Det var några som påpekade att jag faktiskt inte behöver ha Zack på dagis under inlägget om att han inte ville gå till dagis igår. Klart att jag vet att förskolan är frivillig och jag tänkte inte bara en gång att jag kanske skulle ringa dit och säga att han inte kommer.
Men i samma inlägg så berättade jag även att han inte ville lägga sig på kvällarna nu. Men det var ingen av er läsare som skrev "Det är frivilligt! Låt honom lägga sig när han vill! Vad gör det om han är uppe till midnatt?".
Jag känner min Zack. Jag vet att han egentligen vill till dagis och att han egentligen vill sova. Jag märker ju det på honom, han gnuggar sig i ögonen och är ibland lite tom i blicken och jag tror att han egentligen inte vill något hellre än blunda och slappna av men han agerar i affekt och är inte sig själv just nu.
Jag vet också att han har jätteroligt på dagis om dagarna och att han mycket hellre leker där hela dagarna, är med på sångstunder och hoppis & skuttis istället för att kanske få leka ensam i sitt rum halva dagen och andra halvan hjälpa till med maten och kanske är en kort stund i lekparken. Då är det väl bättre att han har roligt på dagis, Leah får all uppmärksamhet en stund (som Zack fick när han var liten) och sen så kan jag leka med Zack efter jag har hämtat honom (och förberett middagen under dagen medans han har varit på dagis)? Jag känner att det är bäst för alla...
Och imorse gick det tydligen galant att lämna honom på dagis. För jag vet att han älskar dagis och han älskar att sova och han älskar att äta... men just nu är allt bara fel i hans värld. Barn mår bra av rutiner och regelbunda tider (ja, det gör väl vuxna också) så jag tänker inte låta honom vara uppe till midnatt om han vill och jag tänker inte låta honom äta russin istället för middag (vilket han ibland vill) och jag tänker gå med honom till dagis... så länge alla mår bra av det. Och det har faktiskt aldrig hänt att jag har behövt lämna honom gråtandes på dagis och jag vet inte om jag skulle klara av det... men lite protester kan jag stå emot. Man kan ju inte låta anarki råda här hemma.