Nästan varje dag då jag inte jobbar så har jag något inbokat, en tid hos sjukgymnasten eller barnmorskan, osv.. och då håller jag på och räknar ner tiden till det "nu är det 3 timmar tills jag ska gå till sjukgymnasten" eller "nu är det 4 timmar kvar tills jag ska hämta Zack på dagis".
Och då blir jag stressad. Jag känner att det är så mycket jag vill hinna med under dessa 3 timmar (när man äntligen får lite egentid, vilket inte är alltför vanligt för en småbarnsförälder).
Jag vill hinna sova en stund...
Jag vill hinna se på film...
Jag vill hinna ta ett varmt bad...
Jag vill hinna blogga...
Jag vill hinna läsa i en bra bok...
Jag vill hinna se på ett avsnitt av Desperate Housewives som jag inte har hunnit se...
Jag vill hinna klicka mig runt bland webbutiker...
Det känns liksom som om tiden aldrig räcker till... och oftast blir det att jag kanske hinner göra en eller två av dom där grejerna som jag så gärna vill hinna med.
Jag tror faktiskt att jag var mindre stressad när jag jobbde heltid för då hade jag inte ens tid att längta efter alla dom där sakerna och när man väl fick lite tid över så fick man prioritera hårt.
Konstigt att man kan bli mer stressad av att få mer egentid...