Jag dricker inte kaffe. Under mitt 30-åriga liv så har jag inte lärt mig att tycka om denna beska dryck. Så jag får alltid sluta mig till barnen och dricka saft när det är fika (om det inte finns te förstås).
Sambon är förstås lite ledsen över att jag inte dricker kaffe för då blir det väldigt sällan kaffe här hemma (bara när vi har gäster som dricker kaffe).
Men när jag och sambon hade varit ihop i något år och han höll på och tjatade om kaffe så sa jag:
- Jag kan börja dricka kaffe när vi gifter oss.
Jag sa detta i hopp om få tyst på hans tjat om att jag skulle lära mig att dricka kaffe. Jag visste också att sambon var lite småskraj när det gällde sånt som giftermål och barn. Så jag blev ganska så förvånad när han direkt frågade om vi inte skulle gifta oss (men jag tog inte det riktigt på allvar då). Men så gärna ville han att jag skulle börja dricka kaffe!
Det hemska är att sambon har ju inte glömt detta kaffelöfte och han säger hela tiden att det är snart dags för mig att börja träna på att dricka kaffe. Jag som trodde att han skulle glömma det där löftet ganska snabbt, men icke!
Och nu har vi börjat planera att gifta oss (det är väl så dags med två barn och sambon som friade för 3 år sen) och kaffetjatet är igång igen. Ska han verkligen tvinga mig att dricka denna äckliga svarta dryck? Bläää... jag börjar tro att han älskar kaffe mer än mig!
11 kommentar(er)
