bambi

Hihi, nää, de flesta tvååringar jag träffat på, inklusive mina egna, ljuger inte i den meningen vi menar med att ljuga!



De "hittar på" mera, ja, vad skulle varit roligt att ha gjort, eller vad gjorde de igår, det blir plötsligt "sant" idag när de minns det, eller vad vill mamma/pappa höra? Och så vidare.



Min tre- å -ett halvt- åring kan man skoja till det med, hon "ljuger" inte med avsikt att "ljuga" utan hon vill skoja, och oftast är det mer att hon fantiserar. När man frågar: men det är ju inte den som gjort det: näää, det är jag! kommer det då, eller det är nog tomten...och så skrattar hon. "avslöjad" Fast mer och mer så kommer det nu, det som är att "ljuga" på riktigt... Men en tvååring, nja...



Så medvetet "ljuga" som vi vuxna menar med att ljuga det tror jag inte att Zack gjorde....

Nej han "ljuger inte" :) Däremot kan han addera saker i sin egen sanning. Han kan ex ha lekt att han ätit godis och sen när du frågar vad han gjort; ja då HAR han ju faktiskt ätit godis...även om det inte är på riktigt :)

Visst kan även små barn ljuga, även om det egentligen inte handlar om en medveten lögn. De har ju dock inte lika stor förståelse för fantasi och verklighet.. och framför allt ingen riktig tidsuppfattning. "Idag" är ett begrepp små barn inte riktigt kan förstå... han kan ha berättat om vad han gjort dagen innan eller en vecka innan...

Jag tänker på något vi läste under PG1, att barn innan en viss ålder har svårt att skilja på vad som är abstrakt och konkret. I det här fallet vad de verkligen HAR gjort och vad de i sin fantasi har skapat för påhíttad "verklighet". :-)

Jag tror säkert att alla de där sakerna; sova, äta godis och bygga med lego är saker som är positiva för Zack och kanske därför lätt att blanda ihop med verkligheten. ;p

Jag tänker på en praktik jag var på i en "minietta" (Förskoleklass) där ett barn hade mycket "lögner" för sig. Barnen satt i cirkel på mattan på morgonsamlingen och alla sträckte upp handen för de ville berätta saker. Och flera barn hade berättat något, att de hade med sig ett gosedjur, att de varit på barnenshus dagen innan ect. Turen kom till en liten pojke att berätta och han började historien med att han och hans pappa varit ute i skogen och helt plötsligt fanns där stora djur, rymdfarkoster och annat helt häpnandsväckande med. :-)

Då frågade läraren "Men Vilgot (vi säger att han heter det), är det där verkligen vad som hände, på riktigt?" och då tittade pojken ner i knät, suckade och skakade på huvudet. :-) Det var så sött.. Stackarn! Han lyckades inte övertyga oss :)

Oooooh ja Sixt gör det hela tiden :D Tror att de mest gör det när de inte minns, då stoppar de liksom in nåt roligt.

Absolut, min son har härlig fantasi! Min fröken bajsar. torkar sig med rosa papper (hör till en favorit) eller fröken på förskolan skriker. Jaha, vad skriker hon då? CHOKLADBOLLAR!!!!!!!!!! Haha! Annars lägger han ofta in känslor. Han kan återberätta att han gjort något dumt och om man frågar vad ex pappa sa då så berättar han ofta att pappa sa "dumma, Noah" fast det inte alls var så. Tycker det är väldigt underhållande..

haha, söt han är :D

Härligt med fantasi=)



Fin kort!

Vad gulligt! Lögn skulle jag inte säga.. Önskan kanske?

=)

Tror inte heller att små barn ljuger. Han kan ha ätit godis någon morgon förut eller som folk skriver ovan, lekt att han gjort det.



Vi frågar ofta vad sonen ätit på dagis, det svar vi får stämmer inte alltid, ofta kan det nog vara att han faktiskt inte vet va det heter det som de ätit. Eller så tänker han på något de åt någon annan dag.



Just nu är allting "igår" även det som hände för flera dagar/veckor sen. Ingen tidsuppfattning alls (Melvin är 3,5)