Leah idag i sin vagn
Det blev en heldag på sjukhuset idag. Tur att jag hade Leah med mig så då blev inte all väntan så tråkig. Då kunde jag sitta och prata och gosa med henne en massa :)
Dagen började med en undersökning på Öron- näsa- halsavdelningen där en läkare skulle undersöka mina stämband. Hon började med att bedöva min ena näsborre med en nässpray. Hon gjorde detta för att hon skulle stoppa upp en smal sladd med en kamera som skulle ner i halsen och filma mina stämband. Hon förklarade att dom går ner igenom näsan istället för munnen för att man skulle slippa den otäcka kräkreflexen. Bedövningssprayen gjorde att det bara kittlade lite i näsan när hon stoppade upp kameran. Jag fick sitta och säga "iiii" och "ii-ii-ii" medans mina stämband filmades.
Dom ska filma mina stämband före och efter operationen för att se att dom inte har skadats under operationen. Det finns känsliga nervtrådar i halsen som går till stämbanden som kan skadas under operationen, men detta sker bara i ca 1% av fallen. Men en del kan också bli hesa i några veckor, men det går över helt efter dessa veckor.
Sen så fick jag prata med en narkosläkare som berättade att dom kommer att använda sådan bedövning när dom söver mig så att jag kan fortsätta att amma. Dom väljer sånt som inte går ut i bröstmjölken utan det förbränns i min kropp. Men jag ska räkna med att jag kommer inte kunna amma under ca 6 timmar så en sjuksköterska kan pumpa ut mjölken medans jag är nedsövd, så att jag inte får ont av sprängfyllda bröst. Men det känns ju lite konstigt att någon ska hålla på med mina bröst medans jag är nedsövd... men får se om det kommer att behövas.
Sen så fick jag prata med en sjuksköterska på den avdelningen som jag kommer ligga på efter operationen. Hon sa att det inte kommer vara några problem med att sambon att vara där med Leah så att jag kan amma och så. Men oftast så är man bara kvar en eller två nätter.
Sista grejen jag gjorde var en datortomografi. Där jag fick ligga på ett bord som åkte in och ut igenom en stor ring. Om man tittade upp i ringen så såg man hur en massa grejer som åkte runt. Denna undersökning gick väldigt fort att göra, tog bara 5 minuter.
Jag trodde att datortomografi-undersökningen skulle vara läskigast, men det var den inte (den gick ju så fort). Nej, jobbigast var nog att få en kamera uppkörd i näsan!
Sen så pratade jag med läkaren om det verkligen var nödvändigt med radiojodbehandlingen så snart efter operationen. Eftersom jag gärna vill att Leah är lite äldre när jag slutar amma och är ifrån henne en hel vecka och läkaren sa att det går att skjuta på den till hösten! Underbart!
13 kommentar(er)
