bambi

Och är det verkligen så jävla farligt om de får en kommentar eller om nån retas lite? Shit - se det som ett tillfälle att lära ungarna att hantera elaka människor. Se det som ett tillfälle att ge ungarna verktygen att hantera verkligheten.



Och om man på allvar tror att mobbing handlar om kläder eller utseende så behöver man tamejfan läsa en bok om gruppdynamik. Mobbing handlar om hierarki, inte om kläder. (och vem fan mobbas på DAGIS???)



Och ja - jag håller med dig Bambi - det är bättre att riskera en ev. kränkning av en utomstående än att ungen ska bli kränkt varje dag av sin förälder (den som alltid ska stödja och uppmuntra barnets individualitet)

Fin blogg du har! Titta gärna in i min och läs om morgonen som definitivt inte blev som det var tänkt..:-)

Kunde inte hålla med mer. HEJA HEJA!!!

men ÖNSKAR Zack sig sina tjejiga klöäder...................är han alltid med dig och handlar och väljer själv?



varöfr måste Leah själv vilja ha klänning?



Jag tycker det verkar som du särbehandlar barnen.



Att Zack är mer fri 'n lea och VEm är det då som särbehandlar och könsindelar?

Jag tycker att du gör helt rätt, barn måste få prova sig fram och uttrycka sig på sina egna sätt.

Min 3åring var superlycklig för ett tag sedan när jag målade mina naglar rosa och han med fick testa =)

För dem finns det inte "flickigt" och "pojkigt"



Hoppas allt är bra, kram

Anonym Jag känner att det inte finns någon anledning att sätta på Leah (eller Zack) en klänning innan hon uttryckligen önskar det eftersom det är inte ett praktiskt plagg att leka i.



Zack får ofta välja kläder ur sin garderob och då blir det ibland rosa, ibland blått och ibland gult.



När han såg mig måla naglarna för ett par månader sen (ja, det är ungefär så ofta jag målar naglarna) och då ville han också få sina målade och givetvis fick han det.



Han har fått diadem, halsband och armband av oss och väljer ofta själv att ha det på sig. Jag skulle inte själv sätta på såna saker på något av barnen utan att dom själv uttryckte att dom ville det.

Man kan ju också fråga sig vem de är som skulle mobba honom? Troligtvis ett barn till en förälder som är extremt könsstereotyp och som säger åt sina barn att rosa bara är för tjejer o.s.v. För barn lär sig inte av sig själva vad som är "tjejigt" och vad som är "killigt", det är det föräldrarna och andra i omgivningen som gör. Så om alla bara skulle sluta lära detta till barnen så skulle vi leva i en bättre värld där alla fick vara den dom ville.

Men, om barnet blir mobbad/kränkt då?



Jag är 100% förespråkare för att barn ska få hundra möjligheter, inte två. Men nu har min fyraåring kommit hem och plötsligt "vetat" att Hello Kitty-katten (som han älskat) är för tjejer! Ingenting vi säger får honom att ändra sig! Likaså ville han plötsligt inte ha sitt lila Barbapappaskärp för att någon sagt att det var för tjejer!



Men vad göra? Han vill, men vågar inte längre ha det som han vill ha och tycker om... Ska vi tvinga honom?



Eller ska man bara acceptera och se honom drömma om de rosa glittriga tröjorna som han älskar, men klä sig konventionellt blå-grått?

Jag är lite kluven, självklart ska barnet få välja själv vad de vill ha på sej, så länge det inte är något som kränker någon annan förstås. Vår äldsta son (två år) har både rosa armband och tröjor med bilar på (han fick även en rosa docka av oss i julklapp när han var ett, något som många reagerade på, han älskar dock fortfarande den). MEN; jag tycker hela det här med att allt ska vara så lika för könen börjar gå till överdrift, är det bara jag som känner så?

Vi är trots allt TVÅ kön med olikheter (män har faktiskt starkare fysik i grunden till exempel), allt måste inte alltid vara så förbannat lika. Tycker det läggs för mycket energi och fokus på det, låt barnen välja själva och lägg inte så mycket energi på att analysera och medvetet välja bort saker (exempelvis klänning och leksaksbilar till förmån för neutrala mjukisbyxor och könsneutrala leksaker).



Vet en person som fick skäll på dagis för han klädde sin dotter för "flickigt", de tyckte inte om att hon alltid kom i rosa kläder och klänning. Hon gillade klänningar och rosa kläder så vad var problemet. Dagen efter samtalet skickade han sin dotter i prinsessklänning och tiara till dagis ... :)



Som sagt, vissa saker går till överdrift ibland. Jag tror inte att man begränsar sitt barn eller att det får en sämre start i livet för att det har på sej en klänning någon gång ibland vare sej de är tjej eller kille. På samma sätt tror jag inte att mitt barn får prestationsångest och problem om jag kallar honom duktig eller säger att han gör något fint ibland.

Den dagen jag börjar tro sådant, då blir jag nog rädd för mej själv! :) Känns som det finns viktigare saker att lägga krut på.

Vi var på rutinultraljud med barn nr 2 idag och ni kan tro att jag är trött på tjatet huruvida vi skulle ta reda på könet eller ej..



Vi har en helt fantastisk liten kille där hemma som vi försöker erbjuda lite av allt. Hans favoritleksak just nu är dockan och hittills så funkar alla sorters kläder (fast jag börjar märka mer och mer påverkan från förskolan tyvärr. Absolut inte från de underbara pedagogerna men från de lite äldre barnen).



Nåja, tillbaka till ämnet..



ALLA tjatar om könet på vårt barn. Vill vi egentligen inte ha en flicka denna gången? Hade det inte varit bra att kunna förbereda barnets rum/kläder osv.. Ja, ni förstår.

Vår önskan är ett lyckligt barn. That´s it.



Vår plan är därför, inför barnets födsel (som visserligen dröjer till våren) att helt enkelt låta bli att berätta vilket kön vårt barn har under de första dygnen. Vi tänker smsa vänner och släkt och berätta att vi (förhoppningsvis!) fått en frisk och alldeles underbar bebis - men sen inte säga så mkt mer. Då kanske de kan få in i skallen att det inte handlar om könet - det handlar om en egen liten person som är välkommen till världen precis som den är :o)



Kanske inte så mkt med ditt inlägg att göra Bambi men iaf :) Kram!

Oftast är det ju de barn som fostrats till att tro att rosa är en tjejfärg som säger något till en pojke som har rosa. Jag förstår inte varför vuxna måste förstöra barn på det viset. Om barnet hade fått en fostran där man inte lagt någon vikt på färger så hade det troligtvis inte blivit så...:-/ Orolig för min sons framtid. Jag vill att han ska bli den han vill och kan bli... Sedan så märker man att ju äldre barnet blir desto mer hämmat blir det på grund av omgivningens kommentarer, gliringar, press och så vidare...

Hur ser du på barn som ex en flicka som bara har rosa, volanger och spets på sig? Som blir "puttinuttigt" behandlad av sin omgivning?



Ser du att de är synd från barnets sida? Eller hur tänker du om de som inte alls bryr sig om genus?

Jag har ju följt din blogg ett tag o funderat MASSOR angående genus o Axel. Ja jag köper killkläder till honom. Mycket färger men killiga kläder trots allt. Varför har jag funderat på massor. Men vet nu (eller har väl vetat det hela tiden) varför. Han är redan så utsatt och utstirrad när han kommer i sin rullstol att JAG inte fixar ännu mera stirrande. Ja det är kanske jag som tycker det är jobbigt, men hur han upplever det vet jag inte än. Han pratar ju inte...



så ja något genus tänk i kläder blir det inte för Axel så länge jag väljer kläderna. Sen är hans favoleksaker en docka o dockvagn. Så han o jag leker med dockan vi bytar kläder o vi kör runt med den. Han har ju en gåstol så han kör ju dockan framför sig o tycker det är så roligt. Jag lekte självaldrig med dockor det var bilar som gällde. Så ja han har killkläder, men leker med det han klarar av o tycker är roligt.



Men det innebär ju inte att det inte är OK att andra klär sina barn precis som de vill.

för övrigt tycker jag att polarns kläder är toppen för dem kan alla ha oavsett kön. Det gäller även villervalla. Så det är ju mycket de märkena han har. Snygg ska pågen vara så att det är pga det de stirrar på honom!!! Ivf intalar jag mig det.



Förra fredagen var det en bilist som körde av vägen o på en lyktstolpe här i byn för föraren vände sig om efter Axel i hans rullstol istället för att titta på vägen!!! (jag såg det eftersom jag gick efter Axel o hans assistent o han erkände det).



Så Axel måste ha varit snygg! eller det är tragiskt att det är så 2010!