bambi

Å ena sidan handlar ju jämställdhet om värderingar, alltså om att man uttalat tycker att båda könen har samma värde och status. Sen när det kommer till hur det ska funka i praktiken är det ju inte lika enkelt.



I vårt förhållande här hemma är vi givetvis överens om att båda är lika viktiga för familjen. Dok har jag större ansvarskänsla än maken och gör därmed mycket mer i hushållet än vad han gör. Kan man säga att vi är jämställda ändå?

Hej Bambi. Jag har aldrig kommenterat i din blogg men jag har läst den till och från. Har du läst Egalias döttrar? Det är en av de bästa böckerna som finns i ämnet.



..och gällande jämställdhet tycker jag den endast existerar då man inte behöver diskutera den. Egentiden är väl individuell, vissa vill hitta på allt de gör tillsammans med barn och andra är inte sådana. Nu lever jag inte i en relation så jag kanske bara svamlar.

Jag tycker jämnställdhet är när båda är nöjda med uppdelningen låter kanske konstigt men du kanske förstår hur jag menar:)

Viola Jag håller med om att jämställdhet handlar om att båda har samma värde/status. Men hur märker man det? Att bådas tid är lika mycket värt eller att bådas arbetskraft är lika mycket värt..?



i Jepp, jag har den här hemma och har även tipsat om den i bloggen. Håller med dig att den är en utav dom bästa böckerna i ämnet.

För mig handlar det om en frihet att kunna göra de val som man önskar. Maken dammsugar, jag dammat och tokar. Under vissa perioder åker jag ofta på träning vilket innebär att jag ofta är borta på kvällarna. Den som är hemma mest tar huvudansvaret för tvätt och städ. Maken när han var föräldraledig och jag nu när jag har få schemalagda lektioner. Båda ska ha lika stor rätt att anpassa vardagen efter det som man önskar. Blev lite luddigt det här men du förstår nog vad jag menar.

Åh den diskussionen skulle jag velat vara med i. Å de där drinkarna ni drack skulle jag inte heller tacka nej till. NI måste ha haft jättemysigt.



Jag är för millimeterrättvisa. Att man delar på allt det som är tråkigt, att mna har lika mkt fritid, lika stort ansvar för barn, hem och hushåll.

Mina fritidsaktiviteter/egentid är lika mycket värd som min mans. Mitt jobb är lika viktigt som hans. Min nedlagda tid i hemmet är lika stor som hans - men vi gör gärna olika saker. Min sömn och mitt välmående är lika viktig som hans - oavsett vem av oss som jobbar och vem som är föräldraledig.



Och ja, givetvis inte i bara i teorin utan bara i praktiken.



Jag skulle säga att vi är där, absolut. Medvetet val.

För mig är det viktigt att ansvaret vilar på båda, att det inte är det klassiska där mannen har ansvar för bil och ekonomi och kvinnan köper alla julklappar och vet vad barnen har för klädstorlek. Min kloka mor säger att jämlikhet är när båda tror att de gör 70%...

vi gör olika saker och samma saker i hemmet...vissa aktiviteter som att snickra på hus och ha ansvar för bilen fixar min man, jag tvättar mest, har koll på bolåneräntor och köper kläder åt barnen. Jämnställt???? Jag vill påstå att vi lever jämntställt. vi har delat upp det och hjälps åt som det fungerar för oss. Både det jag och min man gör för vårt hem o familj är viktigt, vi värderar inte det ena el andra mer eller mindre.

ja jag vet, jag stavar jämt fel. JÄMSTÄLLT...n.et kommer av bara farten :)

Viktigast för att kunna kalla det jämställt är nog att båda är nöjda med situationen.

jag och min partner har jobbat mycket med detta eftersom vi båda ser det som väldigt viktigt, men det har varit mycket svårare än vi trodde..

Men vi kom fram till att vi skulle dela upp arbetet i hemmet så jämnt som möjligt och försöka spendera mycket tid tillsammans. Vi båda diskar, städar och lagar mat, sa vi...men det blev såklart inte så. Det är jag som lagar mat och han diskar och städar.

Nu är jag gravid, så jag orkar inte göra lika mycket och mår ofta väldigt illa, så han får ta över även mina uppgifter, men sen blir det ju att jag tar mer hand om barnet då han jobbar, då får jag även försöka hinna med och orka mer arbete i hemmet.

Vi har alltså inget jämställt förhållande, men försöker göra det så lika som möjligt och ha samma regler att följa, så gott det går... men huvudsaken är nog att båda är nöjda med situationen som sagt

Behöver det alltid vara precis jämt fördelat med fritid/hushållssysslor!? Den ene kanske faktiskt VILL göra mer i hemmet, medan den andre kanske har ett större behov av fritid.



Det viktigaste är att man är överens med sin partner om detta!:) Hej hopp



www.suzza.se

För mig innebär ett jämställt förhållande att båda har samma möjligheter, friheter och skyldigheter.

Både och får man nog säga då. Arbetskraft är ju tid. Det funkar inte med millimeterrättvisa men man bör värna om varandras tid och avlasta varandra i den mån det går.

Tycker det har blivit så hysteriskt med att allt ska vara jämntällt. Vi är inte ett dugg jämställda här hemma & trivs med det.

För mig så är det för båda samma skyldighet, frihet, möjligheter och ja allt det dära.

Det är ju viktigt anser jag annars så kan det bli kaos enligt mig iaf.

Tycker inte det är nödvändigt med millimeterrättvisa i varje situation. Ex sambon har större behov av tid för hobbies och jag har större behov av tid för att bara vara hemma och pyssla. Vi får den tiden båda två. Men skulle jag en dag behöva omfördela denna tiden så skulle det ALDRIG bli gnäll... att se till varandras behov och försöka anpassa sig är det bästa :)

För mig är jämställdhet en värdegrund som alla förhållande ska bygga på. Sedan att de praktiska gör att man får ett mer "tradionellt" sett, utifrån, förhållande där kvinnan påtar med hemmet och mannen bilarna och trädgården handlar det om personliga hobbies som jag inte anser att man ska offra för att det ska bli ett superduper inget-köns-förhållande.

Jag älskar min inredning men det tar jag från min kreativa sida och min pedaniska sida. Sedan tar jag gärna en man som har samma intressen dock skulle jag inte känna mig "undergiven" om min man låter mig göra det jag älskar och han gör något annat.



Som sagt, en gemensam värdegrund som bottnar sig i jämställdhet där ingen i förhållandet har veto i något som fastställt som någonslags norm i samhället, som att killen ska fixa bilen och tjejen hemmet t.ex. Låt alla bygga sin egen samvaro men det ska vara rättvist, genomtänk, diskuterat och välmenat.

Hmm. När jag läser eller hör "Det behöver ju inte vara samma saker man gör!" "Viktigast är att man är nöjd" "Jag gillar ju att pyssla" vill jag alltid invända. Det låter ju helt logiskt... MEN- hur kommer det sig att det mycket oftare handlar om en traditionell manligt/kvinnligt uppdelning i dessa fall? Då kanske det tyder på att det inte är ett helt eget fristående val, utan att det finns en stark influens av inlärning, förväntningar och uppmuntran. Det går ju inte att säga att det bara "råkar" vara mannen som sköter bilen, när detsamma gäller i 80% av förhållandena. Det är lätt att säga "Vi väljer", och tro att det inte har något samband med könsroller, men ofta missar vi att se hur påverkade vi är av andras val och värderingar, och hur vi i vår tur påverkar dem.



Personligen brukar jag tänka att det är bra om både min partner och jag kan utföra allt väsentligt hushållet kräver. Sen kan man ju göra mer av det man gillar, t.ex baka och meka, men då det gäller de vardagliga trista rutinerna tror jag nästan att man måste hjälpas åt med allt, att millimeterpetighet är enda sättet att inte hamna i en orättvis situation. Har man barn tycker jag att det är superviktigt att de får prova allt, så att de inte bara slussas in i meka/handarbeta/baka "facket" utifrån kön istället för utifrån intresse.



Fast jag gör många sysslor som det är männen som sköter i våra vänners förhållanden, så gäller vännernas kommentarer främst hur duktig min partner är som lagar mat då vi har gäster, och det blir ganska många gliringar om att jag inte gör det. Vilket leder till skuld och skamkänslor, även fast jag verkligen inte håller med om att jag "borde" sköta kökstjänsten bara för att jag är kvinna. Gästerna ser ju inte att jag rensat avloppet, snickrat och gjort storsatser köttfärssås under veckan. Vad de SER under en middagsbjudning är ju hur jag gör mindre än en kvinnas traditionella sysslor, och hur min partner gör mer. Följden blir att jag känner att jag måste kompensera, och visa att jag minsann är "kvinnlig nog" inom andra områden. Jag tror det blir provocerande att vi vänt på en del roller, kanske andra ser det som kritik mot hur de gör i sina förhållanden, och de är väldigt noga med att påpeka hur de är nöjda med sin uppdelning, och hur duktig min partner är som gör mer ("än mansrollen kräver"). Att även jag gör mer än kvinnorollen kräver verkar ses som mitt eget val, som inte borde inkräkta på hur jag sköter de traditionellt kvinnliga sysslorna. Det räcker liksom inte att jag kan lufta elementen, jag behöver kunna baka småkakor också för att vara en bra och duglig kvinna.