bambi

svar: hehe jag trodde nästan att fördelarna övervägde nackdelarna med stockholm :P



och jag förstår hur du menar med det där med prinsessfack :) jag gillar inte det heller egentligen men sen kan jag inte låta bli att tycka om allt som är pussinuttigt! jag har nog lite dubbelmoral där haha! :P jag tror nog jag kommer försöka dela "könsuppfattningarna" på hälften när jag uppfostrar mina barn. det återstår att fundera på sen när det blir dags ;)



men det är verkligen en intressant diskussion då har satt igång iallafall :)

Word!

Hej!

Jag älskar din blogg och läser den varje dag, så jag vill inte uppfattas som att jag kritiserar dina tankar och funderingar. Dock anser jag att det är människan bakom kläderna/färgerna som man bör fokusera på. Min lilltjej kommer jag att pränta in i att oavsett hur man ser ut, vilka kläder man har eller om man väljer att ha långt eller kort hår, så är det hur man ser på sig själv och hur man bemöter sin omgivning som är det viktigaste. Man kan i mitt tycke vara en stark och själständig tjej trots att man har långt hår och kläder som anses vara "flickiga" och det är vår uppgift som föräldrar att förmedla detta. Min flicka hoppas jag ska förstå att kläder och hår inte har någon som helst betydelse för hur personen som bär dem är. Då är det ju viktigt att heller inte fokusera så mycket på dessa saker tycker jag, utan istället lägga krutet på annat.

Oj så långt det blev nu..

Ha det fint!

Hihi du försvarar dig ju så att du nästan blir blå i ansiktet ;)



Barnen ska kunna ha vad de vill, så länge det är rent och helst helt, och är passande för situationen. Vill en tjej har en klänning, eller en rosa tröja så ska hon väl kunna ha det, utan att oroa sig för att mamma kommer inte gilla det, för att det är inte ett Genustänk!!!



Att du över huvudtaget väljer att jämföra ordet Neger och prinsessa... Jag säger bara jisses...



Låt barnen få bära det de vill... att sätta press på sina barn i allt, när det gäller val av kläder, ordval m.m. tycker synd om dem... hoppas verkligen att du överdriver i din blogg och att du inte lever som du skriver om sådant här. Barn ska få vara barn... utan en massa press från föräldrar om genustänk, de får press nog i skolan och av resten av samhället så att det räcker och blir över... låt dem få njuta av livet i sin familj utan genuskrav.

så klokt så klokt så klokt! Jag tycker så himla bra om dig Bambi. (jo du heter så). Vi borde träffas mer ofta. faktiskt. Kram!

Carina Orden prinsessa och neger har inte samma bakomliggande värderingar, men det trodde jag var självklart. Men vissa verkade inte tycka att det var självklart att prinsessa är ett ord med värderingar utan tyckte att det bara var en ord som vilket annat... så därför kände jag att jag var tvungen att komma med ett tydligt exempel.



Nu är det så att barnen inte har någon egen vilja i val av kläder så därför väljer jag åt dom. Men som jag har sagt tidigare många gånger så kommer mina barn få välja sina egna kläder när dom vill, men jag kommer att försöka guida dom i val av kläder.



Sen så pressar jag definitivt inte mina barn. Zack gillar bilar och även fast jag är mycket intressad av genus så får han hålla bilar hur mycket han vill. Jag begränsar inte honom eller pressar honom att leka med annat. Men jag uppmuntrar honom att leka med annat genom att själv börja leka med dockor ibland (men det gör han också).. osv..

Riktigt bra inlägg!

Riktigt bra inlägg som sammanfattar precis varför det är viktigt att fundera över vilka signaler klädesplaggen signalerar till omgivningen.

Riktigt bra inlägg som sammanfattar precis varför det är viktigt att fundera över vilka signaler klädesplaggen signalerar till omgivningen.

anna - det är jättebra att du tänker så, men tyvärr så kommer resten av världen bemöta henne utifrån deras förväntningar. Som i sin tur påverkas i höd grad av kläderna och färgerna.



Och hur barn blir bemötta påverkar deras personlighetsutveckling.



DÄRFÖR är det viktigt att vara medveten om hur kläder, stereotyper, betäckningar som prinsessa, färger osv påverkar våra barn och hur de blir bemötta.



carina - precis. Låt barn få vara barn UTAN press och utan att bli tryckta i förbestämda roller utifrån kön. Att ha ett genusperspektiv är en självklarhet om man vill att ens barn ska ha alla möjligheter och vara fria att utveckla sin personlighet fri från förväntningar.



Och Bambi likställer inte ordet neger och prinsessa. Hon förklarar dynamiken bakom vissa ord; betydelsen, påverkan och förväntningar som följer med dem. Ord är aldrig bara ord. Ord har betydelser.

Som förälder väljer jag åt mina barn tills de är mogna för uppgiften. Barn ska inte bestämma själva och de ska inte få välja fritt mellan allt.



Och genom att ge dem tillgång till en stor variation kläder/färger och flera roller från början samt begränsa det negativa inflytandet så blir de mer fria SENARE att göra ett val. Jag skulle vilja veta på vilket sätt det könsstereotypa bidrar till att personligheten får utvecklas fritt från förväntningar?



Ponera att min dotter ville klä sig som en hora. Borde jag tillåta det? Ja, ett extremexempel, men jag vill illustrera att barn inte ska ansvara för sådant de inte förstår konsekvenserna av. Min dotter kanske vill klä sig som ett våp eller en söt prinsessa eller i pälsmössor osv. Men jag som förälder sätter gränsen och tar beslut utifrån det som är i min dotters bästa intresse.

och när jag ändå är igång....



Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.



Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.



Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.



En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.



Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Och hur kan jag påverka detta?

Jag läser med intresse alla inlägg om genus fast jag definitivt inte har samma åsikt som endel. Jag har min egen åsikt! ;) Mina döttrar (7 år och 4 år) klär sig oftast i klänning när de själva får bestämma, inte volangklänningar/"prinsessklänningar" utan Me&I och liknande. I somras frågade jag faktiskt varför de helst ville ha klänning och aldrig shorts eller kjol. Svaret blev "Det är så enkelt att klä på sig, mamma. Det är ju bara ett plagg!" Se där! Inget om att det är finast, eller så, utan de vill ha det enkelt och bekvämt.



Sen en annan sak som också hör till genustänk där jag faktiskt gör ett ganska medvetet val. Jag VISAR mina flickor vad en mamma/kvinna kan göra utan att säga nånting om det (för då kan det bli ifrågasatt och verka onormalt). Jag och min 7-åring var på Underbara barnmässan igår och jag körde bil dit, genom hela Stockholm. Vi bor alltså i ett pyttelitet samhälle på några tusen invånare och mina flickor är uppvuxna med att det är jag som ska köra i stora städer när vi åker hela familjen. Jag kör både personbil och husbil i Stockholm, Göteborg och andra storstäder. Och min man lagar ALL mat hemma hos oss. Det här är ingenting som vi gör för att bevisa nånting utan vi gör det vi tycker mest om enligt uppdelning sen innan barnen föddes. Men det är ganska bra att visa för barnen att vi gör så, UTAN att säga det alltså. Vi bara gör det som är normalt för vår familj. På det sättet kommer mina flickor förhoppningsvis att tycka att ingenting är omöjligt för dem bara för att de är flickor, oavsett om de klär sig i prinsessklänning eller inte! ;)

Bra skrivet! Det ligger faktiskt en hel del värderingar bakom vissa ord. Sedan när tjejer oftast får höra hur "söta" de är och killar får höra hur "tuffa" de ser ut så blir det bara tråkigt. Det kan väl vara tvärtom också, varför säger folk aldrig nåt då? Nu är vår kille så liten än så länge (7 veckor) så han får ofta höra om hur söt han är iofs :-)

Min farmor kallade mig för sin lilla prinsessa och gör det fortfarande hela tiden. Bara för att det råkar vara mitt smeknamn hos merparten av mina mor och farföräldrar och mina äldre släktingar betyder inte det att jag är tyst och liten. Jag har alltid varit öppen, utåtriktad och högljud, varesig någon kallade mig Felicia eller sin lilla prinsessa. Smeknamnet har istället fått min att känna mig speciell, betydelsefull och viktigt för dom som kallade mig det. Jag tror det är viktigare att få känna det än att ha föräldrar som vägrar bara för att en prinsessa är en flicka. Sanningen är ju trots allt, att vi är flickor och pojkar. Jag älskar lila, inte för att det är en tjejfärg. För att lila är fint.

Bra sagt!

Hej! Jag funderade lite över frågan när jag var ute och promenerade alldeles nyss. Jag tror inte att vi styr barnen så himla mycket som man kanske kan tro!



Min förste son var en snäll, söt och social liten pojke. Mina väninnor sa att skulle de få en pojke så ville de ha en sån som honom... (lite fördomsfullt mot pojkar kanske?) Jag klädde honom i neutrala kläder, mycket vitt och naturfärger utan blaffiga tryck för att jag tyckte det var snyggt. Och vad bryr sig en bebis om Nalle Puh?



Jag köpte alla möjliga leksaker. Både verktyg och låtsasmat, bilar och dockor, pyssel o s v. Ville inte begränsa honom utan låta honom få komma underfund med vad han gillar själv. Han hade t ex en docka som han gärna hade i vagnen, i bilen och ville sova med en period.



Han blev passionerat förtjust i arbetsfordon och verktyg. Senare lego. Fortfarande väldigt snäll, söt och social.



Jag fick en dotter. Då hade vi redan full uppsättning av leksaker och hon har verkligen haft tillgång till allt. Hon var intresserad av bebisar och dockor och det visade hon tidigt - innan 1 års ålder. Men jag ville inte styra utan köpte jag en bil till sonen så köpte jag en även till dottern som förblev ointresserad. Men fick hon en docka så blev hon överlycklig... Så naturligtvis ville man ge det som hon blev glad av!



Jag tycker man ska uppmuntra barnens intressen och lekar och inte försöka styra så mycket om inte barnet är destruktivt såklart.



Jag fick en son till och billådan fick en revival. Jag fascineras av hur roligt det kan vara att parkera bilar och köra dom till verkstan. Mycket fantasilekar.



Kläder är ett annat kapitel. Min dotter fick ärva mycket kläder. Både från storebror och kusiner. Alla möjliga modeller och färger. Jag tycker hon är fin i allt faktiskt. Både klänning och i jeans och tröja. Och om någon tror att hon inte kan klättra i träd för att hon har klänning på sig så är de lite korkade och jag tänker inte låta det styra om hon får ha klänning eller inte. Ända sedan 2-årsåldern så har hon haft väldigt starka åsikter om hur hon vill att kläderna ska se ut, kännas, etc. Mycket flickigt roosa och lila periodvis och andra perioder av jeans eller velour. Nu gillar hon mycket, vitt, svart, grått och jeans.



Om någon kallar sin dotter för sin prinsessa så ser jag det som kärleksfullt. Ibland kanske man skönjer en liten önskan om att dottern ska vara söt och vän... Och det är väl lite tråkigt om man inte uppskattar andra livligare egenskaper hos sitt barn också. Men dom flesta älskar väl sina barn precis som dom är?



Summan av kardemumman:

Go with the flow... När man möter sitts barns personlighet och intressen så låt det styra. Barnen lär sig genom lek och den bör uppmuntras inte kväsas.



Mina pojkar har haft rosa tröjor och klätt ut sig i glitter. Men de spelar ändå i en helt annan division än min dotter som klädde om till prinsessa varje dag efter dagis ett par månader.



Detta har inte jag styrt på något vis. Tror jag. :)

Carina: Jag får inte uppfattningen att hon jämför orden, utan snarare vill försöka förklara att ord innehåller värderingar.

Bra Bambi! Viktigt inlägg.



Idag fick jag ett mail från en läsare som meddelade att hon börjat tänka om helt efter att ha läst min blogg. Hon hade läst några av böckerna jag (och du) tipsat om och nu förstod hon hur vi tänker och hon tänker på samma vis numera. LYCKA! Att kunna utbilda/omvända EN är guld värt för mig och gör det värt att forsätta blogga även om edt kändes trögt ett tag.

Tänk hur många DU omvänt med dina kloka ord. Det är grymt!