bambi

om zack vill ha en prinsess klänning, får han det då?

Jag har en fråga till dig o andra som har döttrar. Det är nämligen så att jag har en bekant som har en dotter som är 13 år. denna dotter fick använda högklackade skor o smink etc när hon var 10-11år redan. Nu ser hon ut som en 15-16åring i klädstil o smink. Hon umgås också med mycket äldre (16-18åringar). Nej hon är inte problemfri,sköter ej skolan etc.

Tycker du bambi o andra mödrar till döttrar att det är ok att låta sina döttrar använda smink etc när de är 10-11år.

Jag tycker nämligen INTE att det är ok. Det är inte ok för mig att barn har "vuxenkläder" etc. Jag hävdar att man ger fel signaler till sina barn, de är inte vuxna. Man måste ju sätta gränser o visa vad som är ok o inte... jag kanske är konservativ men är jag verkligen så ute o cyklar? Denna bekant tycker naturligtvis inte som jag :)

carro Nja, kanske inte den mest extrema prinsessklänningen utan liknande klänningar som jag kan tänka mig att sätta på Leah och också med måtta. Varför skulle jag behandla honom annorlunda? Jag tog upp Leah och användande av klänning just för att det är det alla frågar om, inte lika mycket om Zack ska få använda klänning.



P.S. Men sen är utklädnad och maskerad en annan sak... nu pratar jag bara om vanliga kläder.



Annica Oj! Nej, jag tycker inte att det är okej med smink på en 10-åring! En 10-åring är fortfarande ett barn. Jag sminkar mig knappt något själv!

Men du har ju själv väldigt puttinuttiga OM-klänningar med spets och volanger på...

Jojjo Jo, fast nu är ju Bambi vuxen och förstår och ansvarar själv för de signaler hon sänder ut genom sitt val av klädsel och hur hon väljer att hantera det. Ett barn som blir klätt som en puttinittig rosa våp-bakelse kan liksom inte värja sig från reaktionerna, bemötandet och förväntningarna utan formas och påverkas i allra högsta grad av det.

Håller med dig till fullo! Om jag får en son och/eller dotter en dag, som tillslut kommer på att de vill ha klänningar så blir det kompromissa som gäller även här. Jag kan sträcka mig så långt som tröjliknande klänningar (eller snarare tunikor skulle jag kalla det) från exempelvis Villervalla/Småfolk/Kameleont Design etc. Dessa är ändå hyffsat lekvänliga, i fina färger och skönt material. Men ryshpyshiga plastiga rosa-glittrande prinsessklänningar? Nej tack. Det hör hemma i utklädningslådan.

jojjo - det är skillnad på vuxna och barn.



Bambi har även smink, stringtrosor (spekulation) bh och högklackat.



annika smink, högklackat osv är helt ok i lekens värld. Men inte att gå ut i eller ha till vardags när man är barn.

Varför skulle hon inte få ha klänning?

Jojjo Varför skulle jag och mina barn klä oss likadant? Som om jag skulle sätta på mig en regnbågsfärgad overall? Och som om mina barn skulle ha på sig stringtrosor och bh?



Madde Läs lite mer under denna kategori (genus) så kanske du förstår varför jag inte vill sätta på henne klänning.

Min dotter är snart 1,5 år. Hon har aldrig haft klänning på sig, möjligtvis tunikor om de räknas som klänning. Klänning är det absolut fulaste som finns! Både på barn och vuxna. BLÄ!

vad är det jag hör? Varför i all världen skulle hon inte få ha klänning på sig? det är ju ett klädesplagg som vilket som helst............

det finns ju inget skönare på sommaren än barbent och klänning..............perfekt vid potträning dessutom, behövs ju ingen blöja eller trosor under.



Får hon inte ha trosor heller? Det är ju bara för tjejer? leggings? Linne? Top? Klämmor i håret? Tofsar? Kanske ska hon hållas kortklippt?



Du själv har ju enhel del klänningar och älksar kvinnliga kläder????????



Lika löjligt som det är att hävda genus och jämställdhet ut i minsta lilla så är det löjligt att totalvägra klänningar..................



Arghhhhhhhhhhh jag som gillat din blogg men såna här dumma saker..........det är rikgtiga ILANDs-problem. Hur orkar man ens tänka ut det...........?

Anonym om det är ett i-landsproblem och en skitsak, varför blir du då så upprörd, då handlar det ju uppenbarligen om mer än bara ett klädesplagg?

VINN ETT SEXIGT NATTLINNE!

har tävling i samarbete med dalala.se där jag fått chansen att lotta ut ett snyggt nattlinne till en av mina läsare!

delta du också; http://lavitadilovisa.blogg.se/2010/november/vinn-ett-sexigt-nattlinne.html#comment

anonym -



Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.



Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.



Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.



En flicka i klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.

och nej, jag sätter inte på min tjej hårspännen, leggings, tofsar eller annat trams som signalerar "jag är en flicka!".



Mitt barn får vara ett barn, inte ett kön. Jag är ganska säker på att Bambi känner detsamma med sina barn.



och det är en jävla skillnad på att AVSTÅ klänning och på att VÄGRA klänning - Bambi säger ju klart och tydligt att Leah (och zack) kommer få klänning när de själva ber om det

Hej!

Snälla rösta på mig och Litla i tävlingen årets häst! En röst betyder så himla mycket! Komentera genom länken:

http://www.libresse.se/Pages/General/FlashContainer.aspx?id=58004&flashparamcontributionid=281663



Sedan tryck på tummen upp för att rösta.

Komentera sedan att du röstat i min blogg så kommer du upp i ett inlägg! :)



Kramar Sossu

Varför göra det svårt för sig? Det är gulligt med klänningar. Låt barnen ha det, istället för att vara stolt och hålla på sina principer.

har inte föjlt bloggen innan, vad har du emot klänningar? ;) KRAM

louise nu kan jag inte tala för bambi, men det är inte ett dugg svårt för mig att undvika klänningar till min dotter.



Och ja - det är skitgulligt med klänning. Det är liksom det som är problemet. ;-)



Det är dock väldigt få genusmedvetna föräldrar som undviker klänning av "princip" eller "bara för att" liksom. De flesta av oss har väldigt genomtänkta argument och skäl bakom vårt handlande.

louise nu kan jag inte tala för bambi, men det är inte ett dugg svårt för mig att undvika klänningar till min dotter.



Och ja - det är skitgulligt med klänning. Det är liksom det som är problemet. ;-)



Det är dock väldigt få genusmedvetna föräldrar som undviker klänning av "princip" eller "bara för att" liksom. De flesta av oss har väldigt genomtänkta argument och skäl bakom vårt handlande.

Anonym Du som har gillat min blogg....? Du kan inte ha läst här särskilt länge om du inte visste om mina genus-åsikter!



Sen så har jag inte skrivit att jag kommer att totalvägra klänning, utan tvärtom.



LOUISE Men jag tycker att Leah är supersöt även fast hon inte har klänning. Jag har satt på henne klänning en endast gång och det såg jättekonstigt ut tyckte jag! Och om du inte läste inlägget ordentligt så kommer barnen att få ha det, om dom själva uttrycker dessa önskemål!



amanda Jag vill inte att hon ska behandlas utifrån sitt kön, utan utifrån den person hon faktiskt är. Jag vill inte att folk ska utgå från att hon är si eller så bara för att dom ser att hon är en flicka. Läs gärna mer under denna kategori "genus"

Jag läste just under "genuskategorin" samtidigt som jag hade TV4 nyheterna på. Det var ett repotage om den unga flickan som blev skjuten i en bil för ett år dedan, tror hon hette Tez. Hennes mor stod vid graven och la dit fina blommor



Vad jag reagerade över var att det stod "vår prinsessa Tez" på gravstenen. Passande då jag just läste om det. Tycker det är en possitivt komplimang.



Klart man ska bli behandlad utifrån den man är, men det är fortfarande stor skillnad på hur man VILL bli behandlad och hur man verkligen BLIR behandlad, speciellt som kvinna, tyvärr.



www.suzza.se

Det finns så mycket onyttigt gott man kan äta. :P

måste tillägga en (ytlig) sak här- lady dahmer säger att hon inte sätter på sin dotter leggings för det signalerar flicka. jag kan tycka att det är synd på ett sätt för leggings är ett sånt praktiskt plagg på små barn. jag förstår absolut genusaspekten i det hela, dock. jag har ju en son på 2,5 och han har nästan uteslutande leggings/långkalsongsliknande byxor på sig så här års för jag tycker att det är det enda som går att få ner i vinterstövlarna. den ultimata dagisklädseln för min son är: leggings med ganska långa strumpor över, långärmad t-shirt, fleecebyxa och fleecetröja över det och sen overall. perfekt. om man nu ska tänka rent praktiskt.. sen väljer jag bort de med paljetter och skit på, men köper de han och jag själv tycker är fina. svarta med hello kitty på har varit en favorit och det är tom hål på knäna på dem.. :) lindex basleggings är suveräna, pop's långkalsonger likaså. som förskolepersonal kan jag även tillägga att man blir skitglad när barnen har praktiska kläder på sig. worst case scenario är liksom barnjeans som är uppvikta och strumpor med kort skaft. gaah!! skapar mega-klump i stövelskaftet. jobbigt. så det är inte BARA flick-kläder som är icke-lekvänliga! snarare tycker jag leggings o tröja/tunika är det ultimata nu när det är lager på lager-klädsel som gäller.. lång novell om skitgrej kan tyckas, men detta är nåt jag gått och funderat på. :)

Hej jag förstog inte inägget riktigt tror jag , är du emot klänningar eller vadå???

Mvh Michaela

JO, jag har följt din blogg och gillat den................ibland hoppat över det här med genus då jag har svårt att förstå det. Men nu reagerade jag.



Jag har själv gått en genusutbildning tom.



menar du verkligen att förskolepersoneen skulle bemöta din dotter annorlunda om hon hade klänning på sig en dag i veckan? Om Leah vill ha en hello Kitty med volanger, paljetter, glitter, silver, guld och rosa rosetter på sig första skoldagen - så menar du att det får hon iinte..............isåfall en basic blå klänning är ok?



Åh, vill skriva massor här och förstår inte varför det är SÅ viktigt med genus. Vi är MÄN och vi är KVINNOR: Vi är olika.



Hur vill du själv bli bemött när du tar på dig en volang-blommig-oddmollyklänning? Vad sänder du för signaler?



Jag arbetar i skolans värld. Där bemöter vi inte elverna efter deras kläder. Där är det bevisat att pojkarna får mest uppmärksamhet för att de syns och hörs mest. Det är ett helt annat problem än klädbekymret??!!



Det jag kan hållamed om är att det är roligt med alla färger på alla barn.



Eftersom du själv gillar klänningar: kan du inte tycka tt det vore skönt för säg 2-åriga Leah att få springa omkring i en luftig skön bomullsklänning på sommaren? FÖR jag antar att du själv gillar det?



Varför gå så långt och göra en princip av det hela?????????

och Ladu Dahmer - det finns INGEN som helst anledning att svära! Då blir det bara så otrevligt tycker jag.



Det roliga är väl att man kan ha olika åsikter och stå för dem i en diskussion?? Att kunna ifrågasätta principer och tankar?



Det är alltid intressant att föröska förstå hur andra tänker.



Respekt!

Jag har varit på ett antal genusföreläsningar den här hösten och alla poängterar att det viktigaste är inte att ta bort nånting utan det viktigaste är att LÄGGA TILL! Det man ska göra är inte att ta bort nånting från barnen (t.ex. rosa, glittrigt, gulligt, Hello Kitty, klänningar, köksredskap etc från flickor, och blått, svart, tufft, Spindelmannen, jeans, motorsågar och andra redskap från pojkar) utan de får ha de saker de vill ha och så ger man dem andra saker OCKSÅ, dvs man lägger till. Den ena föreläsarens har en dotter vars rum är en rosa prinsessdröm och alla som kommer dit blir helt chockade för de anser att eftersom mamman är genusföreläsare så måste flickans rum vara helt i blått/grönt/lila för att kompensera. Helt fel, säger hon! Flickan får inreda sitt rum som hon vill! (Nu handlar det ju inte om några bebisar direkt...) Och inget av det här är mina ord, utan allt är föreläsarnas ord, men jag håller med dem till 100%.



Jag tycker om din blogg men kommer nog aldrig att komma överens med dig i det här ämnet! :) Man ska nog inte överkompensera så mycket (hade du förresten köpt rosa hörlurar till Leah, som jag såg att Zack hade i ett inlägg...?), inte ta bort nånting utan endast lägga till.



Ha det bra!

Tycker det är konstigt att folk ifrågasätter om en tjej inte ska få ha klänning. När det gäller killar så verkar det inte finnas något liknande fenomen. "Nä meeen...varför får inte din son ha slips? Han kanske vill ha det... Alla pojkar har det, det är deras rättighet". Nepp...inget sånt, bara tjafs om klänningar...

Anonym Jo, det är klart att andra (även förskolepersonal, dom är också bara männsikor) bemöter barn olika beroende på hur dom är klädda. Tror du att chansen är större att personalen säger "kom så klättrar vi upp på stenen" om en flicka kommer i ett par jeans eller en rosa puffig klänning? Vi människor är färgkodade, så är det!



Rita Jag har också läst genuskunskap, sociologi och psykologi. Jag utesluter inget helt och hållet, tar bara bort extremerna. Det finns många olika läror inom genuskunskapen, vissa kör med kompensatoriskt pedagogik, osv... men jag tror på att blanda och undvika extremt pojkigt och extremt flickigt!

anonym - jag svär alltid. Det är inget personligt!



Ang. kläder så är de faktiskt viktigare än vad många förstår.



Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.



Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.



Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.



En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.



Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?

Men herre gud, hur kan du ta på Zack byxor?! Folk kan ju tro att han är pojke och bemöta honom som en pojke!

Massor med diskussion kring klänning på Leah, men tvärtom då?!



Gillar också din blogg, men inte tänket kring genus. Jag tror att pojkar ska få vara det samtidigt som flickor ska få vara flickor. VI ÄR OLIkA!

marie . sen när blev byxan ett mansplagg? Jag trodde det var ett plagg som BÅDE män och kvinnor hade tillgång, till skillnad från klänningen.



På vilket sätt förhindras flickor från att vara flickor om de inte har klänning? Min dotter är precis lika mycket flicka oavsett vad hon har på sig.



Men din kommentar bevisar precis varför det är så viktigt att vara genusmedveten.

Marie Däremot så tar jag inte på Zack skjorta/slips. Det har han haft två gånger i hela sitt liv. Men byxor har båda mina barn, det anser jag inte är pojkigt.

Du svarade någon tidigare att du och dina barn inte har samma kläder, därför är det okej att du har rosa, flickiga, puffiga, tjejiga Odd Molly-klänningar? Möjligen har du rätt i teorin, MEN hur ska du bemöta 5-åriga Leah som OCKSÅ vill ha "sån klänning som mamma har"? Ska hon få en mörkblå- och grönrandig enkel klänning då? När du går runt i dina OM-bakelser? Barn gör som vuxna gör, inte som vuxna säger. Om mamma har nagellack, så nog tusan kommer dottern vilja ha nagellack tidigt. Om mamma sminkar sig, kommer dottern vilja sminka sig tidigt. Om mamma har flickiga klänningar, så kommer dottern vilja ha flickiga klänningar. Du ska nog tänka på vilka signaler DIN klädsel sänder ut till dina barn, om nu kläder är ett så viktigt Genus-redskap för dig.



Personligen tycker jag hela debatten och din åsikt är väldigt överdriven. Man kan vara flicka i flickiga kläder och ändå ha skinn på näsan, leka pojklekar, skrapa knäna och leka med grabbar. Att Leah har en flickig prinsess-klänning ena dagen betyder väl inte att hon inte kan ha en tuff skinnjacka och blå tröja dagen efter? Som någon skrev ovan, att utesluta saker ger nog inte lika mycket som att lägga till saker...

Tillägg: Det är så väldigt mycket diskussion om att man måste utesluta flickiga saker i flickors liv för att uppnå jämställdhet, Vad utesluter du ur Zacks liv som är typiskt "pojkigt"? Du skriver att han leker med pojkleksaker men ÄVEN med flickleksaker? Han har ju pojkiga kläder ibland, men mer könsneutrala ibland. Varför får inte Leah samma möjlighet? Att leka med flickiga saker, eller ha flickiga kläder, men ÄVEN pojkiga leksaker eller kläder?

Maria Om Leah kommer att vilja klä sig som mig så kommer hon vilja ha jeans och t-shirt för det är vad jag har på mig 6 dagar i veckan. Odd Molly klänningar har jag på mig max en gång i veckan, knappt det och då fotar jag det och lägger ut det på bloggen eftersom bloggen har fått en Odd Molly inriktning. Men det jag gillar mest med Odd Molly är deras härliga stickade koftor och deras fina blusar som jag gärna har jeans till!



Det som jag utesluter ur Zacks garderob är skjorta, slips och tröjor med superhjältar.

Maria Och hemma har jag oftast mysbyxor eftersom det är bekvämast. Men jag förstår att ni läsare får en bild av att jag går runt i OM-klänningar här hemma eftersom det är ju det jag fotar och visar upp, men det är inte så roligt att visa upp mina mysbyxor i bloggen och en urtvättad t-shirt. Men jag kanske skullew köra en veckans outfit så skulle ni får se hur jag går klädd egentligen...



Sen vad gäller nagellack och smink så har jag nästan aldrig nagellack på mig och sminkar mig gör jag knappt heller... max lite mascara på vardagarna.

maria hur bemöter man barn som vill ha högklackat, bh, smink eller stringtrosor?



hur bemöter man ett barn som vill dricka sprit eller röka cigaretter?



Vissa saker är för vuxna helt enkelt. Man kan kompromissa och sätta gränser utan att begå våld på ungarnas personliga smak, men de kan inte alltid få precis allt de vill.

Jag har studerat både genusvetenskap och genuspsykologi, och läst ett stort antal studier som visar att flickor och pojkar behandlas olika i t.ex förskola och skola, men även som spädbarn.

MEN! I samtliga dessa studier är det så att interaktörerna VET barnens kön.

Jag har hitintills inte sett en enda studie som visar att barn skulle behandlas på olika vis olika dagar, beroende på vad de har på sig!

Psykologiskt fungerar vi ju så att "yttre attribut" får störst betydelse vid första intrycket, för att sedan mattas av, och t.o.m. försvinna, när vi har lärt känna en person.

Givet detta, återstår alltså bemötande från okända som den mest betydelsefulla konsekvensen av val av kläder, och då är det väl i huvudsak spädbarn som inte "avslöjar" sitt kön.

Då bör man kanske fråga sig hur ofta någon okänd interagerar med bebisar, utan att (nästan genast) fråga om det är en flicka eller pojke. Så fort de vet svaret, kommer de att "behandla" barnet därefter. (Visst kan man ju, som förälder, likt en obstinat tonåring, säga något i stil med "Det talar jag inte om", men de flesta vill nog hålla en mer socialkompetent profil.)

Har du, Bambi, (eller ngn annan) läst ngn vetenskaplig studie som visar just att samma barn behandlas olika, av kända personer, de dagar de har t.ex klänning, jämfört med könsneutrala kläder?

I så fall vill jag gärna att du skriver vilken/vilka studier. Jag skulle gärna vilja läsa dessa!

H

H Jag känner tyvärr inte till någon sådan studie, som handlar om barn. Jag känner bara till forskning vad gäller hur vi människor påverkas av färger och av hur andra är klädda. Mörka kläder gör att man lyssnar mer på en person, personen framstår mer auktoritär, därav är dom flesta kostymer mörka. Detta borde väl även gälla barn och färgerna på deras kläder?



Och jag kan även komma på mig själv att tänka annorlunda om Zack om han har "pojkiga" kläder på sig eller "flickiga kläder". Jag kan se honom mer som en tuff kille om han har tuffa kläder på sig och mer mjuk om han har "söta" kläder på sig och man kan väl ändå säga att jag känner honom.



Sen så är det jättemånga som bara pratar lite med Leah i t.ex. kön på ICA utan att fråga vad hon är för kön.

H Sen vet jag ju själv hur jag tänker på min sambo också. När han ska iväg till jobbet i kostym så känns han mer professionel och jag tänker på honom på ett visst sätt, medans när han är hemma i mysbyxor så tänker jag på honom på ett annat sätt. Honom känner jag också rätt så väl.

Det lustiga, Bambi, är att du gladeligen sätter ett rosa diadem på Zack medan du inte kommer att göra det (eller sätta en klänning) på Leah för att det skulle vara så "prinsessigt". Jag tycker det är ganska inkonsekvent. Håller även med Maria som tidigare kommenterade. Det känns faktiskt som om till och med du själv behandlar barnen olika. Jag tycker för övrigt inte att faran ligger i vad man har på sig, utan i hur man behandlar andra. Visa barnen istället att DU behandlar en tjej i rosa klänning på samma sätt som en kille i StarWars-tröja. Tror det är en minst lika bra väg att gå.

H - jag som jobbar inom förskolan märker klar skillnad på bemötanden dag till dag beroende på vad ungarna har på sig!



elin S Detta är en del av vad man kallar "kompensatorisk pedagogik" vilken innebär enkelt att man medvetet försöker kompensera där det finns brister och motverka det traditionella könsmönstret.



ungarna kommer ju att få tillräckligt med uppmärksamhet utifrån sitt kön utan att vi behöver förstärka det.



Syftet är ju att stimulera barnet så att de överskrider de traditionella gränserna och ge dem möjlighet att utveckla samma förmågor oavsett kön.

Elin S Har du ens läst mitt inlägg? Leah kommer ju att få ha klänning om hon vill ha det men så länge det bara är jag som bestämmer så tänker inte jag sätta på henne en klänning.



Zack får leka med bilar (som är typiskt killigt) så varför skulle inte Leah få leka med diadem???? Jag kommer kanske inte uppmuntra det, precis som jag inte har uppmuntrat Zack att leka med bilar utan det får dom så mycket ifrån andra så det räcker....

Jag tänker som så att alla föräldrar, och framförallt pedagoger, använder sig av nån form av kompensatorisk pedagogik. Kanske inte när det handlar om genus, men när det handlar om personligheten hos barnet. Färdigheter, talanger, svårigheter. Vi bemöter inte alls våra barn lika, oavsett kön. Det bör vi inte göra.



Vi bör bemöta barn utifrån deras behov. Ett överstimulerat barn behöver kanske tränas i att ta det lungt medans ett blygt barn behöver uppmuntras att våga höras och synas. Och så vidare.



Traditionell uppfostran ger i allmänhet flickor mer av samhörighet och pojkar mer av självständighet.



Vanliga mönster för pojkar är att röra sig mycket i leken, att vara eller välja en ledare, att prestera, konstruera och tävla. Flickors mönster handlar mer om att välja närhet, att samtala, att umgås med en enda kompis eller ett fåtal, att ta ansvar för relationer. För att motverka dessa behöver flickor och pojkar få träna på och stärka de förmågor som de är sämre på

det är lite psykopatvarning på mig idag bambi.

Ja, det finns mycket forskning om hur vi påverkas av färger. Jag, liksom du, klär mina barn i varierade färger.

Jag syftade främst på klänningsfrågan.

Det är ju en sak att spekulera, och referera till sig själv och sin bekantskapskrets, och en helt annan att se till den forskning som bedrivits.

MVH

H

H Svårt att ha koll på all forskning, speciellt när jag inte har studerat genuskunskap eller pyskologi på flera år.



Men något som är ganska så självklart är att olika plagg förknippas med olika värderingar/åsikter/roller. Kostym/klänning/clowndräkt förknippas alla med olika roller och vi behandlar personer i dessa plagg därefter. Det känns ganska självklart, eller...?

LD Nejdå! Det är kul att diskutera. Jag städar upp efter dig och dina dubbla kommentarer ;)

jag fattar inte varför din blogg sparar min emailadress och "lady dahmer" - men inte min bloggadress och tillägget "confessions...."

Jag hävdar fortfarande att effekten av yttre attribut klingar av och försvinner ju mer man känner personen i fråga.

Tänk dig att du är på maskerad, och en nära vän är utklädd till clown. Hon/han kommer fram till dig och berättar något mycket allvarligt eller sorgligt. Gör då hennes/hans klädsel att du skrattar dig igenom detta samtal, eller lyssnar du och interagerar utifrån personen och det som sägs?

MVH

H

Det övergår mitt förstånd varför det är så kontroversiellt att en flicka inte får lunka omkring i helrosa klänningar? Sen så är det ju precis så som Lady Dahmer har påpekat, allt som vuxna har är inte lämpligt för barn.

H Nej självklart inte, men då övertar samtalet dom yttre attributen (i en sån allvarlig situationen). Men nu pratar vi väl ändå om mer "normala" situationer och nog allt skulle jag se annorlunda på en kompis som var utklädd till clown (och kanske tycka att den skulle vara lite roligare än annars?) än t.ex. en annan vän som skulle vara utklädd till Hitler.

H En kompis till mig som har en dotter som är 3 år gammal säger själv att hon kan komma på sig själv att säga saker som "snurra för mig" "va fin du är" osv.. när dottern har klänning/kjol och fokuserar väldigt mycket på hennes utseende till skillnad från annars då hon har byxor.

H och jag hävdar tvärtom. När min dotter har rosa eller nagellack så får hon oftare komplimanger för hur hon ser ut "hej ninja! Vad FINA naglar du har idag" eller "vilken FIN tröja!".



Jag ser samma sak med tjejerna när jag jobbar; "Hej Lisa, oj har du en ny klänning? Vad FIN den var!" osv. Fina kläder stimulerar även till samtal.



Shit jag kan ju bara relatera till mig själv; kommer jag i sunkiga mysbyxor så händer inget, men har jag lite läppglans eller en snygg blus då jävlar haglar komplimangerna. Från mina vänner. Alltså människor som känner mig.



Bambi - ibland vill Ninja ha tofsar, Jag får verkligen BITA mig i läppen för att inte säga "vad söt du är i dina tofsar!" För hon är verkligen skitsöt. Jag får ofta stoppa mig själv att ge just komplimanger när hon t.ex har nåt extra sött på sig eller när hon har nagellack eller halsband eller vad det nu må vara.

Om vi nu skulle anta att dessa exempel är statistiskt representativa, är det då inte en märklig väg att gå, att utesluta eller minimera objekt ur barnens värld, då det ju är vuxna som inte klarar av att agera jämställt.

Är det inte vettigare att hitta konstruktiva sätt att arbeta med genusmedvetenhet hos den vuxna omgivningen, istället för att barnen ska bli bärare av konsekvenser av vuxnas tillkortakommanden?

MVH

H

H Hur menar du att vi skulle gå tillväga då? Hur ska man få alla vuxna människor att ändra på sig?



Det handlar ju om att man vill ge sina barn möjligheten att bara få vara sig själva och att de ska få se ut och vara som de själva vill utan att behöva känna att de måste passa in i könsnormen, det är väldigt svårt (näst intill omöjligt) att lyckas med det genom att förändra de vuxna människorna runt omkring.

H Nu kan inte jag gå runt och "läxa upp" varenda vuxen som kommer i kontakt med barnen, då skulle jag inte få göra annat.



Sen så känner jag inte direkt att barnen lider av att jag "utersluter objekt". Varför är det värre att jag utesluter klänningar än att jag utesluter gröna tröjor/stringtrosor/leksaksvapen/etc????

AKK Det finns många sätt att arbeta med jämställdhetsfrågor.



Som det är nu, har stereotypt manliga företeelser och attribut "högre status" i samhället.

Om vi vägrar acceptera det som anses "kvinnligt", signalerar vi att det är sämre, och att kvinnor måste "nå upp" till den manliga nivån, istället för att hävda fördelarna med det som vanligtvis betraktas som kvinnligt. (oavsett biologiskt kön)

MVH

H

Föräldraskap går ut på att i viss mån begränsa och utesluta saker. Mitt barn får inte leka med leksaksvapen, hon får inte ha stringtrosor, hon får inte se på vissa barnprogram som jag tycker är olämpliga osv.



Man måste begränsa ibland för att på sikt vidga möjligheterna.

H - fast det där är så ensidigt och inte sant.



För inom genus och den kompensatoriska pedagogiken så jobbar man även med pojkarna och att förändra den manliga könsrollen. Vilket innebär att hops pojkar UPPMUNTRA traditionellt "kvinnliga" egenskaper.



Och som du ser i den här bloggen så får ju zack tillgång till massa tjejjiga saker,.

Åh vad trist om allt vore könsneutralt.

Tack och lov att det finns 2 olika kön.

Leksaksvapen: Efterliknar krig och våld, vilket inte är konstruktiv konfliktlösning = Dåligt



Stringtrosor: Dysfunktionellt barnplagg, signalerar sexualitet, vilket hör hemma i vuxenvärlden = Dåligt



Klänning: Mestadels flickplagg = Dåligt....ELLER?????

H Jag känner inte alls igen det du skriver, jag tycker att hela det där "manliga egenskaper eftersträvas, kvinnliga egenskaper ses som dåliga" är argument som oftast används av hemmamammor och kvinnor som inte vill dela föräldraledigheten, ingen som jag någonsin har stött på har förespråkat att det skulle vara värt att sträva emot, jag upplever det mer som att de allra flesta vill ge sina barn tillgång till båda sidorna, göra alla egenskaper och roller tillgängliga för alla oavsett kön eller sexualitet.



Jag har stött på en hel del vuxna människor som är ohjälpliga, de gillar sin konservativa syn på världen och de är orubbliga, det känns väldigt onödigt att kämpa i motvind när det faktiskt finns ett bättre alternativ.

H varför är det så viktigt med klänning?

H Verkar det som om jag lär barnen att det som anses kvinnligt är fel/fult? Jag väljer bort kjol/klänning respektive skjorta/slips åt mina barn, så länge jag själv bestämmer.



Anonym Javisst, jättetrist att kunna ge Zack alla färger som finns och både dockor, halsband, lego och bilar att leka med.



Det vore så mycket roligare om jag bara kunde klä Zack i blått/grått/svart och bara ge honom bilar att leka med!

H Nja, jag utesluter klänning och skjorta för att jag tycker inte att det är särskilt lekvänligt, det gör att barnen måste leka "försiktigare" och det finns massor med bättre alternativ. Jag ser ingen som helst anledning att sätta på mina barn klänning eller skjorta. Kan du ge mig en bra anledning?

H klänning:

1. uppmuntrar utseendefixering då de leder till komplimanger och uppmärksamhet kring utseendet.

2. Icke lekvänligt/opraktiskt.



= dåligt



anonym Usch va tråkigt det är med TVÅ varianter. Nej, tacka vet jag mångfald! Om ALLA människor fick tillgång till ALLA plagg och ALLA roller så skulle mångfalden och indiviualismen öka, inte minska.



Det könsstereotypa begränsar och likformar. Ger barnen tillgång till två roller och berövar dem från hundratals roller och möjligheter.



http://ladydahmer.blogg.se/2009/april/mangfald.html

Att eftersträva en manlig norm, sker nog mest implicit hos de flesta. Samhället styrs till stor del av manliga normer. För att komma vidare bör det som ibland benämns reproduktivitet få lika stort värde som produktiviteten, vilken idag härskar.

H

Det där med att eftersträva en manlig norm är inget jag känner igen hos de som är genusmedvetna.



Tvärtom.



Den manliga könsrollen är roten till mycket ont. De flesta jag känner med söner jobbar mycket för att deras pojkar ska bli mjuka och utveckla mer traditionellt kvinnliga egenskaper (även om vi ogärnba sätter kön på egenskaper)



Att samhället värderar det som är manligt högre är ju en del av den partiarlaliska kulturen, och det som man inom feminismen försöker motverka!

LD Det där med att klänning skulle leda till komplimanger låter som spekulation och grov generalisering. Klänningar finns i ett mycket stort antal variationer, och smaken är subjektiv.



Klänningars lekvänlighet är också mycket varierande, beroende av modell och material.

Många klänningar är ytterst funktionella.

MVH

H

LD Ja, det är ju, som jag skrev, implicit som eftersträvan efter manliga normer sker.

Explicit söker nog väldigt många agera jämställt.



Ja, just det. (sista meningen i samma inlägg) Det är ju detsamma som jag också skrev, men med en annan formulering.

H

H du får jättegärna tro att det är spekulationer att flickor blir berömda och får komplimanger för att de är "så fina i sina klänningar" har man jobbat inom barnomsorgen så ser man väldigt tydligt att det faktiskt är så och man ser också väldigt tydligt hur barnen påverkar varandra, och att könsrollerna är väldigt levande bland barnen.

H Har du några konkreta exempel på hur samhället ser de manliga egenskaperna som mer eftersträvansvärda? Jag känner inte alls igen det.

H - jag eftersöker med stor tydlighet kvinnliga egenskaper hos mina barn. Då speciellt hos min son eftersom att jag vet att han kommer uppmuntras att vara manlig.



de flesta jag känner som har söner resonerar likadant.



att det skulle vara spekulation att barn med klänning får komplimanger får stå för dig. Men vi som jobbar inom barnomsorgen har ett annat perspektiv.



Och handen på hjärtat; får du verkligen lika mycket komplimanger om du är klädd i mysbyxor som i en fin klänning? Det betvivlar jag nämligen.

H Hade inte du studerat genuskunskap sa du? Hur sjutton kan du då påstå att det är ren spekulation att man får mer komplimanger och blir behandlad annorlunda i klänning???

H "För att komma vidare bör det som ibland benämns reproduktivitet få lika stort värde som produktiviteten, vilken idag härskar."



Hur menar du här? Hur har du tänkt dig att det ska gå till?

Läs lite noggrannare! Jag hävdar att bara för att man har klänning, kan man inte dra slutsatsen att det konsekvent leder till komplimanger.

För mer ingående beskrivningar om produktivitet-reproduktivitet ur genusperspektiv, läs Beatrice Halsaa (eller Lena Gemzöe).

H

H Kanske inte just komplimanger men man behandlas annorlunda och utifrån en roll. Läs "Kvinnan och maskerna" av Efrat Tseêlon

Ja, man behandlas annorlunda av okända och mindre kända.

För att återgå till barnen, vill jag påstå att det knappast är p.g.a. att en del barn ibland har klänning, som t.ex förskolepersonal och skolpersonal behandlar barnen ojämställt.

Jag är mycket engagerad i jämställdhetsfrågor, men anser att dogmer, som t.ex millimeterrättvisa i hushållet, eller avståndstagande från "flickiga" resp. "pojkiga" kläder inte är konstruktivt i frågan.

Det är ju värderingarna vi vill förändra, och inte friheten i t.ex klädval.

H

nej det är inte pga klänningen som barn behandlas olika nej. Men klänning provocerar fram en viss sorts bemötande som jag och bambi och andra mammor till döttrar gärna vill undvika.



Det finns liksom inga fördelar eller BEHOV överhuvudtaget för barn att bära klänning, däremot finns det en del nackdelar. Därför väljer vi bort den. Barnen mår liksom inte dåligt av det. De slipper däremot beläggas med pressen att vara söt. De slipper lära sig att det är nåt viktigt eller bra.



Barn ska få vara barn så länge det går.

Den här disskussionen skulle jag velat ha sett "live"!

Go Lady Dahmer, jättebra förklaringar!



Jag blir så konfunderad att det fortfarande finns de som säger "orka bry sig", men det visar ju ännu tydligare att vi måste verkligen bry oss, för det är just de personerna som kommer att upprätthålla de traditionella könsrollerna...



Jag uppskattar H's önskan efter studier, men det är ganska tydligt att flickkläder ofta designas med tanke på utseende, snarare är funktion.

Jag är dessutom lite skeptisk till validiteten i en del genusstudier. Nu är jag inte uppdaterad, men för något år sedan var aktivitetsnivå det enda man säkert kunnat se skillnad på hos små pojkar och flickor, alltså att pojkar var mer aktiva. En studie som ingick i detta visade att pojkar lekte mer med en "aktiv" leksak, i detta fall en bil, och flickorna lekte mer med en "lugnare" leksak, vilket var en docka. Men... Den könsneutrala kontroll-leksaken, som båda lekte lika mycket med, var en boll. Om man ser utifrån aktivitet, vad är det för skillnad på en boll och en bil??? Jag tycker att vad den studien visar är snarare hur tidigt vi påverkas, då pojkarna valde bilen i högre grad än dockan, och vice versa hos flickorna, men båda väljer den aktiva leksaken bollen i lika stor utsträckning.



Jag bor nu i ett land som inte alls är lika jämställt som Sverige, och jag blir så TRÖTT på att bli begränsad hela tiden. Allt ifrån att andra pratar "över huvudet på mig" till min partner så fort det gäller något tekniskt, till sättet tjejer kallas "lösaktiga" så fort de visar den minsta sexlust. Här har både män och kvinnor en mycket snävare "roll", som de ska passa in i. Hemma i Sverige märker jag inte begränsningarna på samma sätt, inte bara för att de är mindre, utan också för att jag är uppväxt med dem, och därför inte reflekterar över dem på samma sätt. Det blir så lätt att man bara anpassar sig till det man är van vid, och tar det som logiskt och "som det ska vara".

Det tar mycket mer tid och ork att ifrågasätta, och försöka få vara annorlunda än vad som förväntas...

anne lise! Jag tror du skulle uppskatta det här inlägget:



http://anaiah.blogg.se/2010/august/mina-genusmuppade-barn-har-battre-valmojlighe-1.html



hur vet barnen vad en bil eller boll är - egentligen?

Ja, visst är det så att validiteten, speciellt i vissa studier, kan ifrågasättas. Genus, liksom bl.a psykologi är i flera avseenden svårstuderade ämnen, då de är både mycket komplexa och kontexrberoende. Ofta görs dessutom kvantitativa studier utifrån vissa, ibland ogrundade antaganden, då kvalitativa studier, t.ex enligt grundad teori, borde ha föregått dessa. Dessutom kommer det, åtminstone enligt hittills kända metoder, alltid vara svårt att få med alla relevanta aspekter. T.o.m. de studier som påvisar biologiska skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor måste ifrågasättas med hänvisning till hjärnans plasticitet. (Andra studier i detta ämne har visat att mängden neurotransmittorer, antalet receptorer, synapsernas utseende o.s.v. är påverkbara. En studie med råttor visade att honor som vistades i en stimulerande miljö födde ungar med större hjärnor, o.s.v.)

De fysiologiska skillnaderna mellan könens hjärnor skulle alltså kunna bero på miljöpåverkan.

Det är således alltid sunt med kritiskt tänkande, i båda riktningarna.

Däremot föreligger en fara i att "dra egna slutsatser", utifrån egna och kompisars erfarenheter. Då hamnar man i osakliga resonemang, där alla inblandade "minnsann har varit med om..." o.s.v.

Men visst är det angeläget att konstruktivt verka för ökad jämställdhet!

MVH

H

Hej! Jag tycker mycket om din blogg, läser den varje dag. Tycker det är intressant att du tänker så mycket på genus men kan inte låta bli att tycka att det blir lite fel ibland. Skulle du t.ex. någonsin låta Leah ha på sig ett rosa diadem eller halsband och armband, som Zack har i några inlägg längre upp? Av dina föregående inlägg om detta ämnet verkar det inte så. Jag tycker att du ibland verkar ha missuppfattat begreppet då du sätter "flickkläder" (klara färger, hjärtmönster osv.) på din pojke och "pojkkläder" (dova, mörka färger, ej klänning) på din flicka! Det är väl inte vad genustänkandet ska gå ut på, att byta om könsrollerna? Snarare sudda ut dem, säga att det är okej för en flicka att ha jeans, mörka färger osv. men även en rosa klänning om hon vill det. Varför får din pojke ha tjejkläder, men inte din flicka - och tvärtom? Genustänkandet innebär väl att barnen ska ha på sig BÅDE tjej- och killkläder, inte att pojkarna ska ha diadem och flickorna skjortor.

Vad är det för fel med att våra barn får komplemanger för att dom är söta? Om min son har en ny tröja på sig får han en komplimang för den av förskolepersonalen, "Vilken fin tröja Edvin, vad fin du är i den." Jag personligen som är totalt ointresserad av kläder både till mig och till min son ägnar aldrig en tanke åt vad andra barn har på sig. Det enda jag är intresserad av när det gäller kläder till min son är att det ska vara helt, rent och gå att leka i, därför köper jag nästan bara begagnade kläder och aldrig någonsin märkeskläder till honom. Just diskussionen om hur vissa kläder leder till komplimanger känns mest som ett uttryck för föräldrarnas egna klädintresse. Sen förstår jag inte hur man som mamma känner att man måste bita sig i tungan för att inte ge sin dotter en komlimang när man tycker att hon är söt! Jag känner att jag kan säga till min son att han är söt oavsett om han sitter naken i badet, har sin Blixtenpyjamas på sig, springer runt i snickarbälte fullt med verktyg, har sin ärvda prinsessmorgonrock, eller har en blå tröja med traktorer på.

jennie - för att det inte ska vara en prestation att vara söt. För att det är för stor press att lägga på barn. För att vi inte vill lära dem att det är viktigt att vara söt. osv osv.



Det finns inget positivt med att uppmärksamma och värdera barn utifrån hur de ser ut. Det är inte bara nedbrytande för självkänslan utan lär barnen ytlighet och utseendefixering.



Som mamma biter jag mig i tungan fär att jag vill att min unge ska få vara barn så länge hon kan. Jag vill inte att hon ska börja fundera på hur hon ser ut eller på att hon ska vara söt.

Tror inte heller hon kommer ta skada av att inte få ha det. Inte heller om hon får ha det ; )

Godis varje dag däremot, det tar ju hälsan skada av så det skulle jag inte ge mina barn.

Mina barn har fått klä ut sig till prinsessa, precis som spindelmannen (dotterns favorit), riddare osv. Ge barnen valfrihet och grundvärderingar som inte sitter i kläderna istället

Löjligt att göra så stor sak om ett klädesplagg!Herregud,vill barnet ha klänning så låt henne ha det!Det här med genusdiskussionen är så fjantig,det hänger ju inte på klädesplaggen.Så varför ska man som tjej inte få ha klänning om man vill det?Tycker inte det är fel om flickor vill ha rosa och om pojkar vill ha blått,låt dem få ha det dem vill...Nu har det ju gått till överdrift åt andra hållet!

Mia Har du ens läst mitt inlägg?!?!?!

Om Zack vill ha en rosa klänning, får han ha det då?

Sofia: Exakt så tänker jag också!! Kunde inte ha sagt det bättre själv!



Lady Dahmer: Men i min värld är det ingen prestation att vara söt. Jag säger det helst till mina barn (7 år och 4 år) när de är nybadade och torkade och har rufsigt hår. "Mammas söta, lilla älskling!" säger jag hur ofta som helst till dem.



På förskolan jag jobbar säger jag ofta till barnen att de är söta och det har absolut ingenting med deras klädsel att göra. Snarare undviker jag att säga "söt" till en flicka som har på sig klänning eller kjol en dag, just för att de andra barnen inte ska tro att den flickan får komplimanger för sina kläder. Däremot, om jag nångång ger komplimanger till barnen för deras kläder beror det ofta på att de har nånting nytt på sig och då säger jag alltid "Vilken fin tröja/kjol/klänning/jeans/halsband du har idag" i samma tonläge till både tjejer och killar. Jag använder absolut INTE plutte-nutt-röst till flickor "Åååh, så söööt du är idag" och en helt annan röst till killar "Wow, vilka tuffa kläder du har idag"!

Om ändå folk kunde öppna ögonen och tänka till lite. ..

Bambi, Lady D, Anna KK och ni andra, I love you!

Tack för en mycket bra tankeställare!! Skrämmande men sant hur omgivningen bedömer med anledning av kläder. Jag har just skrivet ett eget inlägg och länkat till dig! :-)

Hit kommer jag komma tillbaka för å tanka mer inspiration!