Jag fick en kommentar från Josefin som skriver att hon tycker att det är respektlös att skriva som jag gör om Leah i förr-förra inlägget.
Som jag skrev i inlägget så är det ju situationen som är jobbig. Leah tycker jag om massor, hon är jättesöt och underbar och jag pussar massor på henne. Jag tror inte att hon kommer bli ledsen när/om hon läser att jag var väldigt trött när hon var liten... för så är det ibland att ha en bebis. Jag tror att det är bara bra för henne att läsa sanningen om livet som nybliven förälder.
För som några av er skrev så behövs det fler mammor som är ärliga om att det inte alltid är en dans på rosor att ha en nyfödd. Många av er som har följt bloggen sen Zack var liten kanske tyckte att jag var en mammabloggare som förskönade bilden av mammalivet, eftersom Zack var så "snäll" så skrev jag aldrig om hur jobbigt det kunde vara. Men det var ingen förskönad bild utan min verklighet då och nu skriver jag om min verklighet nu...
Tusen tack för alla tips ni kommer med! Bärsjal kommer jag definitivt kolla upp, låter som något som kan behövas! Men för att underlätta lite direkt så har jag tagit fram vår bärsele som vi fick när Zack föddes men som bara användes ett par gånger: