bambi

Kanske lite avundsjuka ändå...


Usch, det gör riktigt ont i mammahjärtat när Zack kommer och drar i mig och säger "mamma, mamma, mamma!" när jag sitter och ammar Leah och jag måste säga att jag inte kan komma eller leka med honom just nu. Det har hänt några gånger nu och det känns som om jag sviker honom.

Sambon brukar då säga att han kan följa med Zack och leka med honom eller läsa boken som han kommer med... men då säger Zack bara "neh! mamma!". Så det känns lite som om han kanske börjar bli lite avundsjuk på Leah ändå. Jobbigt är det i allafall och jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Men han måste ju lära sig att jag är Leahs mamma också.

Jag försöker i allafall ge honom så mycket uppmärksamhet jag bara kan när Leah sover eller när sambon har henne. Och jag säger ofta till honom att jag älskar honom och pussar och kramar en massa på honom, så jag hoppas att det går över snart... älskar ju min lilla plutt och vill att han ska vara glad!
#1 - Carolina

Jag brukade sätta mig i en stor fåtölj, med ett par kuddar som stöd under bebisen. Då kunde storasyster krypa upp på armstödet när jag ammade lillebror, och så kunde jag läsa böcker för henne. Men visst måste de lära sig att man är syskonets mamma också, även om det skär i hjärtat!

#2 - Elin - Mamma till Edvin och lillebror i magen ♥

Kan tänka mig att den biten är riktigt jobbig. Usch nu började jag gruva mig för hur Edvin kommer att tycka (men nu är han äldre än Zack) med tanke på att han är supermammig o sambon får nästan inte hjälpa han alls just nu....hoppas att det är en period som sveper förbi snart...

Kram

#3 - Helena - mamma till Alexander

Ja det är inte lätt för de små att förstå att det finns en till liten som behöver mamma. Min syster har en liten ille på två veckor och en tjej på 3½år. Häromdagen sa hon "Du är en riktig tråk-mamma..." när syrran satt och ammade...

#4 - Milo

Se det som så att han ännu är för liten för att bli riktigt svartsjuk, han vill väl bara också vara nära! :) Min äldsta var 1,5 år när lillan föddes, och jag kände ibland att jag inte räckte till (men det gör man säkert ändå). Min äldsta blev väldigt pappig under en tid, men det var säkert bara bra för deras relation.

#5 - Elins

Men tänk inte så, ni har gett Zack ett syskon och det är otroligt värdefullt för honom! Som någon skrev ovan så tror jag också att han är för liten för att verkligen bli avundsjuk. Det går fort i små barns liv, om det inte är det redan så kommer det mycket snart att bli helt naturligt för Zack att han och Leah har lika stor plats i familjen.

#6 - Trollpackan

Nej men! Grattis till tvåan! Jätteroligt!

Det där med napp är ju en konstig grej. Vår äldsta ville absolut inte ha nappen, men vi höll pp med den länge. Stoppade tillbaka när hon spottade ut osv. Til slut så gav hon ju upp och började att använda den. Jättebra tyckte vi.

Sedan, när det var dags för avvänjning av napp, vi försökte vid 2 års ålder, så ville hon ju inte bli av med denskratt

Nappflaska tog hon aldrig däremot, och det var ju lite bökigt när vi ville ha barnvakt någon kväll när hon var riktigt liten.



ha det så bra nu!

kramen

#7 - Josefine

Som förälder plågas man ständigt av dåligt samvete, man kan ju inte vara överallt samtidigt. Men den första tiden går ju så fort! Försök njuta av allt och ta hand om dig själv också!!!

#8 - Rita

Jag gjorde precis som i första kommentaren (av Carolina), nämligen lät storasyster sitta på fåtöljens armstöd när jag ammade lillasyster. Storasyster hade ju ändå haft mig helt för sig själv i 2 år och 7 mån och kunde omöjligt "knuffas bort" bara sådär. Det tog bara ett par månader och sen förstod storasyster att jag kunde vara bådas mamma och då gick hon gärna till pappa istället, om han vara hemma, när jag ammade.