Men oftast handlar det om att folk ser att jag är glad, jag utstrålar det och då blir dom lite glada också (humör smittar värre än en förkylning) och vill hjälpa till och t.ex. hålla upp dörren. Barnen är förstås inte sena med att snappa upp vilket humör mamma är på heller. Men inte tänker vi på att vi själva kan påverka omständigheterna ganska mycket utan vi tycker att vi har haft en dålig dag och haft en massa otur och allt är bara skit!
Jag försöker ibland stanna upp och tänka på något positivt om jag känner att allt är skit. En sak som fungerar för mig är att tänka på att jag ska hämta upp en glad Zack på dagis och tänka på hur söt han är när han ler mot mig och dansar glatt när jag kommer. Eller tänka på den stundande Thailandsresan och se framför mig hur jag ligger på stranden med hela familjen... på så vis kan man vara sin egen personal jesus och ändra på den dåliga nedåtgående spiralen och få en underbar dag istället!