bambi

Min verklighet nu
Idag känns det lite bättre. Min underbara sambo tog Leah igår kväll och gav henne flaskan så att jag fick sova 5 timmar i sträck innan jag behövde amma henne. 5 timmars sömn i sträck gav mycket  :)

Jag fick en kommentar från Josefin som skriver att hon tycker att det är respektlös att skriva som jag gör om Leah i förr-förra inlägget.

Som jag skrev i inlägget så är det ju situationen som är jobbig. Leah tycker jag om massor, hon är jättesöt och underbar och jag pussar massor på henne. Jag tror inte att hon kommer bli ledsen när/om hon läser att jag var väldigt trött när hon var liten... för så är det ibland att ha en bebis. Jag tror att det är bara bra för henne att läsa sanningen om livet som nybliven förälder.

För som några av er skrev så behövs det fler mammor som är ärliga om att det inte alltid är en dans på rosor att ha en nyfödd. Många av er som har följt bloggen sen Zack var liten kanske tyckte att jag var en mammabloggare som förskönade bilden av mammalivet, eftersom Zack var så "snäll" så skrev jag aldrig om hur jobbigt det kunde vara. Men det var ingen förskönad bild utan min verklighet då och nu skriver jag om min verklighet nu...

Tusen tack för alla tips ni kommer med! Bärsjal kommer jag definitivt kolla upp, låter som något som kan behövas! Men för att underlätta lite direkt så har jag tagit fram vår bärsele som vi fick när Zack föddes men som bara användes ett par gånger:

#1 - Anna Kaagaard Kristensen

Shit vad fol ska klaga då "det är orättvist, du skriver mer om zack" och nu att du skrev något taskigt om leah tydligen, jag fattar inte riktigt vad det var och jag har läst inlägget tre gånger :P



Precis som du skriver så tror jag att det vore bättre om fler var ärliga om hur det är att vara förälder, speciellt kvinnor förväntas ju jämt vara den gode glade föräldern som precis har klivit in i himmelriket så när man får barn, och det är ju ganska ofta långt ifrån sanningen.



Jag tyckte att de tre första månaderna med Oskar var skitjobbiga, jag fick aldrig sova längre än en timme på raken och han ville bli ammad i princip all sin vakna tid, det enda som hjälpte var att gå en promenad med honom i vagnen, då var han glad och vaken, ibland gick jag runt ute och ville inte gå hem för att det var så skönt att få vara ifred en stund.



Jag tror knappast att Leah kommer att ta illa vid sig för att du var trött och tyckte att situationen var jobbig, det är normalt.

#2 - Anna Kaagaard Kristensen

Bambi Förresten, jag tänkte kolla med dig, jag funderar på att göra ett blogginlägg där jag jämför kommentarerna som du har fått om Zack och de du har fått om bilder på Leah, för att se om folk har kommenterat olika beroende på om det är en kille eller tjej, om det är lungt för dig alltså.



Din blogg är liksom perfekt att använda eftersom att du har en pojke och en flicka och det är inte jättelångt mellan dem.

#3 - Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

BAMBI! Du gör så helrätt i att skriva sanningen om hur du känner. Du har helt rätt i att sånt behöver man få läsa istället för att det är mysigt för hela slanten - för det är det ju inte, bara.

DIN BLOGG ÄR SÅ BRA!!!

#4 - Jenny i Dalby(mamma till tre)

Håller med ovanstående, klart att man ska berätta hur det är. Att man beskriver hur jobbiga situationer är betyder ju knappast att man tycker mindre om sina barn. Jag tyckte att de första 3-4 månaderna med mitt första barn (som jag skrev om i någon kommentar längre ner) var fruktansvärt jobbig, jag kom ju knappt ur soffan på flera månader. Åt inte en måltid utan min dotter hängandes i bröstet (hon vägrade flaska/napp). Självklart hade jag väldigt starka känslor för henne ändå, men det vore ju en lögn att påstå att allt var frid och fröjd. Den himlastormande förälskelsen som jag trodde skulle infinna sig redan på förlossningen växte istället fram, och jag hade dåligt samvete för att jag inte kände allt det direkt. Men med alla hormoner, känslostormar, trötthet efter förlossningen och insikten att det här lilla barnet faktiskt var mitt så är det snarare helt normalt. Dessutom kan man älska sina barn olika (på olika sätt), just eftersom de är olika personligheter. Har haft den diskussionen med många som inte alls kan förstå hur jag menar, men det betyder inte att kärleken är mindre, möjligen mer komplicerad och annorlunda.

#5 - Amanda

Jag tycker om ärliga bloggar. Din blogg är ärlig. Att skriva om vardagen som den verkligen är. Jag önskar dig all vila du behöver och hoppas att ni hittar varandras rytm snart, Du och Leah.



#6 - Emma

Jag håller med i början med eddie sa ja många saker jag ångrar nu, men sen var det jobbigt med dom 3 första månaderna men nu är ha helt underbar och detta har jag varit helt ärlig med hela tiden !!!

#7 - Helena - mamma till Alexander

Men det är ju så det ÄR! Klart du ska skriva som du känner. Många skriver i sina bloggar om hur snälla och lugna deras barn är, att de alltid sover, äter ligger själva och jollrar och aldrig gnäller - säkert! Jag läser hellre en blogg som skriver om hur verkligheten är, än en blogg som "gör sig till". Fortsätt med DITT och hur DU skriver, för då kommer jag absolut att fortsätta läsa varje dag!

#8 - Evelina

Klart man ska skriva om hur det är, på riktigt. Men precis som du själv har upplevt med Zack så tror ju folk att man förskönar bara för att man skriver om hur "bra och lätt" allt är. Vår son är som Zack var, väldigt enkel och kräver inte så mycket. Vi får sova, han kan underhålla sig själv och så vidare men det finns faktiskt dom som tror att jag hittar på, just för att det "ska" vara jobbigt med bebisar. Det är det inte i alltidl, men i bland är det det. Jag är fullt medveten om att det kan bli för oss som för er, att nästa barn är lite mer krävande, och om så är fallet kommer jag skriva lika ärligt om det då!



Hoppas du får sova fler femtimmarspass nu :-)

#9 - Helena - mamma till Alexander

Ibland tänker jag inte innan jag skriver utan bara slänger ut mig saker =S Läste mitt inlägg ovan och inser att det låter kanska korkat...

Klart att det finns barn som är smidigare (eller hur man ska uttrycka sig) och barn som kräver mer uppmärksamhet. Men de som skriver att deras barn aldrig har sagt ett pip och aldrig haft en dålig dag - det tror inte jag på. Rätta mig om jag har fel.

Nä nu ska jag sluta svamla =)

#10 - Lady Dahmer - confessions of a neurotic attentionwhore

Bambi, det där ser ut som en Baby Björn - och jag vill bara påpeka att du genast ska slänga skiten! En mer oergonomisk sele får man leta länge efter.



Bebisen sitter helt fel i den vilket är dåligt för bebisens rygg och ben. Dessutom är den helt oergonomisk för bäraren; du bär med axlarna och kommer inte klara att bära henne länge så där.



nej, kolla upp ergonomiska selar istället. Ergo, Manduca, Beco osv. Finns massvis, som är tusen gånger bättre för både dig och leah. :-)

#11 - ♥anna♥

Klart du ska skriva om din verklighet. Det är så trist på alla som ska klaga hela tiden. Om man inte tycker om det någon skriver så behöver man inte läsa.



Stå på dig!

Jag är trogen läsare men inte så bra på att kommentera alla gånger. Måste bli bättre på det! Kram