Lite läskigt var det i söndags när han blev så sur när jag tog upp Leah för att amma henne att han tog tag i hennes fot och drog i den allt vad han orkade (man såg verkligen hur han tog i). Jag fick hålla emot och bli riktigt arg på honom, så Leah grät, Zack grät och jag grät (för situationen kändes så jobbig).
Jag hoppas att Zack snart vänjer sig vid att Leah, för det gör verkligen ont i mammahjärtat när han inte känner att han får tillräckligt av min uppmärksamhet.