det som oroar mig mest hur det ska påverka Leah när jag är borta en hel vecka. BVC-sköterskan trodde inte att det skulle vara någon fara, barn är tåliga och om man annars är en bra förälder så är en vecka ingenting jämfört med en livstid. Men jag känner ändå att hon är så liten och så mammig... så jag vill nog gärna få tips av psykologen hur vi ska gå tillväga för att det ska vara så bra som möjligt för Leah.

Leah hade förstås gått upp otroligt mycket i vikt! Hon väger nu 5770 gram och är 59 cm lång (hon är 7 veckor gammal). På tre veckor har hon nästan gått upp ett kilo!

#1 - Cissi

Det är nog sunt eftersom du oroar dig så mycket. Jag hoppas Barnen klarar sig säkert bra, även om dom kommer sakna dig. Zack går det ju att prata med, ett tips är att spela in när du läser en saga så att han kan lyssna på den. Ett annat är att ge honom en egen fotobok att bära omkring på så han kan titta på dig nån gång då och då. Sen finns ju telefon och Skype:) Leah är ju mindre, och behöver trygghet. När inte du är där är det J som står för den. Dom fixar det. Jag tror på er. Kram!

#2 - Linda

Vill börja med att säga att jag var borta från min son när han var så pass liten som Leah är. Jag hade njursten, och skulle operera bort den, plus en kateter som jag hade in till njuren, eftersom själva stenen hade satt sig i urinledaren, så min njure kunde inte tömma sig ordentligt. Jag vart borta en vecka, jag tyckte det var riktigt hemskt, och i och med mitt besök på sjukhuset så fick jag sluta amma, för jag fick en stark penicillinkur med mig hem.



Sen en annan sak, jag ska skriva ett litet arbete, ett PM som en uppgift i skolan (läser till medicinsk sekreterare), och då kom jag att tänka på dig och din sköldkörtelcancer, så det ska jag skriva om :).



Ha det bra, och ta hand om dig!

#3 - Sofia

Det är nog precis som hon säger. Att om man är en bra förälder så är en vecka ingenting jämfört med en livstid och jag tycker att du verkar vara en underbar mamma så jag tror inte att du behöver oroa dig. Lycka till!