Bambi

#1 - Milo 2010-05-19

Första veckorna när mina barn varit sådär små har jag spenderat mestadels i soffan och ammat. :) Pocketböcker är en höjdare, lätt att hålla i när man ammar (när man ledsnar på att se teve eller titta på bebin). Självklart har jag promenerat och lagat mat, och annat sånt, men faktiskt minns jag första tiden mest från soffan. Jag har också haft snuttiga barn, speciellt min yngsta har kunnat amma väldigt långa pass, så mitt tips är alltså skaffa ett gäng bra pocketböcker!

#2 - Johanna 2010-05-19

Har du funderat över att skaffa bärsjal? Harry hade också ett jättebehov av att vara nära, och ammade varannan timme hela dygnet fram tills han var minst 3½ månad... Det är många veckor utan paus! Då är bärsjalen superbra, eftersom man kan amma i den, och samtidigt få händerna fria att pyssla med annat/andra. Vi har en Tricot-Slen och har varit VÄLDIGT nöjda med den. Den kan användas redan från första dagen, och sen kan den knytas på 7 olika sätt allt eftersom bebisen växer. Jag kan fortfarande bära Harry på ryggen i den, och nu väger han över 12 kg! :)

#3 - Josefin 2010-05-19

jag försöker förstå vad du menar men jag blir bara illa berörd. Jag tycker det är respektlöst att skriva så om sitt barn.. men men, alla är olika och jag inser att alla känner så ibland men man har ändå ett val vad man skriver på sin blogg och inte. Om jag hade en mamma-blogg hade jag vid varje inlägg tänkt "hur skulle mitt barn känna om barnet läser detta om han/hon läser det här om 12 år?". Ganska lite hård kommentar men det är så jag känner när jag läser detta...

#4 - Jessica 2010-05-19

Jag håller med ovanstående angående bärsjal. Båda mina barn har varit väldigt närhetstörstande första tiden och då har sjalen underlättat massvis. Var hemma själv med båda barnen hela hösten när lilla tjejen var nyfödd och stora hade ledigt från dagis och då var sjalen min räddning.

Hoppas det känns bättre snart!

#5 - Erika 2010-05-19

Du får känna PRECIS hur du vill och jag tycker det är starkt av dig att skriva hur du känner! Många färäldrar, inte minst mammor med alla hormoner efter graviditet och förlossning, känner så här! Jag gjorde det. Det är INTE respektlöst! Det ÄR jobbigt me nyfödda bebisar. Inte bara en dans på rosor. Det är bra att du inte stänger in dina känslor och "låtsas" som om det skulle vara BARA underbart med en liten. Ne, kämpa på låt allt få ha sin tid. Upp och ner är det alltid och tillåt dig själv att känna så och skriva om det! Styrkekramar :)

#6 - Anonym 2010-05-19

Det vänder:)

Om du inte kan/orkar jobba, vilket du kanske inte kan just nu, får väl någon annan göra det jobbet! Är du mammaledig på heltid? Eller är du i tjänst också? Prata med din chef, det skulle jag ha gjort. Ta hjälp av vänner i närheten. Dom kankanske ta Leah på promenad. Lär henne att ta flaskan och napp, what ever, du är inte en dålig förälder för det!

Cissi

#7 - Mia 2010-05-19

Hej, jag är en ny läsare av din blogg. Jag har också två barn, 2 pojkar - en 2 åring och en 10 veckors bebis. Båda mina pojkar har krävt/kräver mycket närhet. Min lille har dessutom kolik, så jag vet precis hur du känner. Jag längtar verkligen efter att få sova och bara vara med mig själv.

Trevlig blogg, jag känner igen mycket :)

Kram

#8 - Johanna 2010-05-19

Sitter här med en liten, eller nja, han är född 2 mars och betydligt STÖRRE och ÄLDRE än lilla Leah :-)

Men visst får man känna som du gör, trötthet, maktlöshet osv. Egentiden är ju den man saknar mest...

Jag känner att sen två veckor tillbaka så har min son ändrat sig till det bättre. Han sitter inte fast i mina bröst på samma sätt, sover lite bättre men trivs även bättre i sin babysitter eller i gymet.

Jag hoppas lilla Leah finner sina rutiner snart så att du oxå får rå om dig själv och din familj på ett annat plan.

STOR KRAM

#9 - Eva 2010-05-19

Att du överhuvudtaget klarar av allt det du gör tycker jag är en jätteprestation. Det är jobbigt att ha en nyfödd, och känslorna åker berg-och-dalbana. Så är det bara. Jag hoppas bara att du fokuserar på det viktigaste just nu: Leah. Små bebisar behöver ro, närhet, trygghet... Det är för dig säkerligen roligare att sitta på café och springa och shoppa, men Leah behöver dig ca 24/7 (och ja, barn döööör inte av att åka tunnelbana eller att vara ute på stan bland folk). Jag har så att säga "been there done that", jobbat och varit effektiv och haft barn som vid en månads ålder inte tagit på i vikt och en mamma som egentligen inte mått bra alls. Ta det lugnt människa! Kanske Leah också mår bättre då?

#10 - C - mamma till Oliver 2010-05-19

Jag vet precis hur du känner! Jag hade det likadant i 3 månader! Oliver hade ont i magen, ville äta tutte precis hela tiden och ingenting var bra förutom att äta och bli buren dygnet runt. Dessutom sover han fortf inte bra på nätterna. Det är tufft! Som tur är så är det en begränsad tid sen blir det fort betydligt bättre! Hang in there! Och bärschal är räddaren i nöden!

#11 - Sofia 2010-05-19

Hej på dig!

Det blir snart bättre och saker och ting lugnar ner sig.

Nu har jag en liten fråga som jag hoppas du kan hjälpa mig med, finns säkert svar någonstans på nätet men jag tror du är rätt person att fråga.

;)

Vilken storlek är size 14 i Odd Mollys "Svenska" storlek.

Kram Sofia

#12 - Vanilla 2010-05-19

Styrkekramar till dig!

#13 - Soffy 2010-05-19

En styrkekram kommer här också!

#14 - Angelica 2010-05-20

Jag tänker inte komma med några tips och råd. Ville bara säga att jag förstår EXAKT vad du menar. Min lilla tös satt praktiskt taget fast vid mitt bröst de första 4-6månaderna. Jag behövde dessutom amningsnapp för hon fick inget tag om bröstet...

Tänker på dig och är säker på att du kommer klara av detta bra. Du verkar vara en mycket stark kvinna! :)

OCH du har rätt att känna och tycka precis vad du känner och tycker. KRAMAR

#15 - Norea 2010-05-20

Jag uppskattar mammor som är ärliga och talar om att allt faktiskt inte är en dans på rosor när man har en nyfödd...det behövs fler som gör det...känns som ingen vågar säga hur det egentligen känns och hur urjobbigt det kan kännas ibland att känna sig uppbunden hela tiden av ammning och en närhetstörstande bebis...och sömnbrist...fram för mer öppenhet och ärlighet...så släpper alla måsten i hur det "ska vara" när man har en nyfödd!

Stor kram till dig och din fina familj!

#16 - Elise 2010-05-20

Visst har det bara gått tre veckor- men sömn bristen är ju väldigt här och nu- utan sömn fungerar man ju inte normalt. Och utan sömn blir allt annat extra jobbigt!

Min lilla kotte var precis som Leah- sov 20min i sträck och var ledsen där emellan för att det inte räckte. Tyckte det var skitjobbigt och det påverkar relationen mellan barn och mamma då man blir totalt utmattad som förälder.

Hade jag fått göra om den första tiden hade jag köpt en bättre bärsele som inte ger ont i ryggen alternativt bärsjal. Lärt mig dricka kaffe :) och sett till att min man var hemma mer än de 10 dagarna + att han kanske borde arbetat 80%..

#17 - Noretstar 2010-05-20

Det kommer att vända, så håll ut! Det är normalt att känna sig nere ett tag efter förlossningen, inte minst pga sömnbrist. Sömnbrist kan man vänja sig vid förresten, det har jag gjort. Men du har ju en underbar sambo som avlastar dig och hjälper till så det kommer nog att ordna sig för er.

Styrkekramar!